Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 11

•Vanessas perspektiv•

Alla förutom jag och Ogge sätts i jobb så fort vi sätter foten i arenan. Varför dom ska ha inne konsert på sommaren förstår jag inte riktigt.
Jag får iallafall följa med Ogge till läkaren här eftersom jag inte har något annat för mig, dock klagar jag inte. Jag gillar Ogges sällskap.

Han knackar på en dörr för 'läkare' stor bokstaverat med överdrivet stora bokstäver, inte ens synskadade personer skulle ha problem med att läsa.

Dörren öppnas snabbt och en ung tjej med blont uppsatt hår öppnar dörren med ett sött leende. Hade Oscar varit med hade han haffat direkt. För han haffar tydligen alla enligt killarna men inte enligt han själv.

"Hej, vill ni ha hjälp med något?" Frågar hon med en pipig röst. Enligt namnbrickan som sitter över hennes högra bröst så heter hon Sara.

Jag fnissar lågt åt hennes fråga, är det inte tydligt nog vad det är vi vill ha hjälp med?

"Ehm hej ja, jag skulle kolla min näsa typ" säger Ogge.

Jag kväver ett skratt, vad fult det låter egentligen, 'jag ska kolla näsan'. Typ, 'oj där fanns mycket snor. Du kanske borde snyta dig?'

"Oj, javisst kom in!" Säger Sara och vi stiger in.

"Du kan sätta dig där och du där"

Ogge sätter sig på sjukhussängen som han blev tillsagd och jag på stolen mittemot. Sara vänder sig med ryggen mot Ogge och hans blick fastnar genast på hennes rumpa. Jag fnissar lågt.
Hon bär en väldigt tajt klänning i vitt tyg, sån klänning som alla läkartjejer har i filmer. Hennes former blir då tydligare och att Ogge kollar där förvånar mig inte.

"Så, vad har du gjort?" Frågar hon och vänder sig mot Ogge.

Snabbt kollar han upp i hennes ansikte med kinder som bara blir rödare och rödare.

"Jag körde parkour och ramlade med ansiktet på en järnstång" mumlar han.

Sara kollar på hans näsa och han grimaserar när hon trycker på det ömma stället.

"Det här ser mer ut som att du har blivit slagen. Är du säker att det var en järnstång som gjorde det här?"

Ogge stelnar till. Han flackar med blicken i rummet. Varför blir han så nervös?

"Jo det var en järnstång" säger han osäkert efter en stunds tystnad.

Han talar inte sanning. Ogge har blivit slagen.

"Om du säger så.." Sara vänder sig mot mig och jag höjer på ögonbrynen.

"Är du hans flickvän?" Frågar hon.

Både jag och Ogge brister ut i ett högt skratt.

Vi?
Ett par?
Ptf, nej aldrig.

"Förlåt. Men nej vi är bara kompisar" säger jag och hon nickar.

Varför undrade hon ens det? Kanske är hon lika intresserad av Ogge som han är av henne. Att Ogge är intresserad av henne syns just nu på hans byxor. Stackars kille. Panikslaget möter han min blick men jag bara skrattar åt honom. Precis innan hon vänder sig mot honom igen lägger han över sitt ben över det andra och lyckas dölja det där. Jag skakar på huvudet och flinar.

"Jag skulle vilja ta några snabba röntgenbilder för att se om något är brutet. Så om du är snäll att lägga dig ner på rygg så tar jag några snabba bilder"

HAHAHAHAH.

Vad ska han nu göra?

Besvärat kollar han på mig igen, jag fnissar och rycker på axlarna. Nu tror jag att han önskar att han var tjej.

"Hallå?" Säger Sara och Ogge nickar.

Med spända ben lägger han sig på rygg men lyckas tyvärr inte dölja något nu.

Jag är antagligen helt röd i ansiktet nu av allt skratt jag tvingas kväva. Fyfan vad synd det är om honom nu, men det är mer roligt.

Sara fixar med någon konstig sak över hans ansikte som jag antar är en kamera.

"Så, då får du tjejen följa med mig ut" jag reser mig upp och kollar på dom.

"Så ligger du kvar här tills vi kommer in igen, det går fort" fortsätter hon, denna gång pratar hon till Ogge. Han nickar bara och undviker att möta hennes blick.

Vi går ut ur rummet och stänger dörren efter oss. Då kan jag inte hålla mig längre. Jag brister ut i ett högt skratt och lutar mig mot väggen för att inte ramla omkull. Sara som verkar förstå vad jag skrattar åt fnissar lågt hon med, antar att hon sätt vad som hänt innanför Ogges byxor.

"Så jävla synd om den killen" säger jag efter att jag lugnat ner mig.

Jag kollar mot Sara som grejar med någon liten dosa. Hon flinar med en lätt nickning.

"Diskret är han ju inte direkt" svarar hon och kollar upp på mig med en road min.

Jag skakar på huvudet.

Hon öppnar dörren igen och går in, jag är snabb efter och stänger igen dörren. Ogge ler ett snett leende mot oss.

"Du kan sätta dig upp nu om du vill"

Ogge är snabb med att göra som hon säger, precis som innan korsar han benen.

Sara kollar på datorskärmen och harklar sig.

"Du har en himla tur, inget är brutet. Bara en hård smäll, därav svullnaden och smärtan. Om du blötlägger det och håller det kallt ett par timmar nu så kommer det återställa sig ganska snabbt" säger hon.

Ogge pustar ut och drar handen genom håret.

"Jag har ju konsert ikväll, kan jag uppträda som vanligt?" Frågar han samtidigt som Sara går mot honom igen.

"Ja det ska inte vara någon fara, fast jag tycker att du borde ta det lite lugnt annars kommer du få väldigt ont imorgon"

Ogge nickar.

"Jag lägger om det nu med en kylande effekt så behöver du bara byta varannan timme. Har du svårt att fixa det själv så är det bara att komma hit och be om hjälp" säger hon. Ogge kollar busigt på mig och jag skrattar igen. Självklart kommer han gå hit igen.

Det går fort, hon lägger om hans näsa och efter det går vi ut. Ogge har en vit lapp över näsan och ser bara allmänt rolig ut. Jag skrattar ut allt skratt jag hållit inom mig. Både för hur han ser ut vad som hände där inne.

"Jävlar vad taj du var på henne!" Skrattar jag och puttar till han från sidan. Han skrattar blygt och kollar på mig.

"Kanske ska skada mig oftare" flinar han.

"Men seriöst hon var fan sjukt sexig" säger han och jag skrattar ännu mer.