Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 64

•Vanessas perspektiv•

Jag låser telefonen och lutar mig tillbaka i soffan, stänger ögonen och kopplar av. Trött är något jag är hela tiden. Även fast jag sover hela nätter så är jag trött hela dagarna.

Länge hinner jag inte koppla av fören dörren smälls upp. Den drämmer hårt i väggen och jag rycker till. Till min stora förvåning är det varken, Ogge, Oscar, Omar eller Daff som kommer in. Det är Felix. En Felix med fuktigt hår, en sprucken läpp och ett blått öga.

"Vad har du gjort?!" Frågar jag förvånat.

Han går fram till mig och ställer sig bredvid fotpallen som mitt ben ligger på. Han suger in läpparna i sin mun och kollar på mig med sorgsna ögon.

"Kan du snälla förlåta mig?" Säger han hest.

"På riktigt förlåt, jag borde ha förstått att du inte var med på det, jag borde ha funnits där för dig sen. Jag borde inte ha gått därifrån. Snälla Vanessa.." Säger han med blanka ögon. Han är nära till tårar och det gör ont i mig. Det gör ont att veta att han mår dåligt. Jag vill bara resa mig upp, krama om honom och säga att han är förlåten. Men jag kan inte. Jag vet inte ens hur vi två funkar längre.

"Jag vet inte Felix" mumlar jag och kollar ner på mina händer.

"Men-"

Han hinner inte längre fören dörren öppnas igen, dock en annan dörr den här gången. In kommer Ogge med Omar sittandes på ryggen.

"Kan ni bara gå? Vi behöver prata i fred!" Ryter Felix men vänder sig inte mot dom.

Ogge kollar på mig, som om han vill veta att det är okej. Jag nickar och dom går ut igen.

Felix sätter sig på huk framför mig och tar tag i min ena hand med båda sina händer.

"Vi bråkar ju hela tiden, det kommer alltid missförstånd. Du verkar inte ens kunna lita på mig fullt ut?" Säger jag.

Han kollar in i mina ögon och öppnar munnen, men jag hinner före.

"Förstår du inte att du är den enda för mig? När jag säger det, varför tror du inte på mig? Jag skulle aldrig vara med någon annan kille frivilligt. Att vara otrogen mot dig finns inte in värld. Kan du bara ta in det och lita på mig?" Säger jag snabbt.

Felix släpper inte mig med blicken. Det är nästan jobbigt att prata då jag är så nära att tappa kontrollen. Jag är så nära på att bara krascha mina läppar mot hans och kyssa honom som aldrig förr. Men jag lyckas hålla mig.

"Jag litar på dig, det gör jag. Jag har bara visat det på ett dåligt sätt. Ärligt så vet jag inte varför jag fick dom tankarna om att du var med Johnny. Antar att jag är dum i huvudet" säger han och jag kan inte låta bli att skratta lågt.

"Ja det är du" svarar jag och han ler.

"Men vad har hänt med ditt ansikte?" Frågar jag och bryter mitt leende. Glädjen försvinner från hans ögon också och han kollar bort från mig.

"Ska vi kunna ha att förhållande så kan vi inte ljuga heller" säger jag då han ser ut att koka ihop någon lögn i sin hjärna. Jag lägger två fingrar under hans haka och vänder ansiktet mot mig. Han suckar och nickar.

"Jag letade upp Johnny, bad honom att ge fan i dig för du har inget med det här att göra. Som du vet så har jag svårt att kontrollera min ilska och han började säga en del saker till mig som fick min stubin att ta slut, så vi började slåss" berättar han och reser sig upp, tränger sig klumpigt ner bredvid mig. Men lyckas först sätta sig på mitt lår och jag gnyr till av hans tyngd. När han väl sitter rätt så tar han tag i båda mina händer och kollar in i mina ögon igen.

"Men jag vann slagsmålet" flinar han och jag himlar med ögonen.

"Ska jag leka stolt eller?" Frågar jag.

Han nickar med ett leende och lutar sig mot mig.

"Jag tycker att vi kan göra dom där äckliga sakerna nu istället" viskar han och pressar sina läppar mot mina.

Jag lägger handen mot hans bröstkorg och puttar försiktigt bort honom. Även fast jag älskar hans läppar så har han ändå inte tillåtelsen av mig att använda dom mot mina.

"För det första så smakar du blod, för det andra kan vi inte göra 'äckliga' saker här, för det tredje har jag ett skadat ben, för det fjärde så är j-"

Prata klart hinner jag inte fören han trycker sina läppar mot mina igen och lägger sin hand mot min kind med tummen under min haka så att jag inte ska kunna dra ifrån igen. Jag har egentligen inget emot detta. Inget alls faktiskt. Förutom att vi nyss bråkade och inte borde vara såhär nära varandra då.

"Du pratar för mycket baby" viskar han mellan kyssarna och låter sin tunga glida in i min mun.

-

Detta blev ganska kort tror jag.

alltså jag är så missnöjd över hur mina kapitel blir nu, eller typ missnöjd över hur jag skriver :(