Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 62

Ogge kom direkt efter att jag pratat med honom. (lol vad fel det lät)

Nu sitter vi återigen hos Sara för att kolla mitt ben som gör förbaskat ont. Jag sneglar på Ogge som har blicken fäst på Sara där hon går och plockar fram saker som behövs nu. Denna gång lyckas han kontrollera sig själv iallafall. Men blickarna han kastar på henne är fortfarande på samma ställe som han alltid har kollat på på Sara. Bröst och rumpa. Dirty friend är precis vad jag har.

"Så du ramlade igen?" Frågar Sara misstänksamt efter att jag berättat om vad som hände mitt ben. Som var en lögn. Jag ramlade inte på en stubbe. Jag blev sparkad.

"Ja, att hoppa på kryckor är inte lätt" säger jag med ett snett leende.

Hon nickar osäkert. Hon tror inte på mig.

•Ogges perspektiv•

Efter ett tag hos doktorn, Sara då, så får vi lämna rummet. Vanessa har fått ny omläggning eftersom hon började blöda mer. Smärtstillande har hon också fått nu som sitter i till imorgon bitti så att hon ska få sova.

Idag ska vi ha en fanträff, meet & greet som två tjejer har vunnit. Det ser jag väldigt mycket fram emot så vi inte haft meet & greet på flera år känns det som. Inte för att vi har vart the fooo i flera år men ändå.

Jag öppnar dörren till turnébussen Vanessa hoppar smidigt upp med kryckorna. Fastän hon ser ganska stabil ut så håller jag händerna på hennes höfter. Väl upp ler hon tacksamt mot mig. Men leendet försvinner när Felix dyker upp framför henne.

"Vanessa förlåt för det jag skrev, verkligen förlåt. Jag menade det inte. Jag borde ha kommit när du behövde mig. Jag borde ha varit Ogge nu" säger Felix grötigt och kastar en snabb blick på mig när han nämner mitt namn.

Jag fnyser och ställer mig bakom Vanessa.

"Ja det borde kanske ha varit du, men du valde att strunta i mig så istället fick någon annan ta hand om mig. Vilken otroligt bra pojkvän du är Felix!" Säger hon. Ironin i rösten hon har på sista meningen skulle till och med en bebis förstå. En person som bara förstår kinesiska skulle förstå.

Hon hoppar förbi och tar sig bak till sängarna. Jag följer efter, på vägen blänger jag på Felix och slår till min axel i hans.

"Det är för i helvete Johnny vi snackar om? Vad är ditt problem? Du lämnade henne där helt jävla livrädd och hjälplös. Dessutom skadade han henne mer, hoppas du känner dig stolt" morrar jag och går bak till Vanessa.

Felix mumlar något bakom mig. Jag orkar inte ens bry mig i vad han säger. Han kan gå till någon annan och gnälla.

Vanessa har satt sig i min säng och lagt upp benet på Oscars säng mittemot.

"Du borde vila hjärtat" säger jag och hon kollar upp på mig med sorgsna ögon.

"Kalla inte min flickvän för hjärtat" ryter Felix bakom mig och jag vänder mig mot honom. Han står mitt i gången med spända käkar och knyta nävar. Precis så som han står när han är redo att slåss. Att han skulle slå mig nu är mycket möjligt. När Felix är ledsen och arg samtidigt så finns det inget som kan stoppa honom. Han måste ta ut allt på någon och struntar tyvärr i vem som blir hans offer.

"Kan du gå ut ur bussen nu tack" säger jag lugnt och går sakta mot honom. Hans andetag är tunga och hela han fylls sakta med ilska. Hans ögon mörknar och kroppen spänns.

"Felix på riktigt, gå ut ur bussen nu" säger jag med en hårdare ton.

"Vadå? Så att du kan ligga med min flickvän eller?" Skrattar han hotfullt och går närmare mig.