FERCENTE
Nu står jag vid ett vägskäl. Att ta sömtabletterna vore att döda ångesten.
Jag tar några stycken i handen och sväljer dem med ett glas vatten.
En signal ekar genom lägenheten. Först fattar jag inte vad det är, sedan inser jag att det är min mobil. Jag överväger ett ögonblick att inte svara, men så gör jag det ändå.
Det är Luísa.
Jag trycker på grön lur det snabbaste jag kan.
"Hallå?" säger jag med en klump i halsen.
"Hej", säger Luísa. "Hur mår du?"
"Dåligt", säger jag. "Och jag har gjort något jävligt dumt."
"Vadå? Fercente, vad har du gjort?" Så orolig hon låter. Jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt åt henne. Och samtidigt hatar jag mig själv för att jag tycker så.
"Svalt några sömntabletter bara", säger jag lugnt.
"Sömntabletter?!" skriker hon. "Hur många då?"
Jag vrider på burken, tänker efter. "Vet inte, fem stycken tror jag kanske."
"Vet du hur farligt det är?! Ring 1177, åk in till sjukhuset, du kan fan dö om du inte får hjälp! Varför gjorde du det?"
"Jag vet inte", säger jag tyst.
Nu skäms jag.
Jag borde inte ha gjort det.
Och nu kommer ångesten. Vad har jag egentligen gjort? Tänk om jag dör? Hur kunde jag göra såhär mot Luísa?
"Gör inget mer dumt nu", säger Luísa med darrande röst. "Jag är hos dig om tio minuter."
Jag lägger på och går ut i vardagsrummet, sätter mig i soffan. Jag vet inte hur länge jag sitter där. Men plötsligt ringer det på dörren.
Jag reser mig upp och känner mig helt knockad. Går ut och öppnar dörren, där står hon, min älskade Luísa.
Hon tar tag om mina axlar, skakar om mig. Har hon en tvilling med sig eller ser jag dubbelt?
"Fercente!" skriker hon.
En ringsignal ekar någonstans. Jag rycker till och Luísa är borta. Jag ligger i min säng. Ensam. Jag stirrar på nattygsbordet. Vad hände med tablettburken jag ställde där? Vad händer?
Jag skickar ett meddelande till Luísa.
Ringde du mig för en stund sedan?
Svaret kommer nästan direkt.
Nej hurså?
Vad betyder det här? Att det bara var en dröm? Någon jäkla hallucination?
Ett nytt meddelande får mobilen att plinga till. Luísa.
Du, kan jag komma över? Jag skulle vilja prata med dig.
Kom bara, skriver jag och lägger mig ner i sängen igen.***
Var inte rädd för att lämna en kommentar! :) Det gör mig väldigt glad. /Wowyita
YOU ARE READING
Flera tusen ord
General FictionÅtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte viss...