Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 43

•Oscars perspektiv•
"Felix din jävel, svara då" muttrar jag och snurrar ännu en gång runt för att gå samma korta sträcka på två meter, över det bruna trä golvet, som jag gått de senaste fem minuterna.
"Men vaaaaad vill du" muttrar Felix sura röst på andra sidan och jag suckar. Antar att jag väckte honom.
"Om du inte minns så skulle vi ha träffats i skogshuset halv 10, klockan är 10 nu och du är fortfarande inte här" säger jag och hör hur Felix stönar surt på andra sidan.
"Men alltså jävla fisk, ja jag kommer" muttrar han och lägger på.
Jag skrattar, vissa människor brukar säga otroligt fula ord när dom blir arg. Men sen har vi Felix som säger kaktus apa, fisk eller andra konstiga ord. Fast jag blir inte ens förvånad längre, det är ju liksom Felix vi snackar om.
"Vart är han?" Frågar Ogge som sitter i soffan bredvid Omar som har lyckats somnat.
"Hemma, men han kommer nu" säger jag och Ogge suckar.
"Alltså den människan"
Han tar en klunk av sin cola och kollar upp på mig. Jag står fortfarande vid samma planka som jag gått på. Nu står jag iallafall still och biter på hörnet av min telefon. Det gör jag alltid när jag är uttråkad, varför vet jag inte. Det blir väl liksom inte roligare av att bita på telefonen?
I tio minuter får vi vänta innan dörren flyger upp och en svärande Felix flyger in genom dörren. Jag kollar dit och skrattar åt synen. Hans hår står verkligen åt alla håll, T-shirten är ut och in, gylfen är inte uppdragen och skorna ej knutna.
"Den där jävla plankan måste vi fixa, man snubblar ju hela tiden" muttrar han och smäller igen dörren som gnisslar otroligt mycket.
"Och hur har du ens klätt på dig?" Frågar Ogge och jag skrattar lågt.
Felix blänger surt på mig och kollar sedan ner på sina kläder. Han drar i tröjan för att dubbelkolla om den verkligen är ut och in. Han drar upp gylfen och går mot fönstret. Där stannar han med ryggen emot oss och drar av sig tröjan. Synen då får mig att höja på ögonbrynen, samt hålla ett skratt tillbaka.
"Har du legat med någon vild tjej eller?" Frågar jag och Felix vänder sig mot mig med ett förvirrande ansiktsuttryck.
"Va?" Frågar han nervöst.
"Du har rivmärken över hela ryggen" säger jag och Felix ansikte tar genast över av en röd färg.
Med snabba steg tar han sig fram till närmsta spegel och kollar sig själv på ryggen. Ett litet leende sprider sig på hans läppar och jag spärrar upp ögonen.
"Skojar du eller? Har du legat med någon?" Frågar jag och nu har även Ogge flyttat sin uppmärksamhet från sin telefon till Felix.
Felix flinar bara och drar på sig T-shirten åt rätt håll denna gång.
"Felix seriöst vem är bruden?" Frågar jag när Felix sjunker ner i soffan bredvid mig, fortfarande utan att säga något.
Han rycker på axlarna och börjar bläddra i någon tidning om bilar som ligger på bordet.
"Hade inte vi bråttom?" Frågar han roat och kollar upp på oss.
"Vem är hon?" Frågar jag, utan att svara på hans fråga. Felix ignorerade min fråga så då kan jag ignorera hans också.
"Men vem tror du?" Frågar han och jag höjer på ögonbrynen med ett flin på läpparna. Ogge ser dock inte likadan ut som mig, hans käkar spänns en aning och blicken borrar han in i Felix.
"Vanessa?" Frågar jag och Felix kinder blir röda igen, det räcker som svar för mig.
"Seriöst?" Säger Ogge som suttit tyst enda tills nu.
Felix nickar osäkert. Ogge har alltid haft svårt med att Vanessa och Felix ska ha något förhållande. Även om det är han som har hjälpt dom mest så hatar han egentligen tanken på det. Han har kommit så pass nära Vanessa under denna korta resa och vill därför göra allt för att få henne att må bra. Hon mår ju väldigt bra med Felix nu också. Men Ogge är rädd att han ska bete sig som han gör mot alla andra tjejer. Att så fort han fått dom i säng, låssa han som om det inte funkar mellan dom längre och bryter kontakten efter några veckor. Han gör det på ett fint sätt till skillnad från vissa andra som bara lämnar tjejerna direkt efter ligget.
Visst må jag meddela att jag också är rädd att han gör något sånt mot Vanessa då jag har lärt känna henne ordentligt och fått veta vilken fin tjej hon är. Men samtidigt ser jag något i Felix som jag aldrig sätt förut. Han ser verkligen kär ut, han blir en liten mjukis.
"Men hon är speciell Ogge, inte alls som de andra tjejerna" säger Felix och pillar mer sina egna fingrar.
"Är ni ens ett par än?"
"Nej, inte än. Men jag-" mer hinner Felix inte säga fören Ogge avbryter honom.
"Nej? Är du fucking seriös Felix? Om du bara skiter i henne nu så lovar jag att du kommer få det så jävla jobbigt i framtiden. Vanessa förtjänar en riktigt bra kille" ryter Ogge och reser sig så hastigt upp att till och med Omar vaknar.
"Vad skriker ni om?" Frågar han förvirrat men får inget svar.
"Men jag sa att Vanessa är SPECIELL? Varför skulle jag bara lämna henne, skita i henne? Jag är inte sån längre." Svarar Felix med en hög och upprörd röst med mycket irritation i.
"Ogge, tro på Felix. Du har väl sätt vilken mjukis han har blivit och hur mycket han bryr sig om Vanessa, han skulle inte göra henne illa på något sätt" säger jag och kollar menande på Ogge.
Felix mumlar ett tack medan Ogge bara blänger surt på mig.
"Jag säger det bara, sårar du henne så är du körd"
Ogge sätter sig ner i soffan igen.
"Vad händer?" Frågar Omar som ser ut som en nyvaken sengångare som är efterbliven. Dock är det sant att han är nyvaken och efterbliven, sengångare är han inte så långt ifrån heller.
"Felix låg med Vanessa" muttrar Ogge och ger Felix en mördande blick.
"Seriöst? Fan, bra jobbat bror" flinar Omar och Ogge kastar en sur blick på honom.
Jag skrattar lågt, Ogge är alltid så rolig när han blir sur. Det händer sällan så när det väl händer blir man så förvånad över att han faktiskt kan vara sur han med.
"Men grabbar vi måste dra nu, blir vi sena får vi det ännu tuffare med Johnny och hans gäng" säger jag och biter mig i underläppen. Ärligt talat så är det första gången jag är smått rädd över att möta upp Johnny och hans gäng.