Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 63

Jag kastar hela tiden blickar på Vanessa, bara för att se om hon sitter kvar i den röda fluffiga fåtöljen. Varje gång sitter hon där och varje gång pustar jag ut.

Felix är inte här, han har inte synts till sen han lämnade bussen tillsammans med Oscar och Omar. Han hade bara slitit sig loss och stuckit.

"Vi får köra träffen utan honom" säger Omar och kollar på Daff som suckar.

"Vi måste det, vi kan inte skjuta fram den" säger han.

"Tjejerna kommer väl bli besvikna?" Frågar Oscar och jag kollar på Vanessa, igen.

Hon håller på med telefonen. Blicken är koncentrerad, hon ser ut att vara i sin egna värld.

"Ja men vi kan inget göra. Felix får ta på sig skulden sen" muttrar Daff och går bort.

Jag suckar och lägger armarna i kors.

"Sa han ingeting om vart han skulle?" Frågar jag och kollar på Oscar, Omar är ingen idé att ens försöka prata med då han hittat en fluga som är intressantare än oss.

"Nej han skrek bara åt oss att låta han vara" Oscar drar handen genom sitt fluffiga hår och kollar på Omar som nu springer efter den där flugan. Honom är det allt något fel på.

Jag nickar och går bort till Vanessa istället. Hon kollar upp på mig och ler svagt. Jag ler tillbaka och sätter mig i fåtöljen bredvid henne. Den är stor nog för oss båda men trångt blir det. Twitter är öppet på hennes telefon och det första jag ser är en tweet om hur fina Vanessa och Felix är tillsammans och att dom är världens drömpar.

"Om dom bara visste.." Mumlar hon med blicken på sin telefon.

Jag lägger ena armen över hennes axlar och drar henne mot mig. Även om vi sitter så nära vi kan bli så lyckas jag ändå flytta hennes överkropp närmare mig.

"Det kommer lösa sig" säger jag och lutar mitt huvud mot hennes.

"Ibland önskar jag att jag aldrig hade träffat Felix. Men samtidigt är jag så himla glad att jag gjorde det" säger hon och läser vidare på sin Twitter.

"Hade du inte träffat honom så hade jag antagligen inte träffat dig heller så jag är glad att du träffade honom" säger jag och hon skrattar lågt.

"Ja, det är jag med glad över" säger hon och jag ler.

Vi sitter där i ett par minuter och småpratar om allt möjligt. Hon hinner bli som vanligt på den korta stunden, så när hon skrattar och pratar på som hon alltid gör.

Men när Daff kommer in genom dörren bryts vårt pratande på en gång.

"Okej fem minuter kvar, varför är ni fortfarande här och Omar vad tusan håller du på med?" Säger Daff och jag kollar på Omar som fortfarande springer runt i rummet. Att han aldrig blir trött.

Vi skrattar åt honom och han stannar till.

"Jag är så jävla taggad så jag kan inte vara stilla" skrattar han och går mot Daff.

"Vi ses sen, stannar du här?" Frågar jag och reser mig sakta upp.

Hon nickar. Jag gör tummen upp och sätter händerna i fickorna innan jag går ut ur rummet. Oscar och Omar står framför spegeln och fixar sina hår. Jag himlar med ögonen och rufsar till Oscars hår.

"Men Ogge din jävel!" Ryter han och jag skrattar högt. Hans hår står verkligen åt alla håll och kanter nu. Omar börjar med skratta medan Oscar blänger på oss båda.

Jag drar mig undan och ställer mig bredvid Daff istället. Han fipplar med sin telefon men kollar upp på mig när jag kommer.

"Om inte Felix dyker upp, hur gör vi med konserten?" Frågar jag och kliar mig på armen.