RAUL
"Doppa, doppa, doppa..." Rösterna som skriker, händerna som har tag om mina axlar, min nacke och mitt huvud. Toalettvattnet som närmar sig.
Jag blundar. Stålsätter mig för vattnet.
Men när det kommer är jag ändå inte beredd.
Och jag tror nästan att jag ska dränkas.
Men så släpper de mig och går.
Jag sitter på det smutsiga toalettgolvet och försöker andas. Det känns som om jag håller på att falla i bitar.
Engelskan började för tio minuter sedan. Jag tänker inte gå.
Jag låser upp dörren, tar mina saker ur skåpet och lämnar skolan. Skiter i den ogiltiga frånvaron som kommer läcka ut över matematiken och geografin.
Fan.
FAN!! vill jag bara skrika.
Men jag har ingen röst längre.
De har tagit den.
Jag sätter mig på en bänk i Askparken och försöker förstå vad det är för fel på mig. Varför jag är så värdelös.
Jag drar handen genom mitt mörka hår, som mamma alltid brukar säga är så vackert. Håret som har doppats i samma vatten där avföring och urin hamnar. Håret De tycker är så fult.
Jag mår illa. En virvelvind stryker oroligt omkring i min mage.
Vad är det för fel på mig?
Tankarna upprepas gång på gång i huvudet.
Vad är det för fel på mig, vad är det för fel på mig, vad är det för fel på mig?
ESTÁS LEYENDO
Flera tusen ord
Ficción GeneralÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...
