Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 7

•Vanessas perspektiv•

Jag säätter upp håret i en hög tofs, slarvigt men snyggt. En vit T-shirt med trycket 86 på har jag instoppad i de blåa jeans shortsen. På fötterna bär jag såklart ett par Converse, denna gången låga vinröda.

Ogge sitter med telefonen i handen och ser bara allmänt uttråkad ut, antagligen för att jag tagit lång tid på mig. Han själv bär ett pösigt linne med svart som badfärg och olika färger över, ett par jeans shorts och svarta sneakers. Och det man enligt honom inte får glömma, snapbacken.

"Så" säger jag när jag blir klar och han kollar upp på mig med ett leende.

"Snabb" skämtar han, jag skrattar och går ut från bussen.

De andra har redan gått iväg, tror dom skulle käka något.

"Så, vart ska vi någonstans då?" Frågar han och jag kollar mig runt, träd, träd, träd och lite mer träd.

"Well, vad sägs som om skogen?" Skämtar jag och får oss båda att skratta.

"Nej med det finns väl någon väg ut här så kanske det går någon buss någonstans eller så finns det något ställe som man kan gå till"

"eller så tycker jag att vi käkar blåbär, det är ju ganska gott det också. Finns det vatten så kan vi ju göra blåbärssaft också!" Ogge får mig att skratta ännu mer, den killen vet verkligen hur man får folk på humör.

"Men vi kör på de förstnämnda, letar på en buss" jag nickar och vi går längs den smala grusvägen.

Varför bussen är parkerad här har jag ingen aning om, liksom mitt ute i ingenstans? Kul.

Fem minuter senare sitter vi längst bak på en buss, skrattandes eftersom vi fick springa till bussen och klumpig som jag är lyckades jag trampa snett och trilla ner i diket med Ogge över mig eftersom han tog tag i min hand för att få mig att springa fortare. Det är av ren reflex jag håller hårdare i saker när jag trillar, därav att Ogge följde med ner i diket.

"Det där var det fulaste" får han fram efter flera minuters skrattande.

Flera sura blickar har vi hunnit fått på oss också. Men som vanligt bryr jag mig inte, man måste väl få ha kul?

"Verkligen, det måste sått sjukt roligt ut" säger jag och skrattar lätt.

Ogge nickar och jag lutar huvudet mot fönstret.

"Vart ska vi hoppa av?"

"Ingen aning, när vi ser något som liknar stan" jag vänder blicken mot Ogge och höjer på ögonbrynen.

"Vad? Jag vet väl inte vart den här bussen åker, den kanske tar oss ut på landet, who knows?" Säger han till sitt försvar, jag skrattar igen och drar upp min telefon, öppnar direkt instagram, av vana. Ogge kikar ner på min telefon.

"Vi började följa dig, men ingen follow back har vi fått. Elakt tycker jag" fnyser Ogge och jag kollar upp på honom. Det förklarar antalet följare som ökat som bara den senaste dagen.

"Finns i chatten" säger jag och bläddrar igenom mitt flöde.

Fast jag inte känt Ogge i mer än två dagar så känns det som vi känt varandra i flera år men ändå är han så okänd för mig.

"Finns i chatten. Nöö" säger han med en sarkastiskt röst, jag skrattar och går inte på utforska istället.

"Men vad heter ni då?"

"Hm låt mig tänka, Berit Bertilson, Ragnar Olsson, Märta Johanson och Åke Dalfors!" Driver Ogge och jag skrattar högt igen.

Jag skriver in 'Berit Bertilson' och får upp ett resultat. Bilder på en gammal tant med grått krulligt hår kommer upp.