Häxa

Kapitel 48 - Tillkallelse

Klockan är kvart över sju och vi (jag, Yvaine, Ava och Robin) sitter i matsalen för att äta traditonell engelsk frukost.

"Min tid är om en halvtimme" meddelar Ava trött och petar runt i sin äggröra.

Vi alla fick stiga upp jättetidigt för att ta del av den aptitliga frukosten (efter klockan åtta är äggröran alltid hård, alla goda tesmaker slut och frukterna stulna, man får egentligen bara ta en men folk är skitstövlar och tar alltid mer än en). Jag smuttar yrvaket på mitt Earl Grey-te och Yvaine suckar tungt när hon stoppar in ett bacon i munnen.

"När kan vi göra ritualen?"

Jag sänker rösten drastiskt så ingen runt oss kan höra vad vi pratar om. Yvaine tittar upp från sin mat och ser på mig. Ava sänker tekoppen och kniper ihop sina läppar. Hon stryker undan en svart krullig hårslinga från sin mörka kind och nickar långsamt. Robin höjer på ena ögonbrynet och lyssnar spänt.

"Vi gör den idag. Efter alla läkartider. Det blir precis i rätt timing innan vi ska genomgå animalium-testet och själva Selektionen. Du behöver dina krafter, utan dem är du sårbar." Ava plockar ihop alla sina tallrikar på brickan och reser sig upp. "Jag går ned till sjukhusflygeln nu. Vi ses på osynlighetsträningen." Hon vinkar adjö och vi säger hejdå tills hon försvinner helt ur frukostsalen.

"När är din tid, Evelyn?" frågar Robin och tar ett bett av sin scones.
"Ingen aning" svarar jag och rycker på axlarna. Yvaine suckar och himlar med ögonen.
"Gå ner och kolla då så du inte missar den. Vi går till mattelektionen nu och säger att du kommer lite senare, men skynda i sådana fall."
"Jaa" gnäller jag och vi tar trött upp våra brickor innan vi slänger allt och promenerar ut ur cafeterian.

I sjukhusflygeln.

Oengagerat kliver jag in i salen och styr mina steg bort mot listan. Jag skummar igenom alla namn innan jag kommer ner till bokstaven 'K' och checkar av mitt efternamn med tiden bredvid.

08:45

Alltså, om en timme ungefär. Lite mer.

Jag suckar trött och andas djupt ut. Med händerna nedstoppade i fickorna på min vinröda kavaj, bestämmer jag mig för att gå ut i det kalla vädret. Jag styr mina steg mot utgången (som finns i sjukhussalen) och hamnar de buckliga marmortrapporna ut till stigen oss leder in i skolans park. Över den hårdfrusna marken, ligger ett tunt täcke av pudersnö och några ensamma snöflingor dalar ner från den mulna himlen här å där. När snön har lagt sig ordentligt och temperaturen sjunkit ner till rejäla minusgrader, så vet man att tiden är inne.

Det är ingen ute på skolgården, uppenbarligen. Det är kallt och alla har lektion. Trött vänder jag tillbaka och stänger igen de stora portarna efter mig. Jag kommer uti sjukhusflygeln och ser på alla förstaårselever som ska testas och undersökas. Långsamt går jag igenom alla skynken och draperier. Några av Stiftets väktare står vid utgången till den stora korridoren och synar mig skarpt när jag går förbi.

"Din slips" påpekar en och motvilligt spänner jag åt den med en mördande mörk blick åt honom. De skrattar med varandra och ler brett. Jag bromsar upp för att kanske ge dem en snyting men kommer på att de har elchockare och mer kontrollerade krafter, så jag lägger min impulsivitet åt sidan och styr mina steg bort mot där jag ska ha min lektion. Jag tänker just trycka ner dörrhandtaget, när jag kommer på en...idé.

Kalla på mina krafter. Besvärjelsen.

Jag backar långsamt ifrån dörren och joggar istället uppför marmortrapporna till mitt och Elizabeths rum. Jag skulle kunna göra besvärjelsen helt själv (även om det skulle kräva mycket energi från mig och jag skulle vara svag efteråt) men ju tidigare desto bättre. Jag kommer in på mitt rum och plockar fram boken ur min ryggsäck. Jag lånade den på biblioteket för att behålla den vid sådana här stunder som nu. Jag lägger boken framför mig, med den uppslagna sidan om hur jag kan kalla på mina krafter ensam. Vad jag behöver är (well, obviously mig) och en skyddskristall eller ett halsband, amulettliknande.