Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 44 - del 1

•Vanessas perspektiv•
"Lova att jag får träffa Felix imorgon då?" Säger Wille och drar plattången genom mitt hår.
Gullig som han är så hjälper han mig med att platta mitt hår.
"Jag lovar" skrattar jag och kollar ner på min telefon.
Ikväll har Felix bjudit ut mig, på en första dejt. Vi har aldrig haft någon sådan så därför ser jag extra mycket fram emot ikväll, eller om en timme för att vara exat. Jag har ingen aning om vart vi ska, men han bad mig att ta på mig något fint. Wille har tvingat på mig en klänning. Jag hatar klänningar.
Sminket är iallafall färdigt och klänningen är redan på. Det är bara håret kvar som snart också är färdigt.
Det har gått tre dagar sen kvällen hos Felix, vi har inte träffats på tre dagar heller då jag inte villat lämna Wille. Dessutom har Felix haft fullt upp med sina kompisar han med så det har väl inte gjort något för oss båda.
"Sådär" säger Wille och jag kollar upp i spegeln. Mitt hår är helt platt och jag ler imponerat.
"Du kanske ska bli stylist" skrattar jag och reser mig upp.
Wille skrattar och drar ur plattången. Jag skakar håret för att få upp mer volym och drar handen igenom det. Jag kollar mig i spegelbilden och känner mig väldigt nöjd över resultatet. Klänningen kanske inte är så dum ändå.
Resten av tiden pratar jag och Wille om allt möjligt. Precis som det brukar vara.
Efter en halvtimme plingar det på dörren och jag hör hur Daff öppnar dörren. Felix börjar prata med en nervös röst och jag skrattar lågt, tänk så hade jag varit Daffs dotter? Hur hade Felix betett sig då?
"Nu kan jag ju följa med ut och hälsa bara!" Säger Wille och kollar på mig.
"Men räcker det inte med Daff? Seriöst kan jag inte bara få vara ensam med Felix nu?" Klagar jag och Wille skakar bestämt på huvudet.
Jag suckar och går ut i korridoren. Eftersom jag bor längst upp i korridoren rakt framför dörren så får jag direkt syn på Felix som står lutad mot dörren och pratar med Daff. Men när han ser mig ställer han sig ordentligt och slutar prata. På sig har han svarta jeans shorts och en ljusblå randig skjorta (ok let me cry bc det är den han hade hela tiden förut:(((()
Håret är fri från någon huvudbonad och håret är stylat i en ruffsig men otroligt snygg frisyr, han ser nästan söt ut nu, i håret och klädstilen. Annars är han alltid snygg eller sexig, då är han typ badass Felix. Nu är han söta, skötsamma lilla Felix och jag älskar det. Jag älskar Felix hur han än klär sig.
Älskar?
Felix fuktar läpparna och låter blicken glida över hela mig.
Jag ler generat och stannar ungefär en meter framför honom.
"Shit" mumlar han och möter mina ögon.
Daff suckar och lägger sina händer på varsin axel av mig och Felix.
"Ha de bra ikväll kidos, och du Felix ser till att ta väl hand om min systerdotter" säger Daff och höjer pekfingret mot honom.
Felix flinar och Daff går iväg.
"Du är vacker" säger Felix och låter återigen blicken syna mig. Det är nästan läskigt.
Wille som hållit sig bakom mig harklar sig och stiger fram. Med en dömande och ogillande blick kollar han på Felix och sträcker fram handen.
"Jag är Wille, Vanessas bästavän" säger han och Felix nickar, minst lika ogillande som Wille själv.
En konstig känsla sprider sig i min kropp. Dom beter sig som att dom är bekanta, men hatar varandra.
"Felix, Vanessas.. Ehm?" Säger Felix och kollar på mig.
Jag rycker på axlarna och tar fram mina skor.
"Ja, jag är väl det hon vill ha mig som" säger han och jag ler med ryggen mot dom.
Wille fnyser och när jag vänder mig om hinner jag skymta hur han rycker undan sin hand, blänger på Felix innan han vänder sig mot mig igen.
"Hoppas du får det trevligt ikväll," ler han och kramar om mig. När han dragit sig undan öppnar han munnen igen. "Men om du inte har något emot det så lånar jag gärna din Felix ett par minuter bara" säger han med en ironisk ton på "din Felix".
Jag nickar osäkert och kollar mot Felix som tröttsamt kollar på Wille. Alla kollar på varandra men ingen kollar tillbaka.
"Ehm visst, jag väntar där nere" säger jag och går mot dörröppningen där Felix står. Han tar tag i min handled och innan jag vet ordet av det så är hans läppar tryckta mot mina. Förvånat besvarar jag kyssen som inte varar längre än ett par tio sekunder.
"Jag kommer snart" säger Felix och pussar mig snabbt på kinden innan jag nickar och går ner för gården.
Jag stannar vid staketet och kollar upp mot dom, där de står i en djup diskussion. Jag hör deras röster men ord är svåra att höra. Wille slänger med armarna och pekar ut mot mig. Felix lugnar då ner sig och skakar på huvudet, puttar till Wille i bröstet och lämnar honom ensam.
"Nu går vi" säger Felix med spända käkar och tar tag i min hand.

•

Eftersom jag inte kan sova så lägger jag upp detta nu hehe. Nu ska jag fortsätta skriva på del 2 som jag kommer dö av typ
Gillar dock inte detta kapitel, så dåligt skrivet afkysylmcdsykbfsh