AT FIRST, Ernesto got scared. Ang akala niya kasi ay aalis si Joan kasama ni Attorney Pereira. Kaya lang, napansin niyang wala itong dalang mga gamit. Bukod doon, nag-iba na rin ang suot nitong damit. She wore something that screamed she was going to swim with him at the beach instead of leaving.
Damn, she was hotter than the sun outside. The top of her thick thighs were lightly kissed by the tips of her white mini skirt, like the sky to the ocean horizon. She wore a pair of orange flip-flops on her feet and the low waistband of her mini skirt exposed a gold waist chain with small dangling little stars, sparkling against her delicate skin. And she wore nothing for a top but a bright yellow, string bikini bra knotted around her back and her nape.
He could not figure out if the bra was too small or if it was just Joan's breasts . . . Nakalitaw kasi ang magkabilang-gilid ng bilugan nitong mga dibdib. Her cleavage was prominent, as the bra slightly pushed up her breasts and tightly squeezed them side by side.
Her gorgeous, curly locks had a length that reached below her waist and were tied in a single pigtail. Every strand is dark, like her chocolatey, round eyes. From head to toe, she was a sweet treat, a hot serve . . . a beautiful, grown woman.
Inilipat ni Ernesto ang tingin kay Attorney Pereira. Gumusot agad ang kaniyang mukha nang makita ang tila pagkabalisa nito. He looked flustered and stiff, as if he was being calculative with his every move.
"Attorney," seryoso niyang bati rito.
The lawyer released a nervous chuckle. "Hi."
"Parating na ang helicopter?"
"Y-Yes." Tila may balak itong lumingon kay Joan pero may kung anong pumigil dito.
Naningkit tuloy ang mga mata niya. But Ernesto figured that it would be better to ask Joan his main question. "Why are you here, Joan?"
She cocked her head to the side and smiled. "I just checked on Attorney."
'Checked? On Attorney?' Na-e-eskandalo niyang ulit sa sarili sa sinabi ng dalaga.
"She also asked about the resort," paglilinaw ni Attorney. Then, he cleared his throat before continuing. "Nagtanong siya tungkol sa mga pasikot-sikot dito. Pati kung nasaan ang storage ng mga pagkain dahil ang request ni Ms. Orosa ay paalisin ang lahat ng staff."
"Ah, really?" He leaned back and shifted his eyes on Joan. "You should have asked me then about this resort. I am very much available—" pasimple siyang sumulyap sa abogado at ibinalik agad ang tingin kay Joan, "—to accommodate you. Si Attorney kasi, paalis na. Baka nakakaabala tayo sa kan'ya."
"No. Not at all," malumanay na ngiti ni Attorney Pereira. He even waved his hand to emphasize his 'no.' "Nasa sala na rin naman ako no'ng pumunta siya rito. I was done packing my things, so . . ." Inangat pa nito ang maletang bitbit sa isang kamay. Then, he gave him a polite smile. "Let's go?"
Inilipat ni Ernesto ang tingin kay Joan na inekis na ang mga braso. Muli nitong inihilig ang ulo. Tiningnan siya nito na para bang inaabangan ang sagot niya, pero nadi-distract siya sa mga braso nito at kung paano iduyan at iangat ng mga ito ang mga dibdib ng dalaga. He immediately looked away, scolding himself for starting to feel strange, especially between the thighs. He felt it was wrong to think so dirty toward the woman he loves. His love should be pure . . . clear, para hindi na nito naiisip na katawan lang ang habol niya rito.
"Let's go," balik niya ng tingin kay Attorney Pereira bago nauna sa mga ito sa paglabas sa pinto ng main rest house. 'I'll just have a word with him on the phone later at night. Sa ngayon, kailangan na niyang umalis agad.'
Tahimik silang naghintay sa loob ng isa sa mga kubo ng resort. Naging abala si Attorney Pereira sa cell phone nito habang nakatanaw naman si Joan sa beach na para bang langoy na langoy na.
BINABASA MO ANG
Pinagsoltada
General FictionErnesto always wins--his father's favor, cock derbies, and his wife's heart. But when Joan arrived, he realizes that he's less likely to win if he's fighting against a love that always hides. © anathecowgirl -------- Baluarte Dela Fuente Book 1 Feat...
