| 5 oktober 1992 - England |
When I find myself in times of trouble, Mother Mary comes to me
Speaking words of wisdom, let it be...And in my hour of darkness,
She is standing right in front of me
Speaking words of wisdom, let it be......
Let it be, let it be
Let it be, let it be
Whisper words of wisdom, let it be. Let it be...
And when the broken hearted people living in the world agree, there will be an answer, let it be...
For though they may be parted, there is still a chance that they will see, there will be an answer, let it be...
Let it be, let it be, let it be, let it be...
There will be an answer, let it be...Let it be, let it be, let it be, let it be...
Hur kan man inte älska Beatles? Hur kan man inte älska Lennon eller McCartney? Kan ju bero på att jag är brittisk.
Det har börjat ösregna utanför och regndropparna smattrar mot fönsterrutorna. Jag är väldigt trött och vill helst av allt bara sova, men bilen är inte en särskilt skön sovplats. Enligt mig...
"Vad skulle ni vilja äta?" frågar Eric bakom ratten och jag möter Michaels blick hastigt.
Pizza.
Fuck!
Jag läste hans tankar igen.
Okej, nu tänkte han inte på någon jättedramatisk deep hemlighet, men det verkar som att jag automatiskt (helt utan förvarning) kan läsa någons tankar. Usch nej.
"Något vegetariskt" svarar jag och Eric möter min blick i backspegeln.
"Är du seriös?" Michael glor på mig. Jag glor tillbaks. Triggered.
"Vad? Djuren har inte blivit satta på vår planet för att bara gå igenom massa smärta och lidande, och sedan dö för att bli vår mat" förklarar jag förnuftigt och det blir tyst i bilen.
Jag skakar bara på huvudet åt tystnaden. Varför sådan tabu?
*
Åh herregud.
Vem hade kunnat ana att Erics hus var ett slott? Ett idylliskt ställe?
Helt tagen stiger jag ut ur bilen och stirrar på vart jag ska bo i en vecka. Huset är modernt och byggt av mörkt trä (förmodligen ek) med stora fönster, en vacker prunkande trädgård runtom, en utbyggd veranda med utomhusmöbler och en inglasad altan som vätter utöver sjön. Föreställ dig detta fast på sommaren. Tjugoplusgrader. Kvittrande fåglar. En stark sol. Klarblå himmel och ljudet av skratt. Goaals.
Plötsligt kommer en lufsig stor hund springandes ut från huset. Mina ögon tåras direkt när jag ser den otroligt gulliga hunden och jag sjunker ner på knä i gruset på parkeringen. Hunden springer fram till mig och jag ser in i dens snälla klarblå ögon. Han har sin rosa tunga utstucken ur munnen, och jag drar en hand genom den tjocka mjuka pälsen.
"Fantastiskt" stammar Michael och klappar hunden medan han ser sig fascinerat omkring. Jag ler genuint åt honom.
"Jag vet. Jag älskar det redan."
"Hörni, kan ni komma och hjälpa mig?" ropar Eric och jag tvingas slita mig ifrån den dödsgulliga söta underbara gosi-go hunden. Motvilligt styr jag mina steg bort mitt Eric för att hämta mina grejer.
Jag inser att jag inte har pausat musiken på Walkmannen i jackfickan, och tar upp den. Den slinker ur min hand och faller mot marken.
"Nej!"
Jag håller hastigt upp handen och spelaren tvärstannar i luften. Jag stirrar på den lite chockat.
"Dina krafter utvecklas. Det brukar hända när The Selection är nära. Krafterna blir starka" förklarar Eric och sträcker fram min ryggsäck mot mig. Jag nickar sakta och tar tag om min ryggsäck. Jag svingar remmen över axeln och sväljer hårt.
Michael kommer upp bredvid mig medan vi styr våra steg bort mot Erics hus.
"Taggad?" Han ler brett mot mig.
"Knappast" svarar jag och skrattar till humorlöst. "Däremot ska det vara skönt att slippa skolan och stressen för en stund. Men är inte du rädd? Inför The Selection?" Michael möter min blick och nickar.
"Litegrann. Men du behöver inte vara rädd, Evelyn. Du kan redan allting." Han ler genuint mot mig och jag försöker le tillbaka, men egentligen så håller jag på att dö inombords av den här stressen. "Slappna av, Evelyn. Vi har höstlov." Michael greppar tag i min hand och kramar den hårt.
Gud jag älskar asså Melanie Martinez :)) jag lyssnar just nu på Tag, you're it. Crybaby-albumet är absolut bäst <33
Ja, och boken utspelar sig i England på nittiotalet. Jag tycker att det blir tråkigt efter ett tag att bara skriva berättelser på tvåtusentalet, det är roligare i senare epoker. Jag kommer förmodligen också släppa en till bok om övernaturligt, men denna utspelar sig i Sverige på åttiotalet ~.~
Hoppas ni får en awesome söndag :p
+
Citat: 'Don't try to change the past when you have an entire future to build' - Julia Rokka.
//julia
YOU ARE READING
Häxa
Paranormal"Magi existerar. Det finns på riktigt. Och det lever i oss." Detta är första delen i en trilogi. - Evelyn Komorowska är en vanlig tonåring som går i skolan, kanske inte en vanlig och kanske inte på vilken skola som helst, utan en skola för magiker...
