Flera tusen ord

15

Luísas perspektiv

Jag vet inte vad jag ska göra.
  Jag planerar att berätta för Charlotta, matematikläraren, om Fercente och att jag måste hem till honom, att han inte får vara ensam. Jag vet att hans föräldrar båda två brukar vara på jobbet vid det här laget, vilket innebär att han med största sannolikhet är helt själv med ångesten.
  Men Charlotta kommer inte.
  Efter tio minuter kommer vikariechefen och meddelar att lektionen är inställd. Hoppet breder ut sig i min kropp.
  Nästa lektion börjar inte förrän om två timmar och tjugo minuter. Vi har lång lunchrast idag och jag hämtar jacka och väska i skåpet för att springa ut i regnet och hem till Fercente.
  Problem uppstår redan efter fem minuter.
  Jag ser mig förvirrat omkring och upptäcker att jag har gått fel. Jag passerade inte den här gatan häromdagen. Fan, nu skulle man ha Rauls lokalsinne!
  Jag läser på gatuskyltarna och blir blötare och blötare av regnet som bara faller och faller. Efter tjugo minuter når jag Platinavägen och Fercentes port.
  Portkoden.
  Jag har ingen portkod.
  Och det verkar inte som om någon ska varken in eller ut. Inte många är hemma vid den här tidpunkten på dagen.
  Jag chansar hejvilt och börjar trycka på knapparna i hopp om att det ska fungera.
  Och det gör det.
  Det klickar till och jag kan öppna dörren.
  Jag ser förvånat på mina händer. Hur stor sannolikhet var det egentligen att jag skulle knäcka koden? Sannolikhet, ja. Det hade jag kanske fått lära mig mer om ifall det hade varit matematik idag. Vi jobbar med sådant just nu. Jag är rätt bra på det, men ingen levande miniräknare som min bror.
  Jag brukar tycka att det är tråkigt att lektioner är inställda, men den här gången finns inga sådana tankar. I mitt huvud finns bara Fercente. Jag kan inte låta honom vara alldeles ensam nu.
  Jag ringer på och möts av en helt förstörd pojke i bara pyjamas. Han blir blöt när jag tar honom i min famn och försöker lugna honom. Men det verkar inte göra honom någonting. Just nu behöver han bara någon som finns där för honom, någon levande som bryr sig.