Flera tusen ord

59 (år 1993)

1993

Hon ser honom på långt håll.
Han är sig lik. Det yviga, askfärgade håret, den gängliga kroppshållningen. Samma typ av mörkblå jeans och söndertrampande gympaskor. Han går lite utanför klungan av svenska utbytesstudenter, verkar prata med en kille iklädd neongrön väst.
Nu tittar han upp. Hans klargröna ögon möter hennes och tusen fåglar börjar flaxa omkring i hennes kropp. Det känns som en evighet innan han kommer fram till henne.
"Hej Alicia", säger han och ser blygt på henne. Luggen hänger ner över ögonen och Alicia tycker plötsligt att han ser väldigt ung ut. Som en liten pojke.
"Du är dig lik", säger Alicia och kramar om honom.
"Du med", svarar han.

Ana har ansträngt sig för att spela värdig storasyster när Alicias utbytesstudent kommer hit. Vad skulle han tänka om han fick syn på den riktiga Ana, en varelse som hasar omkring i säckiga mjukisbyxor och svettluktande tröja?
Hon har duschat, kammat igenom håret och tagit på mig en klänning vars färg hon glömde i samma ögonblick som hon lämnade spegeln. Hon har använt ett mörkrosa läppstift från sin och Alicias låda med smink och smycken. Hon har stått framför spegeln och fått ångest över hur smal hennes kropp blivit. Men hon kan ju inte äta. Hon är aldrig hungrig. Samtidigt bryr hon sig inte, känslan av meningslöshet färgar av sig på allting.
När hon hör röster i hallen tassar hon nerför trappan för att hälsa.
Ana vet inte vad hon hade väntat mig.
Han är ganska lång. Vältränad, smal och med en bekymrad rynka i pannan. Blotta anblicken av honom får henne att vilja gömma mig i ett hörn någonstans. Hennes egna försök till att göra sig fin så oändligt futtiga, och hon får lust att fly in på sitt rum och slita av sig klänningen.
"Du måste vara Alicias syster", säger Han och sträcker fram handen.
"Sí", får hon fram, ett knappt hörbart andetag, och tar hans hand. Den är varm, mjuk och len. "Jag heter Ana."
"Jag vet", ler han. "Alicia har berättat mycket om dig."
De släpper taget om varandras händer och Ana vill skrika åt honom att hon är så mycket mer än en tyst varelse vars existens är för mycket, hon vill berätta att hon är så mycket mer än en försämrad version av Alicia, hon vill viska i hans öra att hon kan saker som Alicia inte kan.
Men systerpliktskänslan förvisar henne upp till sovrummet igen.