Häxa

Kapitel 10 - Skinny Love

Tisdag nästa dag.

Det känns som alla morgnar börjar med mig som vaknar upp - yrvaken och grinig, med dåligt regnväder ute och sedan går allting bara fel under dagen.

De senaste åren av mitt liv har sett ut så. Men inte idag. Idag orkar jag inte. Klockan är bara sex på morgonen, men pyrokinesi börjar kl åtta och jag måste hinna att göra mig iordning. *suck*. *suck*. Långsamt drar jag av mig det varma täcket och ser att Michael fortfarande sover djupt. Hans bruna hår är rufsigt och han kramar kudden med ena handen.

Han ser söt ut och för några sekunder vill jag hålla om honom. Jag vet inte varför.

Jag samlar skoluniformen i famnen och stänger ljudlöst igen badrumsdörren efter mig. Jag låser snabbt och drar av mig min mjuka varma, bekväma sköna och underbara gulliga livsnödvändiga, pyjamas. Hihi. Jag borstar igenom håret ordentligt den här gången faktiskt, och sedan flätar mitt tjocka vågiga hår intill inbakade flätor med mörkblå snoddar. Jag letar fram min deodorant och rullar den över huden. Den heter Midnighr Forest och snart känner jag en svag doft av blåbär, något grönskande och fräscht. Förmodligen blommor och pepparmint. Inte jättetokigt. Jag drar på mig de vita strumpbyxorna, sedan därefter den vinröda strama kjolen, den vits skjortan och över min röda blazer med en grå slips med guldiga ränder över - som ett mönster. Jag möter mina egna blå-gröna i badrumsspegeln framför mig.

Sådärja, nu ser jag ut som en stereotypisk engelsk skolflicka. Allt som saknas är en ryggsäck och några böcker i famnen. Jag går ut ur badrummet och krockar med nyvakna Michael. Han hinner just fånga mig innan jag ramlar baklänges. Han ler brett mot mig och jag tar ett väldigt djupt andetag för att inte hoppa på honom.

Okej. Vad fan händer med mig.
Sluta tänka sådana tankar.

"Jäklar, vad snabb du var. Du väntar väl på mig så vi kan äta frukost tillsammans?" Hans glada gröna studerar mina heterokromi och jag nickar skakigt.
"Bra" ler han varmt och vi avlägsnar oss från varandra. Badrumsdörren slår igen och jag pressar ryggen mot dörren för att lugna mina upphetsade andetag.

*

"Heej!" ropar Yvaine tvärs över korridoren och kommer leende emot oss. Hon har Robin vid sin sida och jag undrar om de är ihop eller något sådant. Men sedan kommer jag på att jag är vän med Michael och att vi inte är ihop, så bara för att man har killkompisar (och är heterosexuell) betyder det inte man måste vara ett par.
"Tja" svarar jag trött och skickar ett avvaktande leende mot Robin som nickar till hälsning.
"Vad ska ni ha för lektion?"
"Astronomi. Du då?"

Yvaines leende slocknar litegrann.

"Engelska. Men Robin ska också ha astronomi, så jag blir helt ensam, haha." Jag ler försiktigt.

Vi går tjattrandes iväg mot frukostsalen och pratar ivrigt om Star Trek och Star Wars, då vi får syn på James. Han sitter vid det populära bordet med andra och pratar väldigt högljutt, men de tystnar när de ser oss. James flyger upp från sin stol och jag tvärstannar.

Jane hamnade på sjukhusrummet. Han måste vara rasande på mig.

Michael märker min reaktion och ställer sig lite framför mig. Yvaine och Robin stannar också upp.

"Din polackjävel!" ryter James och jag backar skrämt. James är runt en och åttio, vältränad med muskler, medan stackars jag är bara något med en och sextio, späd kropp och kanske starka ben (tack vare ridningen) men annars är jag i princip värdelös i fysisk strid. Michael ställer sig framför mig, men han är fortfarande några ynka centimeter kortade än James.