Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 78

•Omars perspektiv•

Med blicken vänd mot fönstret och Beyoncé i hörlurarna tar jag mig framåt med hjälp av tåget. Ogge och Oscar kom hem till Stockholm idag och det är fredag så därför åker jag upp för att vi ska jobba. Felix har jag inte hört något av på två dagar, han hade ringt mig miljontals gånger när jag var med Mira på badhuset. Sen ringde han aldrig mer och svarar inte när jag ringer heller. Antar att han är för upptagen med Vanessa. Både Oscar och Ogge har tydligen träffat en varsin tjej som dom verkar vara dö kära i. Jag facetimade med dom igår och dom pratade inte om annat än tjejerna, Julia och Emelie. Fulla verkade dom också vara, eller höga. Men enligt dom själv hade dom bara druckit cola. Det känns inte trovärdigt.

Jag då? Jag är ensam.

Jag har inte träffat någon tjej som jag fått känslor för. Känslan av en pirrande mage när hennes namn lyser på min telefon kommer jag väl inte få uppleva på ett tag heller. Fast jag känner inget stort behov av det heller, jag klarar mig nog.

När det ropas upp ur högtalarna att nästa station är Stockholm centralen så packar jag ihop mina grejer. Tåget rullar in på stationen och stannar. Väskan slänger jag över axeln och följer personerna som suttit i samma vagn som mig, endast två stycken. Väl ute på perrongen andas jag in den klara luften och ler. I Stockholm trivs jag, inte lika bra som hemma i Göteborg men jag trivs väldigt bra.

Jag går ner för trappan och in i T-centralen. En grupp med cirka tio tjejer får syn på mig och deras röster blir högre, de pekar och vissa sätter handen för munnen. Jag ler stort och går emot dom.

"Hej tjejer!" Säger jag och kollar på allihopa. Vissa känner jag igen, vissa inte. De alla frågar om kramar och bilder, jag ställer självklart upp på det dom ber om. En blond tjej som är kanske en decimeter kortare än mig kommer försiktigt fram med blanka ögon, precis som hon gråter men samtidigt ser hon överlycklig ut.

"Gråter du?" Frågar jag och öppnar min famn för henne. Hon ler svagt och ställer sig i min famn, lägger sin ena arm runt min nacke och den andra precis under min armhåla. (OMG NU KOM ARMHÅLA IN IGEN ALLTSÅ HAHAHAHAH JAG SPYR DET ORDET ÄR AÖDPXODKWND EUW)

"Jag är bara så glad att äntligen få träffa dig" mumlar hon mot min axel och jag lägger mina armar runt henne.

"Bara tack för att du har räddat mig Omar" säger hon och jag känner hur min tröja sakta blir blöt. Jag kramar henne hårdare och gosar ner ansiktet mot hennes tunna jacka. Sakta börjar jag gunga oss åt sidorna, precis som om hon vore en bebis.

"Tack för att du finns här idag" svarar jag och stänger ögonen.

Orden hon precis sa får mig att inse hur mycket alla foooers betyder för mig. Skulle vi förlora någon så förlorar vi en del av oss själva, vi förlorar en familjemedlem. Det skulle vara hemskt.

"Jag älskar dig Omar" viskar hon.

"Jag älskar dig med"

Sakta avslutar vi kramen och jag torkar hennes tårar.

"Kan vi ta en bild också?" Frågar hon och håller upp sin telefon.

"Absolut"

Jag ställer mig bredvid henne och lägger armen om hemma midja. Jag böjer mig ner en aning och lutar mitt huvud mot hennes. Ett leende pryder båda våra ansikten när framkameran öppnas.

"Du kan få en puss bild också" ler jag och trycker mina läppar mot hennes kind.

-

"Det tog en jädraaaa tid att gå från tåget ut hit, kom du vilse eller på vägen som du har gått 741 gånger?" Skrattar Ogge och klappar mig på ryggen. Jag flinar och kastar in den tunga väskan i bagageluckan till hans bil, som han precis har fått. Min väska är som vanligt överfull med grejer, mycket mer än behövligt för dessa två nätter hemma hos Ogge. Egentligen skulle jag inte behöva något alls med mig då jag har mycket hos Ogge som redan är mitt. Ändå packar jag för mycket.

"Snygg bil" ler jag och kollar på den svarta Volvo v40. Han ler stolt och rätar till solglasögonen som åkt ner en bit på nästippen.

"Ja den är snygg men nu bör vi åka innan Daff blir sur" säger Ogge och går upp mot dörren. Jag sätter mig i bak eftersom Oscar sitter i sätet bredvid Ogge. Han satte sig för två minuter sen eftersom han frös här ute, vilket är ofattbart för mig då solen står högg på himlen och ger en otroligt varm luft.

"Så tell me, vilka är tjejerna ni har haffat då?" Frågar jag och sätter mig i mitten, lutar mig fram och vilar armbågarna på båda Oscarnas säten. Oscar flinar mot mig och börjar berätta om någon Julia som han träffade på landet. Ogge avbryter honom mitt i pratandet och börjar istället berätta om någon Emelie som vi hade en träff med innan en konsert, henne minns jag.

"Så tror ni att ni har någon chans på dom då?" Säger jag, helt ointresserad egentligen.

"Ja" säger de båda i kör och jag skrattar.

Jag ska skaffa en höna istället.

•

Don't ask vart den sista meningen kom ifrån men Omar är random så ja han kanske vill ha en höna

Fråga inte heller varför detta kapitel sög och var så tråkigt

Det här är näst sista kapitlet