Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 36

•Vanessas perspektiv•
"Daff vill att du sover på golvet men jag vill att du sover i min säng så det får du faktiskt göra" säger jag och sätter fast snodden längst ner vid topparna på flätan jag precis gjort.
"Nej, jag vill inte sova bredvid dig" säger Wille och ställer sig bredvid mig framför helkropps spegeln.
Det ser nästan roligt ut när vi står bredvid varandra. Han är ungefär ett och ett halvt huvud längre än mig, han är otroligt lång för sin ålder.
"Nehe slipp då" svarar jag och slänger bak flätan på ryggen.
Wille skrattar och lägger sina armar runt min midja bakifrån, precis som Felix gjorde tidigare idag..
"Skoja babe, klart jag vill sova med dig. Back to old days" säger han och vi båda ler.
Jag lutar mitt bakhuvud mot hans bröstkorg och håller fast hans armar. Vi håller ögonkontakt genom spegeln, vilket känns töntigt på något sätt.
"Jag har saknat dig så mycket" säger jag.
"Jag har saknat dig med, du anar inte hur tråkigt allt har varit där hemma utan dig. Alla människor är så tråkiga och vågar aldrig göra dom sakerna som vi brukar göra tillsammans. Nu vill jag faktisk att sommarlovet ska ta slut så att du kan komma hem igen och att allt blir som vanligt igen" säger han och jag skrattar lågt, håller kvar leendet på läpparna och nickar.
Jag och Wille är inte direkt dom skötsammaste ungarna där hemma om man säger så. Vi båda festar ju som sagt väldigt ofta, vi gör nog en del olagliga saker och dom flesta vuxna i den lilla byn vi bor i hatar oss. Men jag bryr mig inte. Jag bryr mig verkligen inte om vad andra tycker om mig. Jag är jag och mig kan ingen ändra på.
-
Vi sitter uppe långt in på natten och bara pratar om allt, jag berättar allt om Felix. Om hur vi hatade varandra först, när vi gav varandra en ny chans och när jag fick så starka känslor för honom. Jag berättar även om våra bråk och våra närgångna stunder, dock inte i detalj. Det skulle nog inte Wille gilla även om det vore kul att reta honom. Jag väntar till sist att berätta om den där saken han och killarna håller på med, typ bråkar med andra grupper. Varför jag väntade med det till sist var för att jag inte vill att Wille ska dra för snabba slutsatser om Felix, hade jag berättat det först så skulle Wille ha hatat Felix
"Får jag träffa honom någon gång då, så får jag se vad det är för kille du har hittat?" Frågar han efter att jag har lyssnat på när ha har pratat om att han tycker att jag borde ta det lugnt med Felix och lära känna honom ännu mer.
"Kanske" säger jag och lägger mig på rygg i sängen.
"Vadå kanske? Klart jag ska träffa honom" säger han och sätter löst armbågen i sidan på mig.
"Varför fråga du dårå om du tänker göra det ändå?" Skrattar jag och vänder huvudet mot honom.
Han kollar redan på mig med ett busigt leende på läpparna. En lätt axelryckning blir hans svar, efter det säger han inget mer vilket jag inte gör heller. Jag gillar tystnad. Jag gillar att ligga i ett mörkt rum och bara lyssna på de svaga ljuden som hörs. Mysigast är det nog när det regnar ut. Att bara ligga still och lyssna på dropparna som slår mot fönstret. Det är så mysigt, speciellt om man har någon som man tycker om med sig. Som Felix.
Min mage gnor till en aning när jag tänker på Felix. Jag beter mig alltid så dåligt mot honom. Han är liksom så gullig hela tiden medan jag bara följer med och gör ingenting tillbaka. Och som idag, Felix har egentligen rätt till att bli svartsjuk eftersom jag vet att han gillar mig och han vet att jag gillar honom. Jag skulle nog också bli svartsjuk om han gick till någon tjej och sov över med henne. Men samtidigt så måste han acceptera min och Willes vänskap. För vi är bara vänner, inget mer än det. Det kommer vi inte bli heller, jag kommer aldrig kunna se Wille som mer än en vän och det tror jag inte han skulle göra om mig heller.
Jag sträcker mig efter min telefon, klockan visar halv två på natten och under ligger ett meddelande från Felix. Mina läppar formas till ett leende när jag ser hans namn och jag öppnar våran konversation.
"Hej, förlåt för hur jag blev idag. Jag tänkte kolla om vi kan snacka? Behöver prata med dig.. Förlåt om jag hör av mig sent, godnatt sov gott <3"
Jag blir en aning orolig när jag ser att han måste snacka med mig, tänk om han säger något om att det inte kommer funka mellan oss?
"Hej, det är lugnt jag är vaken än. Men visst kan vi snacka, imorgon? Eller aa idag då eftersom klockan är över tolv?<3"
Jag skickar iväg det och väntar i några minuter tills ett nytt meddelande från Felix rullar in.
"Det blir bra, kan du möjligtvis komma till mig vid halv nio på kvällen? Mina föräldrar är borta så vi blir isåfall ensamma, vill prata ensam med dig <3"
Med tanke på att han fortfarande skickar hjärtan så kan det väl inte vara så farligt det han vill snacka om?
"Det blir bra, vi ses då. godnatt <3"
"Godnatt Vanessa, hoppas du får en bra sömn inatt <3"
Jag ler igen innan jag låser min telefon och lägger den på nattduksbordet där den låg innan.
"Godnatt" säger jag och får ett mumlande svar tillbaka, antar att Wille redan sover så jag lägger mig till rätta och stänger ögonen.
Wille mumlar återigen om något och jag fnissar, han har alltid pratat i sömnen och det är så kul.