Häxa

Kapitel 40 - Tillbaka i tiden

Låt: All You Need is Love
Band: The Beatles

Älskar denna sång <3 ^^

Några minuter senare sitter jag i sjukhusflygeln med Nordian framför mig som oroligt inspekterar mitt sönderhuggna ben med några skumma glasögon. Aloysius står bredvid mig och kramar hårt min hand - nästan så hårt att det gör ont. Men det är de som gör ont som påminner oss om att vi lever. Smärtan.

"Jag kan inte riktigt känna igen eller placera vad det är för slags gift. Det är definitivt demoniskt. Men jag vet inte av vilken dödlighetsgrad eller hur hög gifthalt. Bara någon med livserfarenhet av healing och jord, kan läka något sådant. Och det finner man inte här, inte på ett skolsjukhus. De har bara den välutvecklade sjukvården i Östeuropa och Skandinavien. Och i London givetvis."

Well, London är ganska uteslutet som alternativ.

Nordian ser mig djupt in i ögonen och rör min hand lätt. Aloysius bredvid mig skruvar på sig och sväljer hårt när han ser Nordians beröring. Hans käkmuskel rycker till, nästan lite svartsjukt och han tar tag i min underarm hårt.

"Vi går till Eric."
"Nej, han kan inte hjälpa. Hon måste stanna kvar." Nordians fokus riktas till Aloysius och Aloysius stirrar bara på honom. Nordian bromsar honom och Aloysius ögon smalnar läskigt. De djupa irriterade vecken lägger sig i pannan hos honom och han skrattar humorlöst till.

"Move."
"Nej" tjafsar Nordian emot och Aloysius ger honom en mördande hotfull blick. Jag suckar uppgivet och hoppar nedifrån sitsen.
"Sluta" mumlar jag och lägger armarna envist i kors. "Jag stannar kvar, Ellie-Mae vill ändå att jag ska bättra mig innan jag går tillbaka, Selektionen är snart och då måste jag vara frisk."

Aloysius rynkar ögonbrynen men nickar sedan motvilligt.

"Fine."
"Jag kommer klara mig, det är okej." Jag ler uppmuntrandes mot honom.
"Bra. Kom då, Evelyn. Du får en egen säng." Nordian tar mjukt tag i min handled och Aloysius ena käkmuskel rycker till. Jag möter hans blick och ser hur mörka hans ögon har blivit. Han nickar bara mot mig innan han snabbt lämnar sjukhussalen med klampande steg och händerna nedstoppade i fickorna på sina grå slitna jeans.

"Passiv aggressiv typ" konstaterar Nordian och jag tittar förbryllat efter på Aloysius. Varför beter han sig så skumt? Jag följer tyst efter Nordian som skjuter undan skynket och visar mig sängen.

Jaha, sjukhussäng, då möts vi igen. Vilket trevligt sammanträffande.

"Ett schema på dina lektioner ligger utskrivna i en av lådorna i nattduksbordet. Jag pratade med Ava och hon sade att hon och de andra skulle komma förbi, ge dig dina böcker och lite kläder till ombyte." Nordian gör en tillfällig paus. "Du kommer få dropp plus vätskeersättningspulver fyra gånger i timmen. Ditt sår är infekterat så du kommer bli uttorkad snabbt, vattenflaskor finns i en av lådorna också. Rör inte såret nu, om det börjar blöda så ropa. Jag är här några sängar bort om du behöver mig." Han ger mig ett mjukt leende och hela jag blir varm i kroppen.

"Tack."

Han försvinner och jag sjunker tillbaka i sängen. Min säng gnisslar illa till och jag kan känna hjulen ostadigt röra sig. Herregud, är vår skola så fattig att de inte kan skaffa nya moderna sängar? Den här ser ut att komma ifrån femtiotalet eller liknande. Jag böjer mig ned från sängen för att försöka fixa till hjulen som gnisslar. Jag kupar händerna kring ena sängsbenet och rör långsamt med fingrarna för att försöka reparera, men mina krafter biter inte på benet. Självklart inte. Den är uppenbarligen skyddad mot sådant. Jag suckar frustrerat och griper irriterat tag om benet då jag plötsligt kastas in i en virvlande storm av gråt, skratt och skrik.