Häxa

Kapitel 22 - En slags värme

Michaels hand är hårt lindad runt min arm medan vi springer ut ur skolan. Yvaine och Robin är tätt bakom oss. Vi samlas på skolgården där redan hundratals andra elever står i sina klasser uppdelade. Vi ställer oss i vår medan lärarna så småningom också kommer ut ut byggnaden. Kate sträcker ut händerna över basketplanen och en tjock slöja av dimmor börjar sakta bildas över marken. Snart växer sig en scen upp med en talarstol i mitten. Vår rektor Eric kommer upp på scenen och går fram till podiet. Hans uggla cirkulerar stillsamt över samlingen av elever innan hon sakta landar på Erics axel och viker in sina stora vingar. Melville (ugglans namn) ser mig rakt in i ögonen och en obehaglig känsla sprids i hela min kropp. Ugglan bevakar mig.

Eric lutar sig fram till mikrofonen medan vi elever står dödstysta och väntar på en förklaring. Jag kan se Jane och hennes gäng stå längre borta och tugga oengagerat på sina laxeringstuggummin. De är så äckligt desperata.

"Elever. Ni undrar säkert vad som har skett" börjar Eric.
"Aa som fan!" skriker någon kille ur trean och får uppmuntrande dunkar i ryggen av sina polare. Deras klassföreståndare ger de en varnande blick och de tystnar tvärt men med breda flin och upphetsade ögon.

"Ett dödsfall har inträffat" utbrister Eric och efterljudet från mikrofonen dröjer kvar. Det öronbedövande piper skär genom luften medan hela folksamlingen börjar mumla och ett sorl växer sig starkare. Yvaine vänder sig om till oss med uppspärrade ögon och säger något men jag hör ingenting. Andan åker ur mig medan jag stirrar rakt ut i luften på ingenting. Hela världen rasar samman på en och samma gång.

Dödsfall. Jag har dödat någon. Jag är en mördare. Jag är ond. Det finns ingen annan förklaring till att ta någons oskyldiga liv. Jag har mördat för att jag lyssnade till mörkret när jag borde ha vänt mig till ljuset. Mrs Rott har en familj. Jag har inte bara tagit någons liv, jag har förstört andra liv i sin tur.

En stingande nästan outhärdlig storm av skuldkänslor, ilska mot mig själv, ånger, panik och sorg förlamar mitt sinne helt medan jag andas ljudlöst - försöker lappa ihop allt trasigt inom mig. Jag har tagit någons liv och har inte ens tänkt på det efteråt i stunden. Vad för slags person är jag? Har jag inget hjärta? Är jag ond?

"Vi med stor sorg och förtvivlan måste meddela att vår kära bibliotekarie Mrs Rott har lämnat oss idag. Våra tankar går till hennes familj och släkt som har mist henne."

Olika reaktioner väcks i folkmassan. Några börjar gråta, andra nickar med sorg i blicken medan vissa slår high-fives i luften och ropar ut 'yes' högt.

"Äh, det gör inget! Ingen kommer sakna den där gamla surkärringen ändå!" vrålar samma kille ur trean igen och deras lärare griper tag om honom hårt i örat.

Jag fortsätter bara stirra rakt ut luften medan jag känner hur hjärtat börjar banka hårdare i bröstet på mig. Jag tvingas sätta mig ner medan svarta prickar växer sig större framför mitt synfält och jag sluter ögonen för att återhämta kontrollen.

Jag är en mördare.

*

"Fy vad häftigt!" utbrister Robin medan han går igenom några historieböcker i hyllan. Vi alla fyra sitter vid några bord i biblioteket bakom flera bokhyllor. En del av biblioteket är öppet, medan den delen där Mrs Rott hittades är avstängd och poliserna från det magiska departementet Stiftet, är på väg till skolan. Andra elever är också här för att läsa på innan Selektionen. Yvaine sitter och läser något om hur man kan framkalla en dödlig brygd medan Michael läser om de sex elementen. Jag sitter framför en bok om telepati och försöker få något att fastna i hjärnan, men allt jag kan tänka på är Mrs Rotts lealösa kropp på golvet.