Häxa

Kapitel 42 - I en dröm

Jag vet inte hur länge jag står i regnet, men mitt sinne sliter mig tillbaka till verkligheten när jag ser hur mina fingrar börjar bli blå och mina läppar läskigt lila. Alldeles genomfrusen tassar jag tillbaka till skolan och värmen sjunker direkt in under mina genomblöta kläder och jag pressar mig mot det stora elementet. Hela skolan är tom för att alla är inne på sina lektioner eller håller till i allrummen. Utmattat glider jag nedför elementet och sätter mig ner. Mina kropp hettas sakta upp från värmen och jag andas djupt ut. Plötsligt glider Nordian oroligt förbi entrén och får syn på mig.

"Evelyn!" utbrister han och faller ner på knä bredvid mig. Han kupar händerna kring mitt ansikte och stryker undan några blöta hårslingor som har klistrat sig fast över mitt ansikte. "Vad håller du på med? Jag har letat i över en timme efter dig!" Han omsluter mig med sina starka armar och jag borrar in ansiktet mot hans skjorta.

*

"Tidsresa? Reste du tillbaka i tiden?"

Nordian observerar mig skeptiskt och jag nickar.

"Ja, jag vet. Det låter knasigt."
"Nej, egentligen inte eftersom det är en form av teleportering, men det är bara att tidsresenärer är inte vanliga på Sacramente. Det finns ganska få av dem här i världen." Nordian tar hand om mitt sår och helar det sakta med sina krafter. "Det är infekterat. Jag kan inte göra så mycket mer än att tvätta och bandagera om igen. Om det blir värre får vi åka intill London."
"Uh, inte snobb-London. Jag gillar inte magikerna där borta. Arroganta rika typer. De tror att de är bäst i hela världen och har de mest fantastiska krafterna. I det verkliga fallet så suger dem, men de vägrar inse det."
"Vad cynisk du är."
"Jag är trött på denna trista mörka värld."
"Jag tror vi magiker lever det lite bättre och privilegierat än människorna tillexempel."
"Yeah, vi skulle bara dö om vi typ spenderade en timme i den mänskliga dimensionen."

Nordian ler snett och tejpar fast bandaget. Han tittar upp och möter min blick.
Jag ser rakt in i hans unika ögon och sväljer hårt.

"You know...jag har tänkt på den där kyssen..."

Nordians händer vilar på mitt lår och han bryter ögonkontakten.

"Yeah...jag vet inte, förl-"
"Nej. Det är okej."

Jag lägger handen över hans och han möter min blick med sina vackra ögon. Vi tittar på varandra sådär en stund innan skynket runt oss, (oväntat) dras undan.

"HELLO!" utbrister Robin högt och slår ut med sina armar. Nordians händer försvinner sig bort från mitt ben och han ställer sig genant på sidan om mig. Ava, Robin, Yvaine och Lizzy stiger in med grejer i händerna. Ava ger mig en varm kram och Yvaine tar hårt tag om min hand. Lizzy står osäkert längre bort och vägrar möta min blick.

"Där är du! Vi var här för typ någon timme sedan, men du var gone with the wind. Nu möts vi dock. Vi har dina saker. Skolböcker, lite kläder, choklad, läseböcker, din Walkman och några tidningar." Yvaine ler brett mot mig och hennes röda lockar ramar in hennes rosiga ansikte. Hon räcker över allt i en liten papperspåse och jag tackar lågt. Ava sneglar ner mot mitt ben och grimaserar när hon ser såret.

"Aouch."
"Lite så, ja" svarar jag och suckar tungt.
"När tror du att du kommer tillbaka?"
"Ingen aning. Hoppningsvis snart" ler jag mot Ava.
"När Eric fick reda på intrånget och skadan på dig, beordrade han väktare från Stiftet. De kom hit imorse. Massa välutbildade magiker i utrustning. Vi har också fått ett tidigare utegångsförbud nu samt förbjuda platser inom skolans område. Vi får heller inte lämna Greenwich och åka ut till London, tillexempel. Det är värsta säkerheten här på skolan nu. Alla dörrar låser vid klockan sex och man måste vara i sina rum innan åtta."
"Det är som ett fängelse" ryser Robin till och lägger armarna i kors. "Han ska förresten relegera James." Robin möter min blick och jag blinkar till.