Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 15

"Vi åker den!" Skriker Ogge och pekar på något bakom mig och Oscar. Vi vänder oss om, Helix.

"Jaaa!" Svarar jag lika hypert och kollar på Oscar som nickar ivrigt han med.
Jag vandrar vidare med blicken till Felix och Omar som båda två ser tveksamma ut. De kollar på varandra och skakar på huvudet.

"Amen kom igen" säger Ogge och puttar till Felix i sidan så att han flyger in i Omar. De skrattar men skakar fortfarande på huvudet.

"Vi bangar denna gång, sorry sorry" säger Felix och håller oskyldigt upp händerna.

Vi suckar och Ogge sluter upp vid min sida där Oscar inte står.

"Men töntar. Så åker vi då, messar när vi är färdiga så kan ju ni gå till barnkarusellerna så länge" säger Oscar och flinar retsamt innan han vänder sig om och går bort från dom.

Jag går efter med Ogge bredvid mig och så fort vi kommer utom synhåll för Felix och Omar öppnar Oscar munnen.

"Hur gåre mellan dig och Felix då?" Frågar han och kollar ner på mig.

Jag rynkar pannan och skrattar.

"Vadå?" Frågar jag och spelar dum även fast jag vet exat vad han menar. Ogge skrattar.

"Men kom igen, man märker ju att det är något mellan er" säger Ogge och jag kollar mot honom med ett försök att se omedveten ut om vad som händer mellan mig och Felix, även fast inget händer. Eller? Felix har väl aldrig visat något som jag känner. Fast jag känner väl inte något?

"Ja, liksom sättet ni kollar på varandra och hur Felix blir i din närhet" lägger Oscar till och nu skulle jag ljuga om jag säger att min färg i ansiktet är normal. För antagligen är jag lika röd som en tomat nu.

Jag ökar stegen så att jag kommer lite framför, jag vill inte visa att jag rodnar, då tror jag att dom får svar på sin fråga.

"Det är inget mellan mig och Felix, okej?" Säger jag och ställer mig i kön till Helix.

"Nej visst" säger Ogge bakom mig.

"Så gillar inte honom?" Frågar Oscar och ställer sig bredvid mig.

"Men.." Säger jag.

Vad ska jag ens svara? Jag kan ju inte säga att jag tycker om honom för jag känner ju han knappt. Men att det är något med Felix som får mig att känna något extra kan jag inte ljuga om. Det skulle låta konstigt båda delarna.

"Jag vet väl inte, jag känner ju knappt honom"
Ganska bra svar, bra där Vanessa.

"Men l o l, Vanessa det är iallafall något med Felix som får dig att känna något, det syns så tydligt. Lika med Felix, ni visar det så bra"

Mina kinder blir ännu rödare och jag vänder ner huvudet mot marken så att mitt hår faller ner över ansiktet.

"Och nu rodnar hon också, how cuuuute!" Säger Ogge och lägger armen över mina axlar.

Han drar mig nära honom så att mitt ansikte trycks mot hans bröst, thank god for that.
Men Felix kan väl inte tycka om mig? Liksom, jag är jag och han är han. Vi är helt olika.

•

Väldigt kort, sorry. Men bättre än inget :)