Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 57

•Ogges perspektiv•

Med Vanessa i Felix famn och jag hållandes i hennes skadade ben så tar vi oss till bussen. Felix har klätt av sig helt eftersom han envisades om att just hans regnjacka skulle knytas runt benet för att förhindra blödningen och just hans tjocktröja måste Vanessa ha på sig. Hon var genomblöt när vi kom, hela hon. Hon skakade otroligt mycket. Det var läskigt men förutom ett skadat ben och att hon är rädd så mår hon hyfsat bra. Felix däremot ser ut att frysa nå otroligt, vilket inte är så konstigt då han går helt shirtless mitt i natten när det endast är 10 grader ute.

"Vad ska vi säga till Daff?" Frågar Vanessa med en svag och hes röst.

Hon har precis berättat att två killar hade tagit med henne ut från publiken. De hade hotat med knivar så hon fick inte göra någon större scen när dom gick ut. Väl utom synhåll från allt hade dom tryckt upp henne mot en vägg, sagt några saker, som hon vägrar berätta vad dom sa. Efter det hade dom fört henne ännu längre och lämnat henne i gränden hon satt i. Sen minns hon inget mer fören hon vaknade och ringde till Felix. Hur hennes ben skadades har hon ingen aning om, inte heller vet hon om killarna gjort något mer mot henne.

Jag anar att det är Johnny och någon mer som inte kan vara Wille eller Jacob eftersom Vanessa känner igen dom båda. Så det måste ha varit Brandon som var med. Den mesigaste av de alla i det gänget.

"Du får välja själv om du vill berätta sanningen eller dra en annan historia" säger Felix och kollar ner på henne.

Jag kan inte motstå att le. Trots att vi är i denna situation så kan jag inte hålla tankarna borta på hur fina dom är tillsammans. Dom gör verkligen varandra glada och Felix har blivit sitt rätta jag igen. Jag var orolig för honom ett tag, jag trodde att han skulle spåra ur på riktigt. Men i sista sekund kom Vanessa in i hans liv och han blev en helt annan människa.

"Daff vet väl inget? Så jag kan väl bara säga att jag tappade bort mig i publiken, råkade följa med havet av tjejer ut och gick sen vilse, min telefon dog och jag lyckades ramla och göra illa benet" säger hon snabbt och avfyrar ett leende mot Felix.

Ensam känner jag mig. Jag vill också ha en flickvän, ett förhållande som dom har.

(JAG STÄLLER UPP OGGE)

"Det låter bra, men du får berätta vad som hände på riktigt om du vill" svarar Felix.

Vanessa skakar på huvudet och lutar sitt huvud mot hans axel. Hon kollar upp på mig och ler. Jag besvarar leendet och kollar åt höger där bussen står.

"Vi kan gå till doktorn direkt, så att vi kan kolla på ditt ben?" Ger jag som förslag.

Jag får två retsamma flin och peddoblickar på mig, innan de båda börjar skratta åt mig. Mina kinder hettar till och jag slår till Felix på armen.

"Men lägg aaaav? Jag tänkte för Vanessas eget bästa" skrattar jag nervöst och tar ett stadigare grepp kring Vanessas ben.

"Dessutom måste Nasse ha hjälp av två personer för att ta sig dit" lägger jag till.

"Mm Ogge måste med dit så visst, kör på det" säger Vanessa och flinar.

"Ja då kan du ju bjuda ut henne på date också" säger Felix och jag skakar på huvudet.

"Det skiljer ju typ bara tre år mellan er också, så det är ju inte så farligt" säger Vanessa och vickar på ögonbrynen mot mig.

"Men lägg av nu" skrattar jag och kollar rakt fram istället.

De fortsätter att prata på om mig och Sara hela vägen fram till byggnaden hon håller hus i för natten. Egentligen var det meningen att vi skulle åka direkt efter konserten, men eftersom Vanessa försvann så åker vi antagligen imorgon bitti eller nu på en gång när vi kommer tillbaka.

"Tänk om hon sover?" Säger jag när vi är utanför dörren.

"Då får hon vakna för vi behöver hjälp nu" säger Felix och nickar mot dörren. Eftersom han bär hela Vanessas kropp så kan han ju inte knacka, så gör det. Tre hårda knackningar på dörren ger jag ifrån mig. Några sekunder efter vrids låset upp och dörren öppnas.

Sara kollar förvånat på oss. Vilket jag också gör på henne, fast på ett gillande förvånat sätt.

På sig har hon bara ett par korta tajta shorts i ett mjukt tyg och ett tajt linne som är kort, så att hennes navel syns med en glittrande navel piercing i. Håret hänger löst över hennes axlar och slutar ungefär vid naveln. Hjälp mig vad sexig.

"Ogge verkar ha tappat talförmågan men vi behöver hjälp med Vanessas ben" Felix röst väcker mig ur mitt drömmande om Sara. Hon hade tydligen blicken på mig, men flyttar den till Felix när han pratar. Pratade hon med mig?

"Javisst, kom in" säger Sara och vänder sig med ryggen mot oss. Min blick hamnar direkt på hennes rumpa när hon går därifrån och jag suger in läpparna i munnen.

"Alltså Ogge du är helt otrolig, börjar byxorna redan bli tajta?" Säger Felix och blickar neråt på mig. Jag gör detsamma och ser att hans ord stämmer. Vad pinsamt. Igen.

"Men jag kan inte hjälpa det!" Säger jag.

De båda skrattar innan Felix går in med Vanessa. Försiktigt släpper jag hennes ben och hon gnyr till av smärta.

Jag säger förlåt och stänger dörren efter mig. Därefter travar jag efter dom in till ett rum som ser exat ut som ett rum på sjukhuset gör. Felix lägger försiktigt ner Vanessa på sjukhusbädden och sätter sig ner på pallen bredvid hennes ansikte. Han tar tag i hennes hand och håller den hårt.

"Så, vad har hänt här?" Frågar Sara och tar fram saker från ett skåp.

"Jag ramlade och slog i benet i något, exat vad vet jag inte" säger Vanessa osäkert. Hon ser väldigt rädd ut. Vilket jag förstår, då hon inte själv vet vad som har hänt med hennes ben.

"Felix vill du ha en filt eller något? Du ser ut att frysa" Sara kollar menande på Felix bara överkropp. Han skakar på huvudet och Sara suckar.

"Ogge vill du hämta en filt ute i hallen, på stolen finns det en"

Jag rycker till när jag hör mitt namn och kollar på Sara, inte för att jag inte kollade på henne nyss heller, men jag kollar upp i hennes ansikte.

Jag nickar och vänder mig om, går snabbt ut från rummet. Väl i hallen rycker jag åt mig filten. Men någonting ramlar ur. Ett fyrkantigt litet papper av det hårdare materialet. Nyfiken som jag är plockar jag upp det och vänder på det. Ett foto. Ett foto på Sara där hon ser ut att vara utomlands. Hon sitter med en drink i handen och i bakgrunden finns massor av palmer, strand och ett stort turkost hav. Det ser ut att vara en oförberedd bild då hon skrattar så att man ser dom perfekta raka och vita tänderna. Hennes blonda hår hänger i stora lockar. På sig har hon en blommig topp, eller klänning, jag vet inte. Den är väldigt tajt och inte för att vara sån men man ser hennes välformade och stora bröst väldigt tydligt. Men min blick dras till leendet hon har där när hon skrattar.

Jag ler.

Hon är fin, Sara.

Jag lägger ner fotot på stolen igen och skyndar mig in till dom andra för att dom inte ska bli misstänksamma, kanske tro att jag snor någonting.

Sara ler vänligt mot mig och nickar mot Felix. Jag ler tillbaka och lämnar filten hos Felix.

"Tack" säger han och lägger den runt sig på ett krångligt sätt med en hand.

"Du kan släppa min hand i några sekunder" skrattar Vanessa, lika hest som innan. Felix skakar på huvudet med ett leende på läpparna.

Jag sätter mig ner i soffan och lägger mina armar över ståndet för att dölja det. Jag stör mig på att det blir så så fort jag ser henne. Det är sjukt pinsamt ju.

"Jag kommer ta bort jackan nu och det kommer antagligen att göra mycket ondare då så att du är beredd på det" säger Sara och sätter sig på någon konstig stol som ser ut som en större variant av en sadel till en cykel. Vanessa nickar och Sara börjar försiktigt knyta upp jackan som jag knutit dit.

-

Hahah älskar dessa moment när Ogge är hos Sara ska ha fler sånna