Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 29

•Vanessas perspektiv•
Ett par mjuka läppar känns mot min panna och jag ler svagt. Jag öppnar ögonen men när inget annat än mörker och ett svagt ljus syns så stänger jag dom igen. Läpparna mot min panna försvinner sakta och jag är påväg att öppna ögonen när Felix röst hörs.
"Hon sover" viskar han och ställer sig upp, det hörs och känns med tanke på att hans tyngd precis satt bredvid mig.
"Låt henne sova där då, klockan är ju halv ett så det är väl ingen idé att väcka henne" det där är såklart Ogges röst och jag ler svagt igen. Jag tänker iallafall låssas sova nu, i Felix säng som jag tror att det är då det luktar Felix och vad jag minns så har han inte varit i min säng iallafall.
"Jag kan väl ta hennes säng då" säger Felix och mitt leende försvinner.
Jag vill att Felix sover här, med mig.
"Är du seriös? Jag tänker lägga spikar i hennes säng om du tänker göra det. Felix du har snackat i evigheter om hur mysigt det skulle vara att sova i samma säng som Vanessa då du kan hålla om henne bakifrån och bara mysa"
Mitt leende smyger tillbaka tillsammans med rodnaden på mina kinder.
"Tänk om hon blir sur" svarar Felix och jag kan nästan se hur de tittar på mig.
Jag himlar med ögonen under ögonlocken och vänder mig så att jag ligger med ryggen emot dom, så att det blir mer plats åt Felix.
"Antingen så är hon vaken nu och det där är ett tecken på att du ska lägga dig där eller så var det bara ödet. Lägg dig nu jag går ner hejdå" säger Ogge och jag hör hans tunga och trötta steg.
Jag måste bita mig hårt i läppen för att inte brista ut i ett skratt. Ogge, den jäveln känner mig allt för bra.
Det blir tyst bakom mig och jag vill bara vända mig om och kolla vad Felix håller på med. Det svaga ljuset som nyss syntes försvinner när dörren stängs igen med en klick och Ogge försvunnit ut.
För ett tag tror jag att Felix väljer att lägga sig i min säng istället. Men när täcket lyfts upp bakom mig bubblar min mage till av lycka. Ännu mer blir det när Felix varma, HALV NAKNA, kropp läggs bakom mig. Jag ler och försöker ligga så stilla som möjligt för att få han att tro jag sover. Han rör på sig väldigt mycket, flyttar sig närmare, flyttar sig längre bort, närmare, längre bort, närmare.. Tillslut lägger han sig nära med sin mage mot min rygg och vi hamnar i sked. Det pirrar i magen hela tiden, denna kille får mig galen av bara sin närhet. Det är sjukt.
Hans arm slingrar sig runt min midja och håller ett bra men inte för hårt grepp runt mig. Jag vill lägga min hand i hans, men det skulle avslöja att jag är vaken.
Vi ligger så ett tag. Hans andetag kittlar i nacken på mig i samband som dom ger mig rysningar genom hela kroppen.
Jag sluter ögonen igen och njuter av den här stunden. Jag älskar Felix närhet. Jag älskar hur hans hår flyger när han skakar på huvudet och är utan keps. Jag älskar hur han ler, hur han skrattar, hur han pratar, hur galen han är. Jag älskar allt som har med honom att göra. Men att säga att jag älskar Felix kan jag inte än. Dom känslorna är starka och jag har inte hunnit bildat dom än. Men jag tycker om honom. Jag tycker om honom väldigt mycket.
Mitt i mina tankar om honom så känner jag fjäder lätta pussar mot min axel, en efter en upp mot min nacke. Jag ryser.
Jag vill bara vända mig om och pressa mina läppar mot hans. Men precis när jag är påväg att göra det så slutar han och istället flyttar han upp sig en bit så att hans haka vilar på ovansidan mot mitt huvud. Hans arm glider upp och håller precis under mina bröst.
"Godnatt världens vackraste Vanessa"
Viskar han och pussar mig lätt på huvudet.