LUÍSA
Vi ligger tätt intill varandra.
"Kommer du att göra det?" frågar Fercente.
"Vadå?"
"Berätta. För mina föräldrar."
Jag ser ut i mörkret en lång stund innan jag svarar. "Antingen det. Eller så går du till kuratorn eller skolsyster med dina problem." Jag inser att det jag sa lät lite väl hårt. "Jag kan hjälpa dig att boka en tid. Jag kan följa med om du vill."
Fercente vrider på sig i sängen och jag hör honom sucka djupt. Jag låter min hand vandra upp längs hans arm och vidare till halsen och slutligen kinden.
"Jag vill ju bara hjälpa dig", säger jag.
"Jag vet", svarar han tyst. "Jag vet att du vill det."
Sedan säger han ingenting mer.
Och det gör inte jag heller.
YOU ARE READING
Flera tusen ord
General FictionÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...
