Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 20 - Del 1

Jag dricker ur glaset som är fyllt med saft och kikar upp på Felix som sitter mitt emot mig. Han kollar redan på mig och ett leende sprids på våra läppar väldigt snabbt.
"Kan vi inte dra på fest ikväll?" Frågar Omar och alla vänder blicken mot honom.
"Jaaa snälla! Jag har inte gått på en fest på en hel jävla månad!" Säger jag och hoppar lätt på stolen.
"Det har inte vi heller gjort Vanessa, men visst kan vi dra på någon fest ikväll. Vart då?" Frågar Oscar, med en aning ironi i rösten på sista frågan.
"Ni är ju minderåriga så ni får inte dricka" säger Ogge, vi alla som är 'mindre åriga' vilket är jag, Felix och Omar blänger på honom.
"Sen när började du bry dig om de?" Frågar Felix och går fram till Ogges säng.
"Men tänk om ni åker dit då?"
Felix blänger ännu en gång på Ogge, fast denna gång med med 'är du seriös' bläng.
"Ahme din mes, vad har hänt med dig? Jag tänker festa, med eller utan dig strutar jag i" säger han och vandrar bort till mig där jag sitter på diskbänken. Han ställer nära vid min sida. I samband med att han flätar in sina fingrar i mitt hår som hänger över ryggen så möter hans doft mig. Felix doft är underbar. (Vet inte hur Felix luktar hahah så vet inte hur jag ska beskriva men ni som vet ni vet).
Jag får kämpa för att inte le som ett fån. Men ingen här verkar ändå bry sig då deras blickar är neutrala. Eller i Ogges syns en del retsamt uttryck i ansiktet också.
"Vart ska vi ens hitta en fest? Det är ju inte så att vi bara kan leta upp något hus och gå in i den? Vi är ju fortfarande The Fooo och det kommer ju spridas på en gång. Ni kommer ju inte in på någon pub heller" säger Oscar och kollar på oss 'minderåriga'.
"Men ååååh. Skit i allt, vi är fortfarande vi och vi borde få festa hur mycket vi vill? Vi är ungdomar och vi ska leva livet. Jag tror inte alla våra fans lämnar oss bara för att vi festar? Vi drar väl bara om det blir jobbigt? Klart vi kan leta på något ställe där det är fest, ingen som bryr sig om vi är bjudna eller inte, vi har ju gjort det förut" säger Omar.
Ogge ger honom en menande blick som han sedan diskret vandrar vidare till mig, sen tillbaka till Omar.
"Inte för att vi är sånna, men aa" säger Omar till mig och försöker låta oskyldig.
Vad är det dom håller på med egentligen? Jag vill bara veta vad dom döljer för mig.
Felix hand trasslar sig ur mitt hår och för en stund tror jag att han ska ta bort den. Men det gör han inte. Istället drar han ner den över ryggen och stannar precis ovanför min svanskota, där min T-shirt slutar och mjukis shortsen börjar. Han drar sina fingertoppar lätt över min bara hud innanför tröjan och rysningar far igenom min kropp. Jag kollar mot Felix, med ett leende möter han min blick och får fjärilarna i min mage att börja röra på sig.
Felix leende är verkligen fint. Hela han är fin, han är min definition av perfektion.
"Hallå Vanessa och Felix? Existerar ni ens i samma värld som oss?"
Jag vänder blicken mot Oscar som skrattar tillsammans med de andra. Mina kinder hettar till rejält. Men Felix verkar inte alls ha samma problem då han står där helt kolugn och ritar cirklar över min bara hud.
"Nej det kanske vi inte gör" säger han och killarna skrattar igen.
"Men vi sa precis att jag känner några här som inte skulle säga nej att ha fest så jag kan kolla om dom kan fixa, hans fester är feta" säger Oscar och vi nickar.
Han drar upp sin telefon och flyger med tummarna över skärmen innan han går ut med telefonen mot örat. Omar och Ogge reser sig upp dom med och går mot dörren.
"Vi går ner till frukosten nu" säger Ogge och innan vi hinner svara försvinner dom ut. Kunna dom inte gå med oss?
Jag kollar ner på mina fötter och njuter av Felix beröring. Det är så konstigt att jag har fått känslor för Felix. Jag menar, jag hatade honom förut, han var elak mot mig och jag mot honom. Men han förändrades väl, han blev någon annan än vad jag trodde att han var.
"Vanessa?" Säger han och kollar mot mig.
Jag vänder blicken mot honom och möter hans fina blåa ögon.
"Mm?" Svarar jag och han ställer sig framför mig istället, mellan mina knän. Hans hand ligger fortfarande kvar på min rygg och den andra lägger han på mitt lår. Än en gång ryser jag och suger in min underläpp i munnen. Han fuktar sina läppar och kollar in i mina ögon.
"Det var inget förresten" säger han nervöst och kollar istället ner i golvet.
Nyfikenheten stiger inom mig, vad ville han säga?
"Jo vad tä," jag avbryts av Oscars röst och steg som klampar in i rummet.
"Krille fixar fest ikväll så vi kan dra dit då"
Både jag och Felix vänder blicken mot Oscar men hinner inte röra mer på oss fören Oscar vänder upp huvudet från telefonen mot oss.
"Nämen oj, jag ska inte störa. Jag går väl ner och äter frukost" säger han och försvinner snabbt ut ur rummet med ett stort flin på läpparna.
Vi kollar mot varandra med en snopen min innan vi brister ut i ett högt skratt, ja ett sånt där fult asgarv typ.
•Felix perspektiv•
Efter min och Vanessas skrattattack vandrar vi hand i hand ut till hissen för att ta oss till våning tre där frukosten serveras. Vi bor på våning 10 så trapporna känns ganska uteslutet. Jag trycker på hissknappen med min lediga hand och dörrarna öppnas direkt, alltså stod hissen på denna våning. Vi går in, Vanessa trycker på den runda knappen med en trea bredvid sig innan hon ställer sig lutad mot väggen bredvid mig.
"Vem är killen som alla dina kärlekstexter handlar om på instagram och Twitter?" Frågar jag nyfiket och hon kollar upp på mig med ett leende på läpparna. Egentligen räcker det leendet som svar, men ändå öppnar hon munnen och säger något som jag tror är en lögn.
"Vet inte"
Jag höjer på ögonbrynen men hinner inte svara fören dörrarna öppnas och ett par kliver in. Eller det borde va ett par, för de håller händer och kysser varandra lätt innan dörrarna stängs igen. Fast jag och Vanessa håller händer, vi har kyss varandra men vi är fortfarande inget par, tror jag? Ärligt så vet jag inte vad vi är.
Dörrarna öppnas ännu en gång och här går vi ut, likaså gör de andra två.
Vi går mot restaurangen som är väldigt liten jämfört med det stora hotellet.
Att det kan finnas foooers här och kan se mig och Vanessa nu bryr jag mig ärligt talat inte om, jag tycker om henne och tänker inte smyga med det.
Utan att ens behöva leta efter vart killarna sitter så vet jag exat vart dom är. Omars skratt är liksom inte så svårt att missa.
"Dom där skulle nog höras även om vi var i Kina" suckar jag och Vanessa skrattar.
"Ja, dom är ju inte direkt tysta" svarar hon och släpper min hand för att ta frukost.
Jag ryser till av kylan som sluter sig runt min hand där hennes värme nyss var.

•

Lägger upp del två senareee;)