LUÍSA
Äntligen är vi tillsammans igen.
Han drar fingrarna genom mitt hår och viskar hur mycket han har saknat mig.
"Jag älskar dig", säger jag.
"Och jag dig", svarar han.
Trygg, och så nära, farligt men härligt. Hans fingrar mot ametisten.
"Jag måste berätta att... att jag är på väg in i en depressiv period", säger jag.
Så olycklig han blir. Men han tar min hand, kysser den ömt och säger att han kommer finnas där.
YOU ARE READING
Flera tusen ord
General FictionÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...
