Häxa

Kapitel 46 - Smart men trotsig

Amar Pelos Dois ❤️

Jag vaknar upp nästa dag i min säng. Det är fredag. Och klockan är jättemycket. Jag är sen. Igen.
Som vanligt. Aldrig kan jag komma i tid eller ens vakna i rätt. Lizzy är redan borta för länge sedan men en lapp ligger på min sekretär och jag tar upp den för att läsa snabbt igenom medan jag drar på mig en säckig vargtröja.

Försökte väcka dig men du ville inte, frukosten är öppen till halv tio. Din första lektion förvandling börjar tio, skynda dig.

xoxo Liz

Klockan tio. Ja, det var för tjugo minuter sedan. Sen anmärkning igen. Jag sitter upp håret i en hög slarvig tofs mitt uppe på hjässan och stressat drar jag på mig ett par skrynkliga byxor medan jag sätter på mig sneakers. Jag griper tag i min skolväska och klämmer in några böcker innan jag snabbt rusar igenom de fyllda korridorerna. Vissa elever stannar upp och ser efter mig medan jag hör de mumla och skaka på huvudet hopplöst.

Där är hon igen, Evelyn. Flickan vars liv förföljs av otur. Hon som aldrig kan göra något rätt. Där är hon igen. Ett under att hon är i liv fortfarande.

Jag slänger upp dörren till klassrummet där jag ska ha lektionen för förvandling och glömmer bort helt, att Eric håller i den lektionen. Han får syn på mig direkt och jag sväljer hårt. Jag ser i hans blick hur rasande han är (och hur ännu mer rasande han blir) när han inser att jag är väldigt sen. Hans uggla till animalium, glor på mig och burrar upp sina mjuka fjädrar. Hon hugger löst med näbben och Eric stryker henne mjukt över huvudet.

"Din skoluniform, miss Komorowska" påpekar han strängt.
"What?"

Jag möter Avas blick i klassrummet och nickar menandes mot min utstyrsel. En säckig tröja, skrynkliga jeans, oborstat hår och inser att jag inte har min uniform på mig.

"Gå upp och byt om."
"Kom igen, det är bara en uniform. Bara en lektion."
"Reglerna, miss Featherstorm."
"Det är bara en uniform!" utbrister jag upprört och lägger armarna i kors. Alla i elever i klassen stirrar på mig som om jag har bett dem att åka tillbaka i tiden och mörda Hitler eller liknande. 

"Komorwska. Gå upp och byt om innan jag sätter en uppförandevarning på dig."
"But, that's not fair!"

EVELYN.

Erics röst letar sig in i min hjärna och motvilligt styr jag tillbaka mina steg mot rummet igen. Grace knuffar till mig (medvetet) så jag far rätt in skåpen med en rejäl smäll. Jag spänner knytnävarna och förbereder mig för att ge henne en ordentlig snyting.

"Oj då, såg dig inte visst. Du kom ut från klassrummet. Vad hände? Fick du inte vara med på lektionen?" Hennes äcklade blick glider från topp till tå på mig och suckar uppgivet. "Förstår varför."

Hon fnittrar till och hennes idioter till kompisar instämmer också.

"Dra åt helvete" fräser jag och Grace skrattar nedvärderande till.
"Ojojoj, lilla polacken blir visst arg. Vad ska du göra? Du är helt försvarslös. Precis som Polen var mot Nazisttyskland, vad ska du göra då? Skicka din polska armé med hästar och bensin i glasflaskor?"

Det var droppen. Jag knyter näven och vänder mig om för att boxa till hennes ansikte. Jag träffar hennes näsa mitt i prick och hon tjuter högt till när brosket spricker och blod strömmar. Hennes händer flyger upp till hennes ansikte för att stoppa blodflödet och alla elever omkring oss, stirrar chockat, skräckslaget men imponerat på mig.

"Holyy" utbrister en av sistaårskillarna. "You better hurry innan rektorn och lärarna får tag på dig eller liknande." 
Jag sänker näven och skuldmedvetet sneglar på hjälplösa Grace innan en genomträngande outhärdlig smärta strålar igenom hela min kropp. Jag tappar kontrollen över mina lemmar och faller ner till golvet. En av Stiftets väktare står bredvid mig med sin tazer framme och utför snabbt några rörelser med sin hand, så mina armar spänns med tvång över min rygg. En annan väktare tar tag i min arm och ställer mig upp på ben. Jag gör ett utfall mot dem för att slita mig fri, men då elchockar han mig en gång till och andan åker ur mig helt.

"Stop!" Erics starka mörka stämma hörs och han tränger sig igenom folkmassan av elever. Väktarna släpper genast sina positioner så jag faller handlöst ner på golvet med ett jämrande. Eric nickar mot vakterna och de går motvilligt iväg. "Det finns inget här att se, elever! Gå tillbaka till era lektioner nu!" beordrar Eric och alla börjar röra sig på direkten. Ingen vågar ifrågasätta rektorns auktoritet förutom jag då.
"Get up" viskar Eric i mitt öra medan han grabbar tag i mig och halvt släpar, halvt hjälper mig till hans kontor. Han öppnar upp dörren med hjälp av sina krafter och släpper ned mig i stolen framför hans skrivbord. Jämrandes försöker jag sitta så inte hela min kropp befinner sig i konstant smärta hela tiden. Eric slår sig frustrerat ner på sin stol och knäpper ihop sina händer så det ser ut som han ska be.

"Evelyn, förklara jättegärna för mig...du är en sådan intelligent och talangfull flicka men ändå bestämmer du dig för att vara olydig och rebellisk. På vilket tjänar det bra till?"

Jag lyfter armen för att lägga den på armstödet men smärtan strålar upp längs ryggraden från elchocken och jag kvider till. Eric suckar bara tungt och pressar ihop handflatorna innan han utför några små rörelser. Tunna lysande trådar börjar sakta slingra sig runt min ena arm och ryggen - sakta läker den inre blödningen.

"Tack" mumlar jag tyst och han skakar missnöjt på huvudet.
"Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte relegera dig eftersom du har inga vårdnadshavare därute förutom oss skolan...jag tror det bästa är att vi sätter igång så fort som möjligt med Selektionen. Den första snön har trots allt fallit för flera dagar sedan och vi kan inte dra ut på det längre. Jag kommer anordna ett möte imorgon ikväll för hela skolan. Du kan inte springa från det längre, Evelyn."

Han möter min blick och jag sväljer oroligt.

"Nu är det dags. The Selection-introduktionen kommer hållas imorgon ikväll och första testet sker om två veckor. Du får åtta dagar på dig att förbättra saker och ting. Om du lyckas med det, får du tillbaka dina krafter. Om inte..."

Han gör en professionell paus.

"Så fråntas du studentplatsen här på skolan."

Привет 👋🏼 (hej på ryska) 🇷🇺

Vad tyckte ni om Eurovision? Portugals låt som vann?
Jag tyckte den var ganska bra, charmig och typisk restaurangsmusik hehe ;)

Era synpunkter ??

Och förresteeeen...The Selection kommer introduceras idag (i kapitlet efter denna, alltså kapitel 47) så se till att ha era notiser påslagna om ni inte vill missa det!

Gud jag lät som en sån där typisk försäljare, idk

citat: för att jaga en älg, måste man tänka som en älg
quote: to hunt a moose, you must think like a moose (bästa engelskan i know)

Helt jävla random jag vet hahae
Men tyckte citatet och bilden på kungen var så himla dålig men ändå skitrolig

//Julia