Häxa

Kapitel 14 - Äntligen

"Godmorgon elever. Det har varit en riktig lärorik och underhållande termin med er förstaårselever (i "gymnasiet") här på skolan. Vi har gjort oerhörda framsteg och skådat en fantastisk framgång, men vi har också varit med om tragedier och olyckor. Jag vill att vi sänder varma tankar till de som ligger i sjukhusrummet och kan tyvärr inte delta" utropar Kate högt vid talarstolen.

Alla skolans elever är samlade ute på skolgården, eftersom idag efter sista lektionen börjar vårt höstlov. Vi får ny information vad som kommer hända och vilka man ska stanna hos. Det finns ju de som är föräldralösa. Som jag.

"Jag vill att alla som ska hem till sin familj under höstlovet, går till Mr Black och får några blanketter att fylla i. De som inte har någonstans att stanna under lovet, går till rektorn - Mr Montgomery och berättar."

Hela klungan av elever löses upp och alla går till Mr Black, medan jag står kvar på samma på plats. Michael försvinner bort mot Black med Robin och Yvaine hack i häl. Jag ser på strömmen av elever som har ett hem. Som har en familj. Som har några som älskar en. En mamma. En pappa. Syskon. En familj. Jag är bara ett föräldralöst barn med ingen som älskar mig.

Förtvivlad går jag till Eric som ler sorgset mot mig.

"Samma gamla visa" suckar jag och Eric nickar.
"Tyvärr går det inte att stanna på skolan under lovet. De övriga lärarna kommer fixa med den årliga höstbalen och The Selection. Så det går inte att befinna sig här då."

?!

Va! Vart ska jag vara nu då?

"Men...va? Vad händer me-"
"Du får bo hos mig" avbryter Eric och jag stirrar på honom.

Bo hos sin egen rektor?

"Är du seriös?"
"Evelyn. Jag bryr mig om er elever. Ni är nyckeln till en ljus framtid. Ni är antingen vår undergång eller räddning." Han ser på mig med allvarliga ögon.
"Så, jag får alltså stanna hos dig?"
"Absolut. Och ja, du är inte pälsallergiker eller rädd för hundar?"
"Nej då. Jag älskar hundar!" utbrister jag ivrigt och Eric ler.
"Bra då, för jag har en riktig biffig Sankt Bernard hos mig."

Mina ögon vidgas och jag ler brett. En stor fluffig hund.

"Va? Naww!"

Jag måste få krama den. Och prata med bebisröst och bara gosa som en idiot. Så mycket lurvig päls och glada snälla ögon. Nawwwwwww.

"Vilken är din sista lektion?"

Erics röst väcker mig ur mina dagdrömmar.

"Ljusbändning."
"Packa allt du behöver nu på rasten och sedan efter den sista lektionen, så åker vi iväg. Jag bor ganska långt bort från skolan så det tar ungefär tre timmar, kanske mer" berättar Eric och jag nickar tills nacken nästan går ur led.

"Evelyn?"

Michaels röst hörs bakifrån och jag snor runt leendes.

"Tja."
"Vad händer?"
"Jag ska få stanna hos Eric under höstlovet eftersom jag inte har någon annanstans att bo."

Plötsligt fladdrar något mörkt och oroligt till hos Michaels gröna ögon och jag rynkar ögonbrynen.

Hon får inte lämnas ensam.

Jag läser Michaels tankar utan tänka mig för och svär lågt. Jag får inte göra så där. Han kommer känna av att jag tog mig in i hans huvud och läste något privat.

Men vad menar han? Inte lämnas ensam? Vad skulle hända? Och då upptäcker jag att Michael inte har några blanketter. Han är väl inte föräldralös? Eller?