Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 42

"Felix, kan du komma?" Ropar mamma från mitt rum, hon städar faktiskt mitt rum eftersom jag vägrar göra det själv.
Vanessa åkte till Daff och Wille för två timmar sen och sen dess har jag bara legat vid poolen, jobbat på brännan och lyssnat på musik. Även en shirtless bild la jag ut på instagram och fick fansen att bli galna, vilket är kul.
Jag suckar och reser mig upp från soffan som jag nu lagt mig i. För två minuter la jag mig sådär jätteskönt, så som man bara hamnar en gång. Men då ska självklart mamma förstöra.
"FELIX!" Ropar mamma igen och jag snabbar på stegen.
"Jag kommer, jag kommer" säger jag och lunkar sakta upp för trappan, bara för att reta mamma. Att reta folk är det bästa som finns.
Jag går in i rummet och mamma vänder sig mot mig. Hon står vid sängen och i handen håller hon i något som får hela mitt ansikte att bli rött. Kondom paketet, det öppnade. Som tur är så ligger kondomen längst ner i soptunnan. Pinsammare hade det varit om hon hittat den.
"Vad är det här?" Frågar hon med en stel min, eller rättare sagt ett "stone face" som man säger.
"Ehm.. Det-det? Jag, Ogge, han.." Stammar jag fram.
Vadå ogge? Vadfan fick jag Ogge ifrån? Oj det kanske lät lite fel också, när jag stammade fram Ogge och jag i samma mening?
"Han var typ här igår också innan Vanessa kom och det måste ha ramlat ur hans fickor för han var typ på fest natten innan så aa du fattar" säger jag och försöker låta så säker som möjligt. Jag kliar mig i nacken och vrider obekvämt på mig. Det här är så pinsamt.
"Ogge?" Frågar hon och höjer på ögonbrynen.
Jag nickar snabbt och kör ner händerna i de röda badshortsen jag har på mig.
Mamma rynkar på näsan och går mot mig.
"Om du säger så då, för jag hoppas att du talar sanning" säger hon med blicken på mig innan hon försvinner ut ur rummet.
Jag stänger igen dörren och slår händerna för ansiktet. Varför kom jag inte ihåg att slänga den?
"Ååh" grymtar jag och sjunker ner på golvet.
Det där var nog bland de pinsammaste jag har varit med om.
•Vanessas perspektiv•
Wille kollar på mig, som om jag vore dum i huvudet eller något. Han hade precis tvingat mig att berätta vad jag gjorde hos Felix eftersom jag blev kvar hela natten.
"Du är ju dum i huvudet på riktigt" säger Wille och lägger hakan i sina händer och stödjer armarna på knäna där han sitter i skräddarställning framför mig i sängen.
"Seriöst, ni är inte ens ett par och du ligger med honom? Hur vet du att han inte spelar bara och var endast ute efter ett ligg?" Säger han och jag suckar.
"För att Felix är inte sån" säger jag surt och lägger armarna i kors.
"Du vet väl ingenting om Felix? Som du sa innan så festar han väl väldigt mycket och inte är så smart i skallen som alla tror? Dessutom gör han saker som är olagliga?"
Jag himlar med ögonen och ger honom en surare blick.
"Jag känner Felix och han är inte sån" muttrar jag.
Wille suckar och stirrar in i mina ögon, så som han alltid gör när han pratar allvar med mig. Det ser kul ut, så ibland börjar jag skratta åt honom vilket leder till att han blir ännu surare.
"Ja men om du är så säker på det då. Men om han sårar dig då jävlar får han med mig att göra" säger han och jag skrattar.
Wille drar in mig i en kram och pussar mig på huvudet.
"Så jag hoppas att den där Felix är bra för dig och smart nog att fatta att han måste vara försiktigt eftersom han har världens finaste tjej i sina armar" säger han mot mitt huvud och jag ler.
Egentligen så är mitt liv ganska bra. Jag har Wille vid min sida och det är allt jag behöver.

•

Hahahah tycker typ synd om Felix där, så pinsamt.
Men ja, detta kapitel blev väldigt kort. Har inte haft tid att skriva så därför blev det så, lite halv dåligt blev det också ;)