Häxa

Kapitel 12 - Mysterium

"Hey! Vart tog du vägen igår?" frågar Michael nästa morgon han vaknar och ser att jag är uppe.
"Biblioteket" svarar jag kallt och fortsätter tänka på gårdagens händelse. Michael drar en hand genom sitt rufsiga morgonhår.

"När börjar du?"
"Tänker skippa lektionen" mumlar jag och Michael skrattar till humorlöst. Jag vrider på huvudet åt honom.
"Jag är seriös."
"Så är jag med. Du ska inte skolka. Är det biologi eller divination du ska ha?"

Jag suckar uppgivet och sträcker på mig i sängen.

"Varför tar denna vecka aldrig slut?"
"Det är torsdag idag om det hjälper något" påminner Michael och jag stönar bara trött.
"Jag vill bara sova."
"Too bad att du inte får det."

Han tar tag om mina armar och drar mig upp från sängen. Hela min kropp skriker av träningsvärk och mina ben och armar är ömma.

"Aj!" tjuter jag och Michael släpper mig tvärt.
"Träningsvärk?" Han flinar brett.

Jag släpper ut ett tyst smärtsamt stön och faller tillbaka ner på sängen. Men nu är mina sinnen klarvakna och jag har inget annat väl än att klä på mig uniformen. Suck. Jag vill ju bara sova.

*

Divination är min första lektion, så lyckligtvis kommer jag bara sitta ner och kanske anstränga mig litegrann. Jag slår mig ner vid mitt ensamma bord och riktar fokusen mot vår lärare. Hon låter sin blick vandra över klassen kritiskt.

"Godmorgon, pupils. Idag ska vi ha divination. Kan någon kort sammanfatta vad det är?"

Min hand flyger upp i luften.

"Ja, miss Featherstorm."
"Divination är förmågan att känna objekt och människor. Vad är det? Vem? Varför? När hände det? Vart hände det? Ett exempel är att försöka hitta ett borttappat föremål, då använder man sig av divination oftast" förklarar jag nördigt och jag möts av hånfulla blickar från alla håll.

Varför ska alla hacka på mig bara för att jag är smart? Är det något brott att veta saker och ting, eller?

"Ja, mycket bra. Divination är förmågan att känna till saker och folk. Inte en livsviktig förmåga för vissa, men oerhört praktisk och hjälpsam i vardagen. Något alla häxor och trollkarlar bör besitta. Framför er ligger det en skål med massa gummisnoddar. Ert mål på den här lektionen är att hitta den enda svarta snodden - utan att använda era händer." Hon knäpper med fingrarna och en skål dyker upp framför mig på mitt bord. Jag kommer på mig själv att vända huvudet åt sidan och säga något coolt om effekten till Michael, när jag inser att han inte är här utan har kemi. Jag suckar dystert och drar skålen närmare mig.

"Ni har en halvtimme på er."

Hennes animaliumhund trippar fram till henne med ett fickor i sin mun och tar tag om den smidigt. Hon riktar blicken upp mot oss elever och trycker ner knappen.

"Begin." Ett rytmiskt tickande sätts igång och stressat börjar jag arbeta.

Vad är det? Det är en svart gummisnodd. Det ska jag hitta.

Vart är det? I en skål.

Okej, det här går inte.

Jag släpper ut ett frustrerat stön och stirrar rakt ner i skålen. Jag ser massa röda och gröna gummisnoddar och några få gula. En svart ska jag hitta. Jag rätar på mig i stolen och försöker rensa huvudet på tankar. I ögonvrån ser jag hur en kille sträcker ner handen i skålen och får en stöt. Han tjuter till och skålen framför honom försvinner med ett poff.