Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 51

Den natten sov jag bättre än någonsin, på Felix med hans armar runt mig. Att somna tills hans hjärtslag som slog mot mitt öra var underbart. Hans läppar hade varit pressad mot mitt huvud ett antal gånger och händerna letade sig då och då in under tjocktröjan som jag lånat av honom. Han ritade mönster och fick mig att rysa.

Nu befinner vi oss i Fagersta, på bussen bakom scenen. Det är ute konsert idag och killarna är mer taggade än någonsin. Gratis är den också och det är redan flera hundra människor som sitter framför scenen.

"Ska vi smyga ut och kolla på fansen?" Frågar Ogge och kollar på mig.

Svara hinner jag inte göra fören någon tar tag i min midja och drar sig tätt intill sig, som sedan harklar och kastar en menande blick på Ogge.

"Nej hon ska äta lunch tillsammans med mig nu" säger Felix och jag kollar upp på honom med en rynkad panna.

Ogge skrattar och Felix ler.

"Ska jag?"

"Mm det ska du"

Han flinar och pussar mig på kinden.

"Aha ja, nej jag ska tydligen äta lunch med Felix så jag kan inte följa med dig" skrattar jag.

Ogge höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet med ett retsamt flin.

"Då går jag med Omar och Oscar så får ni gå på eran lunch dejt" flinar han och går bak i bussen där de andra två slöfockarna befinner sig som fortfarande ligger och sover. Klockan är ett.

Felix ställer sig framför mig istället och lägger sina händer bakom min rygg. Jag gör detsamma på honom och kollar upp i hans tindrande blåa ögon som jag kan kolla i flera timmar och aldrig tröttna.

"Vi äter på något gammalt fik som är fult och unket" flinar han och pussar mig på nästippen.

Jag skrattar och nickar, inte trodde jag att han var seriös då.

Men tio minuter efter befinner vi oss på ett gammalt och unket fik som ägs av en tant, inte yngre än 65 år kan hon vara. Fiket har sju bord med två stolar vid varje. Inredningen är väldigt ful och ofräsch. Lite överallt ligger det dammtussar och på vissa bord finns smulor från kakor.

Men Felix verkar inte bry sig då han hälsar glatt på tanten och kramar om mig bakifrån.

"Och vad önskar detta unga kärlekspar att ha?" Frågar tanten och ler ett helhjärtat leende mot oss.

Mina kinder hettas till när hon säger kärlekspar, visst är det sant men att höra det får mig att bli generad. Jag är inte van vid det än. Men jag älskar att höra det.

"Två lasagne och två stora cola tack" säger Felix, fortfarande lika glatt och fortfarande med armarna runt mig.

Att han för nån dag sen sa att vi skulle ta det lugnt med att visa oss som pojkvän och flickvän bland folk verkar nu vara bortglömt. Dock är det ingen annan förutom vi och tanten på detta fik, men vem som helst skulle kunna gå förbi utanför och se oss nu. Dessutom höll han min hand hela vägen hit. Fast då klädde vi ut oss till det mest töntiga personerna någonsin. Han hade på sig ett par stora runda solglasögon som hade blommönster på sig, en gul hatt på huvudet och en långt röd kappa. Han liknade mer en tjej än en kille. Jag själv fick bära en av hans kepsar och Omars solglasögon samt en blommig jacka som var otroligt ful och gammaldags. Varför vi klädde ut oss vet jag inte, det var något som Felix kom på bara och då gjorde vi det. Nu har vi dock tagit av oss allt och lagt kläderna i våra ryggsäckar. Eller kepsen höll jag kvar eftersom Felix tvingade mig till det då jag enligt honom hade swag, när den låg slarvigt och bakvänd på mitt huvud.

"Det blir 64 kronor" säger tanten när hon kommer tillbaka med våran lunch och dricka.

Felix betalar med sitt bankkort, tackar tanten och tar brickan som allt står på innan han vandrar iväg till ett av borden som ligger längst in i hörnet. Jag följer efter och sätter mig ner på den svarta stolen som är mycket bekvämare än vad den såg ut att vara. Den ser ut att vara stenhård men är ganska mjuk trots att den är gjord av trä.

Felix sätter sig mitt emot och delar ut faten samt glasen. Jag ler tacksamt och tar tag i besticken.

Han kollar upp på mig och tar en tugga av sin lasagne. Jag gör detsamma och flämtar till över hur god den är. Att ett sånt här sunkigt ställe skulle ha sån här god mat skulle jag aldrig tro. Den var underbar.

"Har du varit här förut?" Frågar jag.

Han ler och nickar.

"Jag var här med familjen förut, jag vet inte hur vi hamnade på detta ställe men jag blev typ kär i maten" säger han och rycker på axlarna. Jag skrattar och håller med.

"Den var jättegod" säger jag och tar en till tugga.

Utanför fönstret jag sitter vid finns en välskött gård med massor av växter som växer lite överallt. Det skulle kunna klassas som för mycket, men när den är så pass välskött så ser det bara mysigt ut. Med blommorna som bryter den gröna färgen och bildar istället färger i lila, rosa, röd, gul, blå.. I alla möjliga färger.

"Felix.." Börjar jag och vänder blicken mot honom. Han kollar upp på mig med munnen full av mat vilket ser väldigt komiskt ut så jag skrattar lågt.

Han tar en klunk av sin cola och torkar sig runt munnen.

"Kan du berätta mer om det där ni gör, Johnny och hans gång? Varför började ni hålla på från början?" Frågar jag försiktigt.