Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 66

De sista veckorna rullade på otroligt fort. Allt var lugnt. Ingen Johnny, inget drama, inga bråk och inga missförstånd.

Nu är det bara sista veckan kvar här i Stockholm. Sista veckan med Felix. Klumpen i magen växer så fort jag tänker på det. Jag vill inte lämna honom. Inte de andra killarna heller. Aldrig någonsin. Först ville jag inte åka hit och nu vill jag inte åka härifrån. Visst ska det bli skönt att komma hem till sin vardag igen, till sina gamla vänner och mamma. Även fast inte mamma var min favorit person när jag åkte så saknar jag henne.

"Jag har tänkt på en sak" säger Felix som ligger bakom mig i hängmattan. Vi ligger i hans trädgård och kollar på hans småsyskon som simmar runt i poolen med sina arm puffar, Theo med blåa och Lea med rosa. (Vet att hans småsyskon inte heter så, eller kanske Theo lol vet inte men dom får göra det i min fanfic nu okok) Cecilia sitter på kanten av poolen Magnus flyter runt på en badmadrass. Vi själv har redan badat och hunnit torkat i solen. Så Felix ligger endast i sina röda badbyxor och jag i min vita bikini med röda prickar på och en vit T-shirt över. Matchande par.

"Vadå?" Frågar jag och han drar fingret från min höft upp till mitt bh band. Eftersom jag har magtröja på mig, som alltid, så kommer han åt min bara hud extra mycket. Jag ryser till och skrattar åt att det kittlas.

"Vi är ju lediga fram till skolan börjar igen, i två veckor. Du åker ju om fyra dagar," börjar han och tar en paus.

"Påminn mig inte" mumlar jag och han skakar på huvudet.

"Jag skulle kunna åka med dig, om våra föräldrar tillåter det?" Frågar han.

Jag skiner upp i ett stort leende och får något glädjeryck, som blir väldigt hastigt och stort. Det leder till att hängmattan snurrar runt och vi båda faller ner på marken. Jag med ryggen mot gräset och Felix snett över mig på rygg han också. Vi båda brister ut i ett högt skratt. Jag vet inte hur länge vi ligger så och bara skrattar. Men flera minuter är det iallafall. Tillslut lugnar vi båda ner oss och han kryper upp över mig. Händerna kupar han om varsin sida av mitt ansikte och ler.

"Jag tar det där som ett ja" säger han och kysser mig mjukt på läpparna.

Jag ler och lägger mina händer runt hans ansikte, för han närmare mig. Att hans familj är precis bredvid oss är inget vi bryr oss om. Just nu är det bara han och jag. Felix och Vanessa.

"Euuw pappa kojja på Fejix och Nessa!" Skriker Theo och Magnus skrattar. Likaså gör jag och Felix. Theo är så gullig, han har fortfarande inte lärt sig att prata korrekt och säger därför j istället för l och r.

Felix drar bak sitt huvud och vänder ansiktet mot dom. Jag gör detsamma, så gott det går iallafall med Felix händer som fortfarande ligger runt mitt ansikte. Hela hans familj kollar på oss. Till och med hunden.

Ändå känner jag mig inte generad. Jag gillar den här familjen så mycket och känner mig så hemma att jag faktist inte bryr mig om dom ser oss.

"Du vet Theo, att om några år så kommer du vara i samma situation som jag är i nu. Du kommer också kyssa tjejer" flinar Felix.

Theo slänger med armarna i luften och simmar iväg mot sin mamma som bara sitter och skrattar.

"Näääj, Theo kommej ajdrig kyssa tjejej!" Skriker han och gömmer ansiktet mot Cecilias knä.

Vi skrattar igen och Felix vänder tillbaka sitt ansikte som det var innan. Mitt ansikte vrider han också tillbaka och jag ler. Han ger mig en snabb puss på läpparna och ler tillbaka.

"Ska vi bada igen?" Frågar han med hopp i ögonen. Han vill verkligen bada.

Jag skrattar och nickar. Han skiner upp i ett stort leende och reser sig upp ifrån mig. Även fast jag gillar att ha han så nära mig så är det ändå en lättnad att han reste sig. Nu kan jag andas igen.

Han hjälper mig upp på benen och drar av mig tröjan. Jag höjer på ögonbrynen och kör in armbågen i magen på honom, på ett löst och lekfullt sätt.

"Jag kan klä av mig själv" säger jag.

Jag går mot poolen och Felix är snabb efter. Han går upp väldigt nära och låter sina läppar snudda lätt vid mitt öra.

"Det tror jag säkert, men varför göra det själv när jag kan göra det åt dig?" Viskar han i mitt öra innan han springer förbi mig och gör bomben ner i poolen så att vattnet flyger om honom.

Theo och Lea börjar skratta högt åt honom. Det får mig att le. Magnus och Cecilia har då världens finaste barn.

Istället för att hoppa ner i vattnet på en gång går jag runt till den sidan som Cecilia sitter på och sätter mig bredvid henne. Det svalkande vattnet sluter sig runt mina smalben och jag ler. Det sitter perfekt mot den här stekheta solen.

"Jag är glad att Felix fann dig" säger Cecilia och jag vänder ansiktet mot henne med ett leende på läpparna.

"Han var utom kontroll förut, det var så svårt att hantera honom. Men sen träffade han dig och föll han tillbaka till sitt riktiga jag igen" berättar hon.

Jag vet inte vad jag ska svara, så jag avfyrar bara ännu ett leende. Men vad ska man säga egentligen? 'Varsågod för att jag hjälpte din son att hitta sig själv igen. Jag är glad att jag kan göra någon nytta' nej, inte direkt.

"Ni är jättefina tillsammans, jag hoppas att han tar väl hand om dig. Du verkar vara en fin tjej som är någon att vara mån om" säger hon.

Nu måste jag svara.

"Tack Cecilia. Det gör han, Felix är underbar" svarar jag.

Trots alla bråk och missförstånd mellan oss så är han underbar. Just nu är han det bästa jag har.

Jag kollar på honom, där han håller Lea i famnen och skrattar åt något som Magnus precis sagt. Han ser så lycklig ut. Hans ögon verkligen tindrar av glädje, en glädje som smittar av sig. Jag kollar på hans kinder rynkar sig, så som dom gör varje gång han ler. Han är så fin, min Felix.

Jag gör små cirklar med fötterna i vattnet och pillar lätt på den hårda kanten med mina fingrar.

Felix vänder blicken mot mig och ler stort med tänderna. Jag ler lika stort tillbaka. Han lämnar över Lea till Magnus och simmar emot mig och Cecilia.

"Jag går in och börjar med maten" ler Cecilia och reser sig upp.

Vi nickar och hon går till en av solstolarna, tar en handduk och lindar den runt om sig.

"Ska du inte bada?" Frågar han och lägger sina händer vid min midja. Precis vid de knutna banden av mina bikinitrosor som är i den röda färgen. Han snurrar banden runt sina fingrar och kollar upp i mina ögon.

"Jodå" svarar jag och han backar bak sin kropp, men händerna är kvar och håller ett hårt grepp om min midja. Han fortsätter att backa bakåt och drar med mig ut, bort från kanten och ner i vattnet. Eftersom jag inte bottnar så åker jag ner under vattenytan. Jag är van, men ändå piper jag till.

Felix skrattar när jag är ovanför vattenytan igen.

"Det är inte så att du växer typ trettio centimeter under en natt gumman" flinar han och trycker upp mig mot poolkanten.

Det är 1.70 meter djupt i den här poolen. Jag är 1.57 meter lång så det skiljer bara 13 centimeter. Inte 30.

"Så kort är jag inte" säger jag och skjuter ut underläppen.

Felix ser ner på mina läppar och flinar.

"Jo"

Han lutar sig neråt och pressar sina läppar mot mina. Händerna ligger fortfarande kvar på min midja så jag lägger mina på varsin sida av hans mage.

Jag ler bakom kyssen. Jag ler stort. För jag älskar honom.

Jag älskar Felix Sandman.

-

Blev faktist nöjd med det här kapitlet haha vilket känns bra då jag varit så missnöjd tidigare 😋

ASDFGHLJFAAGLLFASJLYVT

så känner jag över att jag snart har EN FUCKING MILJON läsare. DET ÄR SÅ JÄVLA SJUKT OCH URSÄKTA MITT SPRÅK MEN OMG NI ÄR BÄST