Flera tusen ord

12

Rauls perspektiv

"Gud, du är så himla töntig", säger Rebecca och slänger håret åt sidan.
  "Men gullig", säger Victoria och klänger sig fast vid mig.
  Jag försöker skaka av mig henne, men hennes grepp om mig hårdnar bara. Hennes blonderade hår sticker mig i ansiktet.
  "Du röker liksom inte ens vanliga cigg", säger Rebecca och himlar med ögonen. "Det är ju liksom... what? Alla ungdomar röker väl?"
  "Kan du inte pröva lite?" flinar Markus. Hans gulbruna tänder blottas i den flackande gårdslampans sken.
  Jag vet inte ens vad vi gör här, bakom skolan klockan halv sex på eftermiddagen. Jag vet bara att Markus och Filip lovade mig ännu mer stryk om jag inte stannade. Och jag kan inte ta mer. För Luísas skull. Hon får inte oroa sig.
  Jag känner mig frustrerad. Jag bad aldrig om att få hamna i det här gänget, där minst hälften av dem kommer att dö av missbruk innan de fyllt trettio. Men redan första skoldagen fick jag klart för mig att om jag inte lydde dem skulle de slå ihjäl mig. Vad ska man göra, liksom?
  Jag skakar på huvudet och ser ner i marken.
  "Tråkmåns", säger Rebecca och fnittrar till. Helt hög på drogerna.
  "Du är så oförstörd", säger Markus. "Så vi måste förstöra dig lite."
  "Snälla, inte ansiktet", ber jag tyst.
  "Vad sa du? Jag hörde inte", säger Markus.
  En knytnäve träffar mig i hakan och käkarna slås ihop. Slaget får mig att tappa andan och falla baklänges. Jag hinner precis titta upp lagom för att se Filip trycka sin sko mot min mage.
  Ett par ögonblick tror jag faktiskt att jag ska dö där jag ligger hopkrupen på den hårda, kalla, något fuktiga asfalten. Ett slag på kinden. Det svartnar för ögonen.
  "Så jävla kul!!" skriker Rebecca upphetsat.
  "Vafan gör du Filip?!" ropar Victoria. "Du är ju helt jävla störd i huvet!"
  "Det är inte jag som knullar runt med 365 killar om året, en för varje dag", skrattar Filip.
  "Jag knullar inte med fler än vad du gör, din fucking jävla... nånting!"
  "Manshora, kanske?" föreslår Rebecca.
  Jag återfår synen och ser dem alla fem. Ja, fem. Där står hon också. Hon som får vara sexobjekt ibland. Miriam.
  Hon tiger. Vad skulle hända om hon öppnade munnen?
  "Men hur mår du, din lilla import?" säger Markus och blåser ut rök rakt i ansiktet på mig. "Ligger du där och har det mysigt?"
  "Mysigt?" säger Filip, och en glödlampa tänds i hans dumma, dumma hjärna. "Fru import, kom hit! Du och herr import ska ha en mysig stund tillsammans!"
"Två importer, kan det bli bättre?" säger Markus och dunkar Filip i ryggen.
  Rebecca knuffar Miriam mot mig så att hon står precis framför mig.
  "Res dig upp då, ditt jävla psyko", säger Filip till mig.
  Jag tar stöd mot tegelväggen och reser mig försiktigt upp. Det bultar här och var i kroppen. Jeansen har gått sönder på knäet och i munkjackan har en tråd slitits upp.
  "Gör nåt då!" säger Rebecca. "Kyss varandra!"
  Jag ser rädslan i Miriams mörka ögon. De är inramade av ett tjockt lager långa ögonfransar. Det pageklippta håret faller i söta lockar kring huvudet och underläppen darrar.
  Jag biter mig i läppen och undrar vad i helvete det är för fel på dem.
  Jag sträcker tveksamt ut en hand mot Miriam, hon tar den och vi omfamnar varandra. Det är inte så stelt som jag trodde det skulle bli. Vi är två, åtminstone. Ingen av oss är helt ensam.
  Jag pussar henne försiktigt på kinden och hon ryggar inte tillbaka i alla fall. Ingen av oss vill ha mer stryk, så vi måste lyda order.
  Hon vänder sitt ansikte mot mitt. Kysser mig mjukt på munnen.
  Det är min första kyss. Någonsin.
  Mitt grepp om henne hårdnar och gänget tjuter exalterat.
  Jag vill ta Miriam med mig till en plats där vi är trygga. Där vi inte blir hotade hela tiden.
  Men just nu står vi alltså här och är någon sorts nöjesattraktion för ett gäng idioter.