LUÍSA
"Mamma, jag älskar honom. Jag tänker inte låta dig förstöra det. Varför kan du inte låta mig älska honom?"
Mamma tvekar. Hon tvekar faktiskt. "Det är farligt. Du kan bli gravid."
Jag ignorerar känslan av någonting växande i magen. "Så det är ditt bästa argument? Ge dig. Låt oss vara."
Mamma börjar gråta. "Jag önskar att Ana fortfarande levde... jag ser så mycket av henne i hennes son..." Hon omfamnar mig.
Jag lägger stelt armarna runt hennes kropp medan hon fortsätter hulka fram ord.
"Jag vill se mina barn och mitt systerbarn lyckliga. Gör vad ni vill. Men var försiktiga."
Min mobilsignal skär rakt igenom hennes ord. Jag får fram min mobil och svarar.
"Hallå?"
"Det är María, Fercentes mamma." Hon tar ett djupt, hackigt andetag, rester av gråt. "Fercente har försökt ta sitt liv."
YOU ARE READING
Flera tusen ord
General FictionÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...