Häxa

Kapitel 51 - Animalium

Nästa dag.

Morgonen därpå så har snötäcket lagt sig väldigt tjockt över marken och en grå ridå har dragits över himlen - dolt den värmande solen och de vita molnen. Idag är animaliumtestet. Då ett djur ska välja oss.

Och Gud vet vad som kommer hända.

"Hur gick hälsokontrollen?" frågar Ava medan vi sitter i frukostsalen och äter en typisk engelsk frukost.
"Bra. Tog ni också sprutor?" frågar jag lite oroligt och tittar upp från mina bönor.

Aloysius tittar plötsligt upp och möter min blick. Han är knäpptyst men hans blick säger någonting innan han bryter ögonkontakt och fäster sin blick på sitt te istället.

"Ja, hurså?" frågar Yvaine oberört och stoppar en bit korv i munnen.
"Verkade inte det, jag vet inte...lite suspekt?"
"Nu får du väl sluta vara så paranoid" påpekar Lizzy och suckar tungt. Hon smuttar på sin rykande Earl Grey i tekoppen och höjer på sitt ena plockade tunna ögonbryn.
"Whatever" muttrar jag och återgår till min vegetariska frukost.

Några sekunder av tystnad går innan Ava bryter den med en fråga.

"Är ni nervösa? Inför testet?"
"Om ja" fnissar Yvaine och knycker på nacken. "Tänk om man liksom får det mörka djuret."
"Mörka djuret?" upprepar jag frågandes och Yvaine ser på mig.
"Vargen. Den symboliserar de mörka och onda elementen. Alltså döden och smärtan."

En klump börjar växa i magen på mig och jag sväljer hårt.

"De andra djuren då?"
"Det finns fem djur. Varg, katt, uggla, trollslända och orm. Varenda en symboliserar något." Yvaine gör en paus och vi alla är idel öra. "Katten symboliserar det smidiga men självständiga. De behöver inte ha någon ledare eller leva på ett visst sätt. De är starka och ganska självgoda. Ugglan symboliserar det mystiska och outforskade. Väldigt tysta och introverta men ändå kloka och tänker alltid innan de reagerar. De är gammalmodiga. Trollsländan symboliserar det barnsliga och vackra. Allt det otroliga och vackra i världen, men att man ska ta allt med en nypa nyfikenhet och förbli ett barn i sitt inre. Ormen är den sista. Den symboliserar det lömska och luriga. De gillar hitta på massa bus och kan inte riktigt hålla munnen stängd."

Yvaine flinar lite nöjt.

"Och vargen då? Ge mer en utvecklad specifik förklaring" ber jag Yvaine och hon stryker en röd hårslinga bakom örat.

"Vargen symboliserar det farliga. Faran och riskerna i att vara äventyrlig och impulsiv. Vargen är ett rovdjur, så blodtörst och ilska är de dominerande områdena. Den som får vargen, söker sig till mörkret. Till det outforskade och extremt farliga. Den som får vargen, är en orädd men dumdristig person. Den personen reagerar alltid innan den tänker och är oftast missförstådd och hör inte hemma någonstans i denna värld. De är det mörka."

"Det där låter väldigt mycket som Evelyn" skrockar Robin och Aloysius griper plötsligt tag i hans arm. Små eldslågor letar sig upp längs Robins arm och alla runt bordet flämtar till.

"Du borde hålla käften. Förstår du det?" morrar Aloysius hotfullt och jag rynkar pannan chockat.
"Aloysius!" utbrister Ava och motar bort honom från Robin som ser livrädd ut. Plötsligt reser sig Aloysius upp och tar med sig sin bricka. Han slänger all mat i soptunnan innan han försvinner ut ur matsalen. Jag tittar upp och ser efter honom när han går irriterat iväg.

"Är du okej?" frågar Yvaine oroligt och Robin nickar tafatt.
"Den där killen är galen. Säkert för att han är rysk."

Jag stirrar fortfarande på dörren där han gick ut innan jag tar tag i min bricka och möter Robins ljusgröna ögon.