Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 44 - del 2

"Vad var det där?" Frågar jag och småspringer för att hinna med de stora stegen som Felix tar. Det är något han alltid gör, går större och snabbare steg när han är upprörd.
"Vi tar det sen" säger han och jag stannar upp.
Förvirrat stannar han med och kollar på mig.
"Varför kan du aldrig berätta saker för mig?" Frågar jag och kollar en aning sårat på honom. Det känns i hjärtat när Felix inte verkar kunna lita på mig.
"Vanessa.." Börjar han och tar ett steg närmare, händerna placerar han på mina höfter och kollar in i mina ögon.
"Denna kväll ska bli bra, utan bekymmer. Jag berättar nästa gång vi ses, okej?" Säger han och lutar sin panna mot min.
"Okej" suckar jag och han ler, vinklar huvudet så att hans läppar snuddar mina.
•
Jag dricker ur det sista av colan i mitt glas och ställer tillbaka det på bordet.
Just nu befinner vi oss på en resturang vid stranden. Den är väldigt avlägsen och liten. Men otroligt mysig och fin. Redan när vi satte foten i byggnaden så visste jag att det var en dyr resturang. Ljuskronan i taket, gjord av guld, är ett bra exempel till varför dom tankarna slog mig. Ett annat exempel så klär sig personalen i kostymer eller vita skjortor.
"Du gillade maten ändå" flinar Felix och petar mig på benet med sin fot.
Jag skrattar och nickar.
"Fisk kanske inte är så dumt då" svarar jag och drar bak en hårslinga som hängt för mitt ansikte hela kvällen.
Jag har alltid hatat fisk och har därför aldrig provat på något nytt med fisk heller. Men Felix övertalad mig till att beställa det ändå eftersom det är det godaste han har ätit och jag kan nästan hålla med i den fronten nu, det var gudomligt.
Han ler stolt och slickar sig om läpparna, något han alltid gör.
Hela denna kväll har varit mysig, allt har varit perfekt och för tillfället kan jag inte bli lyckligare. Felix gör mig så lycklig.
"Ska vi gå ner till stranden?" Frågar han och jag nickar, med ett leende som aldrig verkar försvinna i Felix närhet.
Vi reser oss upp, medan Felix betalar så passar jag på att smita in i badrummet för att göra mina behov men mest för att det finns en spegel här. Håret är fortfarande platt och sminket är på sin plats. Klänning rätar jag till innan jag går ut.
Felix står vid utgången och ett leende pryder hans ansikte när jag hamnar inom hans synhåll. Han tar tag i min hand och drar med mig ut i den svala sommarkvällen. Solen ligger längst ut vid vattnet och får havet att tindra samt himlen att lysa i rosa och orange.
Vi går ner för en stentrappa så att vi kan gå på stranden istället för stenplattorna som fanns vid restaurangen och en lång bit bort.
På stranden är det inte en enda människa. Inte ens några fåglar eller något djur. Bara jag och Felix med ljudet av vågorna som slår in mot land.
Skorna tar vi av oss och jag njuter när den kalla sanden sluter sig runt mina fötter. Enligt mig är det nog en av de bästa känslorna som finns. Man blir avkopplad och så himla lugn.
"Tänker du stå kvar där?"
Jag kollar åt höger och ser Felix stå en meter ifrån mig med ett flin på läpparna. Våra händer sitter fortfarande ihop så våra armar pekar ut en aning.
Jag skrattar och skakar på huvudet, går upp vid hans sida och tillsammans vandrar vi längs stranden med vinden som sliter i våra kläder och hår. För andra skulle det nog se ganska fint ut, men för mig är det bara jobbigt. Håret är överallt och klänningen liknar mer en byxdress. Dock gillar jag hur Felix hår flyger åt alla håll och kanter och hur han frustrerat försöker få det att hamna på sin plats. Jag ler och kollar ut över havet. Det är så vackert och lugnt här.
Vi går i en bekväm tystnad, tills vi kommer till slutet av stranden där skog börjar synas.
"Har du fixat det här?" Frågar jag med stora ögon och låter ögonen sakta glida över platsen.
Tända ljus står lite överallt, både i sanden, i träd och på några ljusställningar. Mitt på stranden ligger en filt med massor av kuddar på. Det är inte mycket men ändå så fint.
"Kanske" ler Felix och släpper min hand.
Han går upp mot skogen och böjer sig ner. När musik hörs förstår jag att han startade en bandspelare, möjligtvis sin egna telefon som han kopplat ihop med högtalare.
All about us - He is we (rekommenderar att lyssna på den låten också medan ni fortsätter att läsa! Så gör deeeet) spelas och jag ler.
Felix går fram till mig igen och tar min hand.
"Dansa med mig" säger han och drar mig mot mitten av det tomma fältet som har en ring av små ljuslyktor runt sig.
"Jag kan inte dansa" fnissar jag och Felix höjer sin hand och snurrar på den så att även jag följer med. När jag står med ansiktet mot honom igen ler han stort.
"Du dansade precis" säger han och drar mig närmare sig.
Jag skrattar och skakar på huvudet. Han placerar ena sin hand bakpå min rygg och den andra håller han fortfarande i min. Han kollar in i mina ögon och ler så att hans ögon tindrar.
"Lägg din hand på min arm" säger han, jag ler och gör som han säger.
I en lugn takt till musiken för han mig över den kalla sanden. Våra kroppar är lätt tryckta mot varandra och våra händer passar som hand i handske. Ögonkontakt håller vi hela tiden och likaså leendena på våra läppar.
Vi dansar, en kväll i juli på stranden och för tillfället kan jag inte bli lyckligare. Felix är otroligt, han är så underbar. Mitt egna lyckopiller.
Han gör ennu en snurr med mig och jag skrattar. Efter två snurrar drar han mig till sig igen. Men denna gång ser han till att jag hamnar med ryggen emot honom. Min arm hamnar då över magen på mig själv eftersom den sitter ihop med Felix just nu. Hans andra hand placeras på min höft och huvudet hamnar på sidan av mitt huvud.
Hans djupa andetag hörs mot mitt öra och jag stänger ögonen. Jag känner allt. Hur lyckan sprider sig i hela min kropp tillsammans med kärleken jag känner för Felix. Hur varm hans kropp är mot min och hur mjuk hans hand är. Sanden mot fötterna och hur den svala vinden får våra kroppar att knottras. Jag lyssnar på allt. Hur vågorna slår upp mot land. Hur hans andetag möter mitt öra och hur hans hjärta slår mot min rygg.
"Det här är våran låt" viskar han så att rysningar far igenom hela mig.
Våran låt.
Det här är min och Felix låt.

'Cause lovers dance when they're feeling in love
Spotlight's shining. It's all about us
It's oh, oh, all
About uh, uh, us
And every heart in the room will melt
This is a feeling I've never felt
But it's all about us

Jag ler igen och öppnar ögonen. Istället för att lyssna och känna av platsen så låter jag mig själv se den med ögonen. Solen har nästan gått ner och orsakar därmed ett vackert ljus över himlen. Vågarna är stora och blir vita i toppen när dom närmar land. Sanden ligger orörd längs havet. Alla ljus som finns runt om oss lyser upp platsen och skapar en mysig stämning.
Låten tar slut och istället börjar en ännu lugnare låt spelas. Jag ler när Felix snurrar runt mig igen så att vi står ansikte mot ansikte igen. Denna gång placerar han båda sina händer på mina höfter och lutar sin panna mot min. Jag lägger mina händer runt hans nacken och tillsammans rör vi oss till musiken.
"Sköter jag mig bra med att få dig att bli min?" Frågar han och jag ler.
"Mm" svarar jag och kollar ner i sanden. Men när Felix börjar prata kollar jag upp i hans ögon igen.
"Vad mer vill du att jag ska göra?" Frågar han och drar mig närmare. Sådär läskigt nära så att jag nästan tappar all kontroll över mig själv.
"Det här" viskar jag och trycker mina läppar mot hans.
Han ler och besvarar snabbt kyssen. Den blir perfekt. Helt underbar och perfekt. Med bara läppar mot läppar så är det nog den finaste kyss jag har fått.
"Är du min nu?" Frågar han när jag dragit ifrån.
Jag ler och möter hans ögon.
"Jag är din" säger jag och hans leende växer.
"Och jag är din?"
"Du är min" svarar jag och hans leende blir större än stort. Han snurrar runt oss båda.
"Min flickvän"

-

Jag är avundsjuk på min egna karaktär