Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 60

•Felix perspektiv•

Jag trummar otåligt på mina ben och kollar på klockan som sitter på väggen framför mig. I sju minuter har hon varit där inne. Vad gör hon ens?

Flera sms har jag skickat iväg men inte fått svar på ett enda.

Har hon ramlat ner i toaletten och hamnat hos Alice i underlandet eller? (Ja antagligen Felix)

När tio minuter har passerat tröttnar jag på att vänta. Inte en människa har setts till här så jag kan lika gärna gå in där damerna håller till. Något kanske har hänt henne?

(Lyssna gärna på Tee shirt - Birdy nu för mer feelings ;))

In går jag också. Men stelnar direkt till när jag ser något oväntat.

Vanessa upptryckt mot väggen med en killes kropp pressad mot sig och läpparna på hennes läppar. Killen är ingen mindre än Johnny heller.

Jag är på väg att skrika och hoppa på honom, slå han medvetslös och berätta att om han en gång till rör min Vanessa så kommer han dö. Men jag kan inte. Vanessa står bara där. Hon gör inget motstånd. Hon puttar inte bort honom. Hennes händer är där, ihop flätade med hans händer. Hon bara står.

Mina ögon vattnas och mitt hjärta går i tusen bitar. Jag blinkar flera gånger och hoppas på att när jag öppnar ögonen igen så är han borta. Jag hoppas att allt är en inbillning. Men han står där. Han står där varenda gång jag öppnar mina ögon. Mina ögon som jag helst vill slita ur för att slippa se det här. Men han står där varenda jävla gång med min Vanessa. Han kysser min Vanessa. Han håller händer med min Vanessa. Han delar kroppsvärme med min Vanessa. Min Vanessa. Inte Johnnys Vanessa. Min.

Är jag hennes Felix? Är jag verkligen hennes Felix? Eller har hon bara låssas som det och gått bakom ryggen på mig hela tiden? Med Johnny dessutom. Med Johnny av alla.

Sårat vänder jag mig om igen och stänger försiktigt igen dörren för att inte förstöra deras lilla privata stund. Egentligen vill jag drämma igen dörren så hårt jag bara kan. Så att dom märker. Så att dom vet att jag var där. Men jag gör det inte. Jag vill veta hur Vanessa beter sig. Kommer hon berätta? Kommer hon hålla tyst om det?

Med snabba steg tar jag mig därifrån. Jag vet inte vart jag går. Jag bara.. Går.

Bort från henne.

Bort från honom.

Bort från allt.

Jag hamnar på en tom plats vid vattnen, på klipporna. På det hårda gråa underlaget sjunker jag ner och bara stirrar ut över vattnet. Få tårar trillar ner för mina kinder, över min haka och faller ner på min tröja. Några tårar lägger sig på mina läppar och smaken av salt fyller min mun.

Jag förstår inte. Jag förstår ingenting. Allt var så bra. Vi hade det så bra. Vi var lyckliga tillsammans. Jag visade ju så stolt upp henne, som min flickvän. Jag var ju så glad över att hon var min. Så glad över att hon var min. Var min. Är min?

Frustrerat drar jag händerna genom håret och lägger mig ner på rygg över den kalla klippan som får mina bara armar att rysa.

Jag tänker. Jag tänker på Vanessa, på oss. Varje morgon var det just hon som var i mina tankar. Det var hon som fick mig att börja dagen med ett leende. Det var hon som fick mig att sluta dagen med ett leende på läpparna. Hon gjorde detsamma. Det har jag sett i hennes ögon. Jag har alltid trott att jag var anledningen till hennes leenden, till hennes lycka. Jag vill tro på det. Men jag vet inte längre. Kanske var det någon annan?

Min telefon plingar till. Den hemska signalen skär i mina öron och jag har egentligen lust att bara slänga iväg den. Men istället drar jag upp den och läser smset som trillade in.

"Vart är du?❤️"

Från Vanessa.

Hårt biter jag ihop och skriver in ett svar. Ett påhittat svar.

"Jag var tvungen att gå. Daff ringde. Du var så seg och jag är inte längre orolig över att du inte klarar dig själv."

Svarar jag, hälften sann, hälften falsk.

"Felix?"

Får jag tillbaka och mina tårar hotar att rinna över igen.

"Vi ses sen"

Skriver jag in och skickar det.

Jag får ett hjärta till svar. Ett hjärta som jag inte kan besvara. Eller jo, ett hjärta kan jag svara med. Ett hjärta som är i två bitar.

Det krossade hjärtat.

-

DET ÄR FAN JOHNNY VI SNACKAR OM VAD TÄNKER DU MED FELIX