Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 50

•Vanessas perspektiv•

"Nasse kom" säger Ogge och klappar bredvid sig i soffan.

Vi är nu tillbaka på turnébussen, äntligen kan man säga. Jag har faktist längtat efter det en aning då det är så himla mysigt här.

Middagen med Felix föräldrar gick jättebra, dom är otroligt trevliga och lätta att prata med. Precis som Felix är dom, alltså väldigt charmiga.

Wille åkte hem igår han med, det var såklart jobbigt då jag hatar att vara borta från han. Men man kan inte få allt här i livet.

"Vad är det?" Frågar jag och sätter mig ner bredvid honom.

Han ler busigt och vänder på mig så att jag sitter med ryggen mot honom. Han lägger benen på varsin sida om mig och drar bak allt mitt hår på ryggen.

"Jag ska göra en fläta på dig" säger han och drar fingrarna genom mitt hår.

Jag skrattar och kollar på Felix som ligger i Ogges säng och kollar på telefon. Han ser väldigt koncentrerad ut så jag gissar på att han spelar något.

Ogge låter sina händer smidigt ta sig igenom mitt hår och lägga slinga över slinga för att få det till en fläta. När han sitter såhär så känns det som att han skulle kunna vara stylist, det känns som att han kan detta.

"Har du tränat på det här eller?" Frågar jag.

"Kanske"

På rösten hör jag att han flinar stolt åt sig själv så jag skrattar bara.

"Så" säger han och släpper mitt hår efter att hårsnodden är dit satt.

Han drar mig bakåt så att jag blir lutad mot hans mage och huvudet på bröstkorgen. Armarna har han över min bröstkorg.

"Varför har du tränat på att göra flätor?" Frågar jag.

Ogge börjar förklara om en dag då han hade tråkigt så han satt och kollade runt på klipp på youtube. Då hittade han en video där man gjorde perfekta flätor, han kollade på den och sedan en till om att göra flätor. Och en till. Normalt.

"Du är så jävla udda" skrattar jag och låser upp min telefon för att kolla det gamla vanliga, vilket är instagram, Twitter och shots.

Frågor om mig och Felix finns fortfarande på hela min Twitter, även en del rykten om att jag tvingar honom att vara min pojkvän finns, vilket är skrattretande. Varför skulle jag någonsin göra så? Hat mot mig finns också. Men jag bryr mig ärligt talat inte. Dom känner inte mig och därför tar jag inte åt mig. Att dom inte gillar mig kanske inte är så konstigt heller, då det är Felix som alla tjejer vill ha men han vet inte att hälften av dom finns. Dom drömmer om en enda kram, en bild, ett leende eller ens något som ögonkontakt i två sekunder. Medan jag får allt det där hur lätt som helst. Jag förstår om dom hatar mig, jag var ju inte ens en foooer. Jag tror inte heller att jag skulle bli så glad om jag hade en idol som jag var dö kär i och han blev tillsammmans med någon annan som inte skulle vara jag

Sen finns det snälla människor som bara skriver positiva saker, det gör mig glad.

Även fast jag och Felix inte har gått ut med vårt förhållande så känns det som om alla vet om det. Eller alla "tror" det.

"Du myser mer med Ogge än vad du gör med mig"

Jag kollar upp från telefonen på en muttrande Felix som lägger sig över soffan vid andra sidan bordet. Det är bara vi som är vakna nu, alla andra sover redan trots att klockan bara är 10 på kvällen.

"För att du ligger med din mobil istället för mig" säger jag och Felix börjar flina.

"Jag kan ligga med dig istället" säger han och blinkar med ena ögat.

Jag himlar med ögonen och kollar bort från honom.

"Men blä" säger Ogge, typ två minuter efter.

Felix skrattar och jag ler. Hans skratt är härligt, man blir glad av det. Även fast hans skratt inte slår Omars, ingens skratt slår hans, så älskar jag det.

"Men kom hit då" säger Felix.

Jag ler och kollar mot honom. I dom gula mjukisbyxorna, väldigt fula enligt mig, och den gråa tjocktröjan ser han väldigt gosig och inbjudande ut. Hans rufsiga hår och gulliga leende gör det inte lättare att motstå honom heller. Så jag ålar mig av Ogge och går till Felix sida. Han ler stolt och lägger händerna bakom huvudet. Soffan räcker precis så att han kan ligga raklång.

Jag kryper upp över honom så att vi ligger mage mot mage. Mina armar lägger jag mellan hans huvud och armar, i den lilla triangeln som bildats av hans armar. Våra fingrar trasslar ihop sig och jag kysser han lägre på läpparna. Han kysser tillbaka, väldigt ivrigt.

"Men vad jobbiga ni är, godnatt" säger Ogge och hans tunga steg hörs mot golvet av bussen. Jag fnissar utan att dra bort från kyssen. Felix ler han också.

Hans hjärtslag känns hårt mot mitt bröst och hans värme sprider sig i mig.

Såhär vill jag ligga resten av livet.