Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 79 - Del 1

•Vanessas perspektiv•

Mina hjärtslag ökas och andetagen blir tyngre. Paniken stiger och tårarna blir fler. Wille håller hårt om mina handleder bakom ryggen medan en okänd kille håller i mitt huvud så att jag inte ska kunna kolla bort från Felix som just nu ligger hjälplös på marken. Sparkar från Jacob träffar hans mage och några i hans huvud. Blunda kan jag inte heller göra, då skadar dom mig. Felix har slutat kämpat, han ligger bara där och tar emot allt smärta som Jacob ger honom. Blod börjar sakta rinna ut från hans högra mungipa. Jag skriker åt Jacob att sluta, men Willes hand lägger sig för min mun och den andra armen placeras runt min midja. Han håller mig hårt nära sig, så att jag inte har en chans att smita. Jag kollar på Felix, som kollar på mig. Hans ögon är röda och ansiktet svullet av slag och sparkar. Hans läppar rör sig, som om han vill säga något men inte ett ord kommer ut från hans mun.

"Jacob det räcker väl nu, han kommer dö sådär annars" säger killen som håller i min haka och släpper mig. Wille tar bort sin hand från min mun och håller istället om mig med båda armarna runt midjan. Jacob slutar och kollar i tystnad på Felix som lägger armarna runt sin mage och spottar ut blodet som samlats i hans mun.

"Res dig upp" nickar Jacob mot Felix.

"Han kan inte resa sig själv förstår du väl?" Säger jag med en svag röst och Jacob vänder sig mot mig. Han stirrar in i mina ögon ett tag och nickar sen mot Felix igen.

"Hjälp honom upp på benen då" hans röst är nonchalant men att han menar det han säger syns. Wille släpper mig och jag skyndar mig fram till Felix, sätter mig ner på huk och tar tag i hans händer.

"F-för-rlåt" mumlar han och jag skakar snabbt på huvudet. Hans röst är tjock och hes.

Försiktigt hjälper jag honom så att han sitter med ryggen mot väggen innan jag lägger händerna vid hans armhålor (NEJ). Han tar tag i mina armar och tillsammans får vi upp honom på benen. Det går långsamt, men hellre det än att han ligger kvar eller reser sig för fort. Väl uppe på benen klamrar han sig fast i mig och kramar mig hårt. Jag kramar tillbaka och vänder huvudet mot Jacob. Kinden hamnar mot Felix bröst och örat precis vid hans hjärta. Det slår fort.

Jacob kollar på oss med handen under hakan och tummen mot sina läppar. Men ett flin sprider sig snabbt på hans läppar. En pistol drar han upp, siktar på Felix. Jag hinner inte reagera fören skottet avlossas och Felix faller ihop i min famn.