Jag ger Ogge ännu en lång kram som han snabbt besvarar. Han suckar tungt och vilar hakan mot mitt huvud."Jag kommer sakna dig Oscar" mumlar jag mot hans bröst och känner hur tårarna bränner i ögon, men jag kniper hårt ihop ögonlocken. Jag vill inte gråta nu.
Varför ska ett hejdå göra så ont? Varför måste den här sista kramen vara så smärtsam? Jag vill inte lämna Ogge. Jag vill inte. Jag behöver honom vid min sida, hela tiden.
Varför bor jag inte i Stockholm?
"Jag kommer sakna dig med Vanessa" säger han med en grötig röst. Han gråter. Det får mig att inte orka hålla tårarna tillbaka längre. Jag låter dom rinna, jag låter dom blöta ner Ogges röda T-shirt som han har på sig.
"Oscar vi måste tyvärr åka nu" säger hans mamma försiktigt bredvid oss. Hans grepp hårdnar om mig, lika som mitt gör runt hans. Vi står på uppfarten till deras hus. Ogges föräldrar har sprungit fram och tillbaka under tiden vi sagt adjö. Många irriterade blickar har Ogge fått under den tiden för att han inte har hjälpt till. Men han gav dom bara irriterade blickar tillbaka. Felix står även här, lutad mot sin moppe och ser bara allmänt uttråkad ut.
"Jag lovar att komma till dig så snart som möjligt" säger han och lättar på kramen. Jag gör detsamma och tillslut står vi så långt ifrån varandra att vi kan se in i varandras ögon, men ändå skiljer bara någon centimeter mellan oss.
"Jag lovar" viskar han och pressar sina läppar mot min panna. Dom är blöta. Antagligen av hans tårar som rinner okontrollerat ner för hans kinder. Mina läppar har blivit blöta av det. Han drar tillbaka och torkar mina kinder. Vilket vad ganska onödigt då dom blir lika blöta igen. Jag gråter inte så som jag brukar, jag brukar alltid snyfta och få svårt att andas. Nu rinner tårarna bara ner för mina kinder.
"Vi ses snart" säger han och backar ett steg från mig.
"Vi ses snart" svart jag.
Vi utbyter ett sista leende innan han vänder sig om och hoppar in i bilen. Dörren som smälls igen ekar i mina öron och jag följer bilen med blicken. Den rullar ut på gården, backar och stannar till. Jag kollar på Ogge som sitter i bak med blicken mot mig. Han vinkar lätt med handen och jag gör likadant tillbaka. Sen kör bilen iväg. Min bästa vän kör iväg. Och jag vet inte när vi ses nästa gång igen.
"Hjärtat" mumlar Felix och drar in mig i hans famn.
"Ni kommer ses snart igen, jag lovar. Dessutom kommer ni kunna snacka genom telefon" säger han och drar sina händer över min rygg.
Att Felix accepterar min och Ogges nära vänskap är något jag gillar, förutom när han är riktigt arg då. Jag vet flera av mina kompisar som har haft pojkvänner och inte blivit tillåtna att ha nära killkompisar. Det är ganska idiotiskt om man frågar mig. Tjejen skulle ju lika gärna kunna bli kär i en tjej, så då kan väl pojkvännen lika gärna förbjuda henne att ha kompisar också.
-
Felix föräldrar har åkt iväg, vi har precis tryckt i oss en varsin pizza. Ja, en varsin. Nu ligger vi slängda över soffan med huvudet på ett varsitt armstöd. Mina fötter ligger på Felix höfter och hans fötter bakom min rygg. På teven rullar någon tråkig film om agenter.
"Jag vill spy" mumlar jag och Felix skrattar.
"Du får skylla dig själv när du äter som en gris" säger han och jag skrattar lågt.
Vi blir tysta en stund, fram till att Felix sätter sig upp och kollar på mig med en busig blick.
"Jag vet hur vi kan få bort illamåendet" flinar han och lägger mina fötter på varsin sida av hans midja. Han tar tag i mina fot leder och drar ner mig en bit så att mitt huvud inte längre vilar på armstödet. Han kryper upp och lägger sig mellan mina ben och lutar sig ner vid mitt ansikte. Jag fattar direkt vad han menar och ett skratt lämnar min mun.
"Vill du?" Frågar han och ler. Jag drar mina fingrar genom hans går och nickar. Han gör ett peddosmile innan han pressar sina läppar mot mina.
"Men inte här i soffan förstår du väl? Det kommer ju sitta folk här?" Säger jag och trycker bort honom.
"Det kommer sitta folk i min säng också" säger han.
"Men du fattar, gå upp" säger jag och puttar av honom, för hårt så att han ramlar ner på golvet med en duns. Jag skrattar högt och hoppar över honom.
"Nu ska du få!" Skriker han och jag springer iväg mot trappan. Han är snabbt uppe på benen och springer efter mig. Upp för trappan springer jag, hoppar över varannat steg och är tillslut uppe. Väl där springer jag in i hans rum och han är snabb efter. Dörren smälls igen och innan jag hinner andas trycks jag upp mot den och Felix läppar landar mot mina igen. Jag ler och flätar in mina fingrar i hans hår. Hans händer letar sig in under den stora tröjan som jag har på mig, som ägs av Felix. Byxor har jag inte på mig. Felix är tvärtemot mig, han har basketshorts på sig men ingen tröja. Han drar snabbt av mig tröjan och trycker sin nakna överkropp mot min nästan nakna kropp. Hans tunga glider in i min mun och leker med min. Han kysser inte så lugnt och passionerat som han brukar göra. Den här är ivrig och slarvig.
Han drar händerna på sidorna av min kropp och jag ryser. Han är väldigt ivrig och vill inte alls ta det lugnt. Så jag följer hans idéer och drar ner hans shorts. Hans stånd pressas mot mitt lår och ett svagt stön möter mina läppar.
Jag puttar bak honom, han trampar ur sina shorts och styr mig mot sängen. Han puttar ner mig. Dominant. Han kryper upp över mig och särar på mina ben för att lägga sig emellan dom. Hans något svullna läppar fångar lätt upp mina igen underifrån. Hans hår hänger mot min panna och ger mig en kittlande effekt. Men att börja skratta nu kanske inte är lämpligt så jag drar fingrarna igenom det för att får bort det från min panna.
Hans händer letar sig bakom min rygg och lyfter lätt upp mig för att knäppa upp min bh. Lika smidig som alltid får han lätt upp den och slänger iväg den. Men när han ändå fokuserar på något annat så ser jag till att putta av honom och lägga mig över han istället. Förvånat kollar han på mig men ler gillande. Jag sätter mig gränsle över hans höfter och ett svagt stön lämnar hans läppar. Ett leende sprider sig på mina.
En timme senare är klockan 23.47 och Felix lägger sig utmattat bredvid mig och drar in mig i sin famn.
Utmattad och lycklig somnar jag bredvid världens underbaraste kille.
•
HAHAHAHAHHAHAHAHA
KAMU SEDANG MEMBACA
Du är inte den jag trodde - f.s
Fiksi PenggemarVanessa, en helt vanlig tjej på 16 år tvingas följa med på en sommar turné med sin morbror Daff och hans band The Fooo. Vanessas planer för sommaren förstörs då helt och hatet till bandet blev bara större. Men hon följer med ändå, hon lär känna kill...