Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 4

•Felix perspektiv•

Kvällen rullade på och allas tallrikar är just nu sop rena. Fanns det något kvar på någon annans tallrik så var det alltid någon där och åt upp det.

Runt ett fyrkantigt bord sitter vi, jag längst ut på vänstra hörnet med Vanessa bredvid mig och bredvid henne sitter Daff. Mittemot mig har jag Omar, bredvid honom Oscar och bredvid Oscar sitter Ogge.

Vanessa är väldigt.. Sur och kaxig av sig, hon verkar inte alls tycka om oss. Men hon är väldigt vacker, med det bruna håret och ljusa toppar, mörkbruna ögon och när hon ler är hon som vackrast, tro det eller ej men hon har faktiskt gett oss några leenden ibland. Hennes kropp ser inte så dum ut heller, om jag får tro själv så tränar hon mycket.
Men hennes attityd får henne bara att bli dryg. Hon är en sån människa man inte vill reta upp.

"Varför blev du upp tvingad hit?" Frågar jag efter att ha hört att hon blev tvingad hit.

"Ehm mamma orkade inte med mig mer antar jag." Säger hon känslokallt, precis som om hon inte bryr sig om vad hennes mamma tycker.

Jag har ingen aning om varför hennes mamma inte orkar med henne, men det är inget jag tänker bry mig om nu.

Hennes dryga attityd får mig bara att bli mer intresserad, konstigt nog.

•Vanessas perspektiv•

Middagen går väldigt segt och flera gånger vill jag bara be Daff att åka härifrån, men något hindrar mig och det något vet jag inte vad det är.

"Nej men killar och Vanessa det blir en tidig och lång dag imorgon, vi borde åka hem och få lite sömn." Säger Daff och jag pustar lättat ut. Äntligen.

Vi reser oss upp från stolarna och de plockar på sig sina ryggsäckar och koftor.

"Vill ni ha skjuts hem killar?" Frågar Daff.

Säg nej säg nej säg nej..

"Visst!"

Irriterat sänker jag blicken till golvet. Kul.

"Men blir det inte trångt i bilen?" Fortsätter Ogge, tror jag.

"Äh, Vanessa kan sitta i mitt knä." Säger Felix och jag kollar genast upp på honom.

Han ler ett sånt leende som säkert får alla tjejer att falla för honom.

"Jag går hellre än att sitta i ditt knä." Säger jag, kanske med lite väl kaxig röst.

Hans leende försvinner snabbt. De andra killarna brister ut i ett högt skratt och även i Daffs ansikte skymtar jag ett leende. Jag kollar frågandes på killarna. Oscar kommer fram och lägger en arm över mina axlar.

"Förlåt men min kära vän Felix blir aldrig dissad av tjejer. Fan vad skön du är Vanessa!" Skrattar han fram.

Jag ler svagt och sneglar bak på Felix som för tillfället blänger på Oscar.
Så han är alltså en sån som tror och säkert får vilken han vill? Ptf, mig ska han då knappast få.

"Nej men Felix, Omar kan få sitta i ditt knä eller så får någon sitta i bagageluckan." Säger Daff och Omar nästan flyger på Felix.

"Pax å sitta i Felix knä!"

Felix verkar inte bara få tjejer till sig.

Han nickar lätt och Daff låser upp bilen. Av ren vana hoppar jag in i fram, vilket ingen verkar ha något emot. Daff sätter sig i förarsätet och de andra i bak, Omar i Felix knä.

"Är ni taggade för turnén nu då killar?" Frågar Daff när han kört ut på vägen och kör åt ett helt annat håll än vad vi kom ifrån, antar att någon av killarna bor där.