Häxa

Kapitel 16 - Jag är här

Låt: Wake Me up When September Ends - Green Day ❤️❤️❤️

Ta bara några korta minuter och lyssna på denna underbara låt! Det är en av mina absoluta favoritpunkband <3 Green Day heter dem, och dem är awesomeee

6 oktober - nästa morgon.  

Jag vaknar upp av ljudet från regnet utanför fönstret. Regndropparna smattrar mot glasrutan och jag jämrar till. Varför? Varför England? Varför så dåligt väder? Jag förstår inte. Suckandes sträcker jag mig efter min armbandsklocka som ligger på kudden bredvid mig i dubbelsängen.

Hon är halv sex.

Oj.

Så tidigt brukar jag aldrig vakna.

Jag tar ett djupt andetag och går sedan ut ur gästrummet. Ingen är uppe, förutom Erics urgulliga hund då. Jag hälsar på honom (hunden alltså, inte Eric) och rör mig bort mot ytterdörren. Jag kommer ut på verandan och drar in den friska luften. Avslappnat lutar jag armbågarna mot räcket och låter min blick vandra utöver den gigantiska trädgården. Idylliskt. Jag sluter ögonen och sluter mig själv in i atmosfären av frid. En stund av ro. För själen. Jag slår upp ögonen och möter en chockartad scen.

Hela den blöta gräsmattan framför är helt fylld, täckt av massa prunkande blommor i alla möjliga färgglada färger. Rosor, orkidéer, blåklockor, konvaljer, vitsippor, solrosor...ja alla blommor du kan tänka dig.

"Wow." Michaels röst får mig att hoppa till och jag vänder mig om. Jag svimmar nästan av vad jag ser. Michael - i en tunn t-shirt och rufsigt hår. Jag måste gripa tag hårdare om räcket för att behålla fotfästet och tvinga mig själv att le kontrollerat. Självbehärskning, Evelyn. Kontrollera dig själv. Du är starkare än lusten.
"Good morning" hälsar jag och Michael ler snett.
"Hello. Fryser du inte?" Han ser på mig en aning oroligt och jag skakar på huvudet.
"Nej då." Michael går fram till mig och kupar händerna kring mitt ansikte. Först tror jag att han ska kyssa mig, men han ser bara in i mina olikfärgade ögon och ler så hans vita tänder syns.
"Vad vill du göra idag?"
"Göra? Förbereda mig inför The Selection. Jag är jättestressad" svarar jag skakigt. Michaels händer sjunker ner till mina armar och han kramar mina axlar mjukt.
"Calm down. Var inte så nervös. Jag är här." Han ler igen och jag skrattar till.
"Så du är inte ett dugg nervös eller det minsta rädd?" Michael rycker på axlarna.
"Kanske lite nervös då. Men jag stressar inte upp mig som du gör." Han lutar armbågarna mot räcket och ser utöver på havet av blommor. Något fundersamt tänds i hans ögon och jag ser frågandes på honom. Plötsligt känner jag av frestelsen att läsa hans tankar.

Nej!

Kom igen, Evelyn. Du kan inte gå omkring och läsa folks tankar.

Hennes krafter utvecklar snabbt. Nästan för snabbt...jag undrar vilken färg hennes beh-

"Fuck!" utbrister jag och snubblar bort från Michael. Han tittar överraskat upp på mig och jag ruskar på huvudet.
"Är allt okej?" frågar Michael lite förvirrat.
"Där är ni!" utbrister Eric och vi snor runt. Eric ler brett mot oss och jag ser att han står klädd i sina rektorskläder.
"Godmorgon" hälsar Michael och jag drar morgonrocken runt mig tätare.
"Redo att sätta igång med dagen?"

Eric flinar skadeglatt.

*

"Jag förstår inte varför vi ska göra det här. Vi är inte i skolan. Vi har lov. Det är meningen att man ska vila och ta det lugnt då" utbrister jag frustrerat och försöker jogga i takt med Michael. Han skrattar bara åt mig.
"Du ska nog bra ganska tacksam. Han hjälper oss inför The Selection."