Du är inte den jag trodde - f.s

Mellankapitel

Lyssna gärna på The Fault In Our Stars - Troye Sivan, det blir mycket bättre då ;)

"Älskade Vanessa,

Jag vet inte hur jag ska göra detta. Jag vill inte ens göra detta. Jag tänker inte skriva rakt på sak men jag tänker inte heller skriva det allt för invecklat. Så jag skriver bara. Jag skriver bara från hjärtat och det som dyker upp i min hjärna.

Minns du, när vi hatade varandra? När vi bara bråkade och la kaxiga kommentarer mot varandra hela tiden? Det är ändå rätt komiskt, när vi sen blev pojkvän och flickvän. Men sen kom den dagen då jag stannade kvar med dig, eftersom du sov. Vi pratade ut och började om på nytt. Ditt töntiga hello Kitty spel, det är ganska roligt ändå. Och jag slog ditt rekord!

Minns du dagen på Liseberg? När ni kallade mig och Omar för töntar för att vi inte vågade åka Helix. Men ni åkte den ändå, du, Ogge och Oscar. Sen möttes vi vid Lisebergshjulet. Killarna fick oss att hamna ensamma i en vagn.. Jag var så sur på dom, dom vet hur höjdrädd jag är och ändå lämnade dom mig ensam med tjejen som jag var och är så förbaskat kär i? Men den färden, den färden blev en av de bästa i mitt liv. Du fick mig att våga. Du fick mig att stå upp, kolla ut, kolla ner. Du fick mig att se på bilarna som såg ut som myror. Du fick mig att se det från ett helt annat perspektiv. Sen stod vi där, med armarna runt varandra hela vägen ner. Jag var så lycklig. Sen dess har jag inte varit lika höjdrädd längre. Du fick mig att se det fina med höjder.

Minns du dagen när du, jag och Omar åkte till en sjö och badade? När regnet öste ner och du sa att Omar hade snyggare mage än mig? Minns du hur mobbad Omar var och sprang runt helt ensam? Minns du, när jag kramade om dig bakifrån och berättade för dig att jag tycker att du är vacker? Jag kommer aldrig glömma. Jag kysste dig. Jag vågade äntligen kyssa dig. Och du kysste tillbaka. Jag minns fortfarande hur pirret i min mage spred sig i hela min kropp och jag ville bara springa genom hela Sverige och berätta för alla att jag kysste Vanessa. Fast då kanske folk skulle tro att jag var galen? Men sen kom Omar där, mitt i kyssen och hoppade på oss. Den jäveln. Lovar du att ge igen på honom?

Sen bråkade vi så mycket, jag svek dig gång på gång. Jag hatar mig själv för det. Jag hatar varenda fel jag gjorde. Om det vore möjligt så skulle jag spola tillbaka tiden och vara den kille du förtjänar.

Men sen kom den kvällen, när jag bjöd ut dig på en dejt. Vi åt middag och gick sedan ner till stranden där jag hade fixat med ljus. Du sa att du inte kunna dansa, men det gjorde du.

All about us. Våran låt. Det är våran låt. Jag vill att du lyssnar på den med ett leende på läpparna och tänker tillbaka på den tiden, på hur bra allt var och hur lyckliga vi var då. Det var då du blev min. Det var då jag blev din.

Jag vill bara säga tack till dig. Du fick min sista tid här på jorden att bli underbar. Du fick mig att bli mitt rätta jag. Aldrig har jag varit så lycklig med någon förut som jag var med dig. Du gjorde mig glad varenda dag. Till och med dom gångerna som jag var sur på dig. Att somna bredvid dig och vakna upp mitt i natten, med dig i min famn, det är det finaste någon kan uppleva. Jag älskade att bara vakna upp med dig, kolla på när du sover och tänka på hur lycklig jag är som har dig, just dig. För du Vanessa, du var det finaste jag någonsin hade. Du är det finaste jag har. Det kommer du alltid vara.

Jag älskar dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Det gör nästan ont i mig. Men det är en bra smärta. En väldigt väldigt bra smärta. Jag önskar att jag bara kunna få en natt till med dig. Jag skulle hålla om dig, kyssa dig, lekt med ditt hår och säga några cheezy kommentarer som skulle få dig att skratta. Jag skulle bara vilja få se ditt leende en gång till, få se lyckan i dina ögon och höra ditt skratt. Jag vill bara känna dina läppar mot mina och din kropp mot min, en sista gång. Hade jag vetat att senaste kyssen jag gav dig skulle vara den sista så skulle jag ha gjort den mer speciell. Hade jag vetat att den senaste kramen var den sista så skulle jag ha gjort den längre. Jag hade villat avslutat allt med ett leende från oss båda. Istället blev det tårar. Men det är inget vi kan göra åt saken nu. Vi kan bara tänka tillbaka på den tid vi har haft och le åt det istället.

Som jag har skrivit, så älskar jag dig. Du tog verkligen mitt hjärta med storm. Jag älskar allt med dig. Varenda liten sak. Till och med hur dryg du är när du är trött, eller hur du alltid smaskar för att reta mig. Jag älskade det. Jag älskade att se dig skratta åt hur irriterad jag blev.

Nu vill jag att du fortsätter att leva precis som vanligt. Bara utan mig. Jag vill inte att du stänger ute alla och håller dig för dig själv. Jag vill att du lever för min skull. Skratta för min skull och var glad för min skull. Jag vill inte vara där uppe och se ner på hur ledsen du och inte kunna hjälpa dig. Så snälla, lev livet för min skull. Gå ut och hitta någon annan som behandlar dig som den du förtjänar, någon som gör dig lycklig och någon som är bättre än mig.

Jag kommer aldrig glömma dig, du betyder verkligen allt för dig. Jag kommer aldrig lämna dig. Jag kommer vara med dig hela tiden, jag lovar. Jag kommer vaka över dig och se till att du får det bästa här i livet. Det är du värd.

Så ta hand om dig min älskade Vanessa.

'Cause lovers dance when they're feeling in love

Spotlight's shining. It's all about us

It's oh, oh, all

About uh, uh, us

And every heart in the room will melt

This is a feeling I've never felt

But it's all about us'

Vi ses snart, där uppe.

- Din Felix"

-

Sååå, detta var då ett slags mellankapitel, ett brev från Felix (om ni inte förstod det? som jag bara kom på sådär och kände att det här vill jag ha med! Men samtidigt kunna jag inte ha det i ett kapitel, fick liksom inte in det någonstans och ni kommer förhoppningsvis förstå varför i nästa kapitel!

Och ja, jag grät när jag skrev det här.