Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 28

"Okej, sååååå, varför gillar du inte kaffe?" Frågar Felix och jag skrattar.
Vi sitter nu på ett fik och Felix blev helt paff när jag sa att jag inte gillade kaffe medan jag blev helt paff när han sa att han älskar kaffe. Jag menar, hur kan man älska kaffe? Det smakar bara så äckligt. Men Felix är ju lite udda så det kanske inte är så konstigt ändå.
"Men det är ju så äckligt? Frågan är ju hur du kan gilla kaffe!" Säger jag, sista meningen mer som ett påstående än en fråga.
Felix skakar på huvudet så att hans flyger med i rörelserna. Han har faktiskt ingen keps idag, det älskar jag. Han är så himla fin då. Han är alltid fin men jag älskar när han är utan keps.
"Du är konstig" säger han och dricker ur sin kopp som såklart är fylld med kaffe. Jag själv har tagit en is te som jag dricker ur. Vi båda har beställt en varsin sallad, jag med kyckling och han med skinka. Dom har dock inte kommit en.
"Du med" säger jag och han höjer på ögonbrynen.
"Dessutom går inte kaffe och sallad ihop" säger jag och han flinar.
"Det gör väl inte vi heller, du är konstig och jag är normal men vi går ju bättre än bra ihop" flinar han med en flörtig och retsam blick.
Jag skrattar i samband med att mina kinder hettas till, varför jag blir generad nu vet jag inte. Jag blir aldrig generad, men Felix får mig till och med till det.
Jag hinner inte svara fören servitören kommer med våra sallader, tur var väl det för jag har ingen aning om vad jag ska svara på det han sa.
Vi tackar honom och han går iväg. Med stora ögon kollar jag ner på salladen som är otroligt mycket. Hur ska jag kunna äta upp allt det här? Fast mat är livet så det ska nog funka.
"Jag kan hjälpa dig att äta om du inte orkar"
Jag kollar upp på Felix som ler. Han sallad är lika stor som min så hur han ska orka hans plus lite av min vet jag inte.
"Ät upp din först tycker jag" svarar jag och hugger in på min sallad. Felix skrattar och gör detsamma som jag.
"OMG VAD GOD DU MÅSTE SMAKA" skriker, ja skriker Felix så att alla vänder blickarna mot oss.
Jag fnissar och kollar mot honom. Han har tagit en tugga och är redan kär i det, i en sallad.
Okej.
"Mm visst" säger jag och han lastar på sallad, gurka, skinka och ost på sin gaffel, hur ska jag få in allt det där i munnen?
Han sträcker fram den och jag sätter fram min hand för att ta den, men han drar undan. Jag rynkar pannan.
"Gapa bara" säger han.
Jag himlar med ögonen men gapar ändå. Han ler stolt och kör in gaffeln i min mun. Läpparna sätter jag ihop och han drar ut den. Jag tuggar och han kollar förväntansfullt på mig. Jag skrattar. Han är så söt nu och typ stolt över maten han själv har köpt.
"Det var gott" svarar jag, det var väldigt gott. Precis som en ost och skinksallad ska smaka.
Han nickar och vi fortsätter att prata om allt möjligt samtidigt som vi äter.
•Felix perspektiv•
Jag kollar ner på Vanessas huvud och ler. Efter en lång dag på stan så är vi äntligen tillbaka på hotellet. Varken killarna eller crewet är här så vi la oss i min säng samtidigt. Nu har hon somnat halv liggandes mellan mina lår och huvudet på min mage. Våra händer är hopflätade och jag kan nog inte bli lyckligare. Jag här här på sommarturné med killarna och crewet, jag får göra det jag älskar under en hel sommar. Samtidigt har jag med mig världens underbaraste tjej. Hennes närhet är den bästa som finns och jag blir alldeles varm i kroppen så fort hon rör mig. Jag tror att det är det här som kallas kärlek. Jag är kär i Vanessa. Jag är så jävla kär i henne. Om hon känner desamma för mig vet jag inte. Men jag hoppas det för att vara kär i någon som inte känner lika tillbaka är nog det jobbigaste som finns. Men hon beter sig om att hon känner lika tillbaka. För man kysser väl inte sina vänner och blir generad över varje komplimang man får? Ogge har ju dessutom sagt till mig att hon tycker om mig väldigt mycket. Jag vill tro på det och det tänker jag göra också.
Bryta mitt löfte om att få henne att bli min tänker jag inte heller göra, jag ska verkligen göra allt för att lyckas.