Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 73

•Ogges perspektiv•

Jag drar på mig den vita T-shirten med ett tryck på i alla möjliga färger. Mamma har tjatat hela kvällen på att vi måste vara fina inför denna middag ikväll, som ska vara här på gården. För tydligen ska grannarna komma över också. Det bästa är att dom har två tjejer med sig som är i våran ålder. Det är ju alltid kul.

Jag kollar mot Oscar som är klädd i en svart skjorta och ett par mörkblåa jeans. Jag själv drar på mig en grå kofta över och rätar till håret.

"Jag hörde att hela gänget befinner sig i Växjö nu" säger Oscar en aning oroligt. Hela gänget så menar han Johnnys gäng som består av han själv, Jacob, Gustav och Vanessas bästavän Wille.

"Ofta? Borde vi varna Felix? Det är sällan dom är allihopa i Växjö, det är ju alltid Wille som har fått tagit hand om saker där?" Säger jag och vänder mig mot Oscar. Han har satt sig i sängen och sitter nu och kliar sig osäkert i nacken.

"Något har dom på gång så ja, vi borde säga till honom. Men vi gör det imorgon, för klockan är två minuter över halv nu och du lovade din mormor att vara nere vid halv" flinar Oscar och jag suckar.

Passar jag inte tider så går världen under för mormor. Hon kommer tro att jag har dött eller något. En gång när jag dröjde mig kvar inte i badrummet så trodde hon helt seriöst att jag hade drunknat. I toaletten.

Det är ju alltid ens första tanke, att en 18 årig kille drinkar i toaletten.

Efter några sprut med parfymen på mig så joggar jag ner för trappan med Oscar efter mig. Mormor vänder sig om i köket och kollar tröttsamt på mig.

"Klockan är 33 nu Oscar du måste lära dig att vara i tid! Jag blir ju orolig" säger hon och jag suckar. Hon är alltid så överbeskyddande. Att bli kallad Oscar är nästan ovanligt för mig nu, jag är så van att folk säger Ogge eller OG till mig nu.

"Din mamma är ute och tar emot grannarna så gå ut och hälsa nu" säger hon och slår till mig på rumpan. Jag blänger på henne när hon vänder ryggen mot mig. Oscar sätter handen för munnen och försöker dämpa sitt skratt. Men jag hör honom klart och tydligt så även honom blänger jag på.

"Mormors lilla pojke" viskar han retsamt i mitt öra och smiter ut genom dörren.

"Oh booooy Oggepogge kolla vem som är här" säger Oscar när han kommit ut. Jag rynkar pannan och går ut. Är Ariana Grande här eller?

Men det är inte hon. Det är en kort tjej med blont hår och blåa ögon. Emelie. Mitt hjärta slår automatiskt fortare, typiskt mig att alltid bli så nervös inför tjejer som jag har ögonen för.

"Shit vad gör hon här?" Säger jag och gömmer mig bakom väggen.

Helt plötsligt känns den här tröjan fel och jeansen sitter inte bra.. Kanske borde jag ha stylat håret mer? Borstat tänderna innan, varför gjorde jag inte det?

"Hennes kompis är snygg vem är hon?" Säger Oscar och står kvar på samma ställe och glor på dom. Helt synlig och orädd över att dom kan se honom.

"Jag måste byta om" säger jag och går mot dörröppningen men går rakt in i något hårt istället. Förvånat kollar jag upp med handen för pannan. Gick jag precis in i väggen? Ja.

Oscar brister ut i ett högt skratt och lutar sig framåt med armarna över magen.

"Oscar!"

Fan.

Jag vänder mig mot mamma som står med Emelie och den okända tjejen bredvid sig. De kollar på mig, Emelie har handen för munnen och håller sig från skratt. Likaså hennes kompis. Antar att dom såg vad jag precis gjorde.