Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 61

•Vanessas perspektiv• (efter att hon märkte Johnny och innan Felix kom in)

Mitt hjärta slår dubbla slag. Inte av en varm och kärleksfull känsla, utan av rädsla. Rädsla är allt jag känner just nu.

"Vad gör du här?" Frågar jag, försöker låta kaxig men misslyckas totalt. Jag låter som en mes. Min röst är svag och låter precis som om den ska gå sönder.

Johnny skrattar, hans guldtand blinkar lätt till och han gnider tänderna mot varandra i ett elakt flin.

"Ville bara hälsa på, se hur du sköter dig och så" säger han och går fram till mig, med blicken på mitt ben som har ett vitt bandage runt och en tjock omläggning. Hans flin växer.

"Så det blev så illa, att du är tvungen att hoppa på kryckor?" Skrattar han och leker med ringen som sitter i underläppen.

Skulle jag inte veta vem Johnny var så skulle jag tycka att han var dö snygg. Med den piercingen i läppen och det mörk bruna håret som ligger snyggt stylat på huvudet, kort klippt och tätt. Tatueringar finns på honom också och han är vältränad. Stilen är cool, just nu bär han ett par svarta jeans, en vit T-shirt mer tryck på och en baseball jacka. Men han är vidrig. Så i mina ögon är han inte snygg. Han är långt ifrån snygg.

"Vad gjorde ni med mig?" Frågar jag och flyttar mig försiktigt åt sidan, så att jag står mot väggen istället. Det känns säkrare och jag har bättre stöd.

"Lekte lite" svarar han och jag sväljer.

Min blick blir förvånad. Lekte?

Johnny skrattar och skakar på huvudet.

"Inte lekte så, även fast det var frestande. Men vi lekte bara med ditt ben, mer än så gjorde vi inte"

Jag kollar ner i marken. Litar är något jag inte gör på honom, men han lät så trovärdig när han sa det. Fast han kanske spelar. Han kanske är bra på att ljuga.

Hans fötter kommer inom mitt synhåll och jag kollar snabbt upp. Med långsamma och säkra steg går han emot mig, fortfarande lekandes med ringen i läppen och kollar på varenda del av min kropp. När han står precis framför mig så försöker jag gå åt sidan. Men både mitt ben och Johnny stoppar mig.

"Rör du dig så orsakar du själv skador på dig" säger han och gräver i fickan samtidigt. När sista ordet är sagt visar han upp en liten fickkniv. Jag stelnar till ännu mer och trycker mig närmare väggen.

Han tar ur handen ur fickan och ställer sig precis framför mig. Hans ena hand flätar han ihop med min högra. Den andra handen lyfter han till mitt ansikte och lägger fingrarna under min haka, lyfter sakta upp mitt huvud. Tårarna bränner i ögonen, men jag vill inte gråta. Jag vill inte visa mig svag för honom.

"Kolla på mig" fräser han och jag gör snabbt som han säger.

Hans stora bruna ögon kollar rakt in i mina.

Jag brukar alltid känna mig stor och tuff. Nu känner jag mig bara liten. Liten och rädd.

"Är det tårar jag ser?" Flinar han och nickar mot mina kinder.

Han flinar verkligen, inte så som Felix flinar. Johnny ser riktig hemsk ut. Han roar sig över att se mig såhär. Han ser det komiska i det hela att hålla på så här. Han gillar det.

Jag svarar inte.

Han tar bort handen från min haka och flätar ihop den med min lediga hand. Jag äcklas av hela situationen. Att ha han såhär nära får mig att vilja spy.

"Så, hur sköter du ditt uppdrag då?" Frågar han. Hans hemska andedräkt träffar mitt ansikte.

Jag vill bara kolla bort. Men jag vågar inte. Jag vill putta bort honom och springa här ifrån. Men jag vågar inte.

"Jag tänker inte göra det" väser jag och förvånas själv över hur kaxig jag lyckas låta.

Han höjer på ögonbrynen och trycker sin kropp närmare min. Så hår att jag får svårt att andas.

"Inte? Då vet du att det blir problem för dig istället" säger han med en överlägsen blick.

Jag nickar och kollar bort från hans ögon i en sekund innan jag kollar upp på honom igen.

Jag väljer hellre att något händer mig än att utföra uppdraget han gett mig.

"Då får jag komma på ett straff till nästa gång vi ses. Om du slutfört uppdraget så slipper du"

Jag nickar igen och biter mig hårt i kinden, tuggar med rätta ord. Felix brukar alltid be mig sluta med det.

Johnny flyttar blicken ner till mina läppar och suger lätt på sin underläpp. Paniken stiger inom mig. Väggen bakom känns plötslig som vassa knivar mot min rygg. Hans ansikte närmar sig mitt. Nej nej nej..

Jo.

Innan jag vet ordet av det så ligger hans läppar mot mina. Jag försöker vända bort ansiktet men han trycker mig bestämt mot väggen och morrar åt mig att vara stilla, annars vet jag ju vad som händer. Han tar fram kniven ur fickan och låter den glida någonstans över min kropp.

Han smakar metall och läppringen känns otroligt kall mot mig.

Han särar på mina läppar och låter tungan glida in i min mun. Eller han tvingar den dit, jag gav han inte tillåtelse till det.

Att tårarna rinner ner för mina kinder och att jag inte kysser tillbaka är inga problem för honom. Bara han njuter så är han väl nöjd? Vad jag känner eller tycker spelar ingen roll. Jag skulle kunna skrika att jag måste spy eller att jag verkligen inte vill, utan att han skulle bry sig. Han skulle bara skratta och fortsätta.

Han drar tillslut bort läpparna, vilket förvånar mig. Men när hans läppar istället placeras mot min hals fattar jag grejen.

En rörelse vid dörren får mig att snabbt kasta blicken dit. Den glider sakta igen och Felix axel syns till, lite av hans keps hinner jag också se. Mina tårar blir fler och hjärtat blir snabbare. Han kan inte bara gå ifrån mig. Han kan inte lämna mig här, ensam med Johnny. Han kan inte. Snälla.

"FE-" skriker jag men avbryts av en spark på mitt ben, på det skaldade benet. Precis där såret är. Jag skriker till. Men handen som han lagt för min mun stoppar ljudet. Istället låter jag som en mus eller något. Smärtan från sparken sprids i hela mig och stjärnor bildas framför mitt ansikte. Mitt illa mående växer.

Det hemska ansiktet dyker upp framför mitt och jag möter snabbt hans ögon, men kollar bort lika snabbt.

"Du håller käften din idiot, fattar du?" Fräser han lågt.

Jag är rädd. Jag är så sjukt rädd att jag har retat upp hon rejält nu, att han kommer göra något som är dummare än vad han redan har gjort.

"Fattar du?!" Han höjer rösten ännu mer och jag nickar snabbt. Väntar jag för länge kanske han blir argare.

"Bra" mumlar han och drar sin tumme över mina läppar innan han tar ett steg bakåt och jag andas ut.

"Nu måste jag rusa, vi ses" säger han och vänder ryggen till mig.

Bakvägen blir hans utgång och jag pustar ut medan tårarna blir flera. Jag sjunker ner på golvet och drar upp min telefon. Felix lär ju knappast vara kvar utanför så jag skickar iväg ett sms. Hans svar får mig att gråta mer eftersom jag vet att han ljuger. Han har sett mig och Johnny, han tror att jag var med på det, vilket är rent idiotiskt av honom. Vad tror han om mig?

"Jag behöver dig nu, snälla"

Skickar jag till Felix och drar upp ena benet till hakan. Det andra - det skadade - bultar så in i helvete mycket. Sparken han gav mig var hemsk.

"Jag sa att jag inte har tid, du har väl någon annan som kan hålla om dig när du gråter över att "jag" har svikit dig??"

Jag chockeras av hans meddelande. Hur kan människan ens skriva något sånt?

"Fyfan vad patetisk du är"

Svarar jag snabbt och klickar istället upp Ogge bland mina kontakter. Han sviker mig aldrig och det vet jag.

-

fick ett VIP kort till donken idag