Den utvalde

11.

Vi marscherade i ett långt led mot det Grå Passet. Vinden var hård och jag drog manteln tätare omkring mig, vi hade ridit i flera dagar och ändå kände jag mig ovan i sadeln. Jag suckade trött och insåg hur svag min kropp hade blivit och hur livet på slottet hade förändrat mig.

Det var inte bara jag som var svag. Jag blickade bort på min far som red en bit framför mig. Jag hade försökt övertala honom att stanna hemma, giftet hade gjort hans kropp svagare och jag var rädd att han skulle anstränga sig för mycket. Mina ord hade irriterat honom och jag insåg att han ville framstå som den kung han en gång varit, så jag lät det hela vara, men jag höll ständigt ett vakande öga på honom.

Leon saktade in så vi red jämnsides, han hade sin vanliga läderrustning på sig och han märkte min beundrande blick och skrockade i sadeln.
"Du ser ut precis som du gjorde första gången jag såg dig.."
Den enda skillnaden var att han hade fått vanan att spara lite skäggstubb. Mina ogenerade ögon fick honom att vända bort blicken, rodnade han? Jag fnittrade till.
"Men du har förändrats, se på dig, du ska bli drottning en dag."
Det högg till i mitt hjärta. "Tyckte du mer om den jag var då?"
Han ledde hästen närmare min och sträckte sig efter min kind. Hans tumme smekte mina läppar.
"Jag älskar den du var och älskar den du är."
Hästarna framför oss stannade tvärt och vi såg oss omkring, vi var framme där vi skulle slå läger för natten.
Stora tält restes och eldar tändes, snart hördes ljud av svärd som slipades, rustningar som lagades, män som skrattade och doften av mat spred sig genom lägret.

Det var första gången jag var delaktig i ett krig, far hade sagt åt mig att stanna i slottet, men jag envisades med jag inte var säker mot Emanuels magi någonstans och att jag var säkrast hos honom och Leon. Så tillslut hade kungen gett med sig och låtit Ren göra en särskild lätt rustning åt mig. Den var mest gjord av läder, men förstärkt med bröst, rygg, ben och armplåtar. Den var vackert utsmyckad, värdig en prinsessa. Jag bar två svärd på ryggen och håret var flätat i en krans på huvudet.

Det senaste året hade lärt mig att trivas i vackra klänningar men jag älskade friheten i mina nya kläder.

Jag gick runt bland tälten och pratade med soldaterna, de log mot mig och var artiga tillbaka, men i smyg sneglade dom skeptiskt på min rustning och mina svärd för dom visste ju inte om min bakgrund.
Jag fick syn på Patric och gick fram till honom.
"Jag behöver din hjälp."
Han nickade kort utan att fråga mer, men när jag gick ut i tränings ringen som de byggt upp och drog mina svärd, då stannade han och såg på mig med ett frågande ansiktsuttryck.
"Jag måste visa dem varför jag är här, träna med mig."
Han såg sig omkring, det hade redan samlats män runt omkring oss, bland de bakre såg jag Leon och Mathew som båda gav Patric en kort nick till svar.
Han gick och hämtade sin sköld och sitt svärd, medan jag stod och väntade hörde jag ett ifrågasättande mummel bland soldaterna.
Men jag var självsäker, ända sen vi insett att hotet mot mig inte var över, så hade Leon tränat med mig varje kväll, så jag var väl förberedd.
Patric kom tillbaka och vi drog våra vapen.
Jag visste att Patric skulle planera varje drag noggrant så ingen av oss skulle skadas, men ändå bjuda på en uppvisning. Han var lugn och mycket skicklig i det han gjorde, det var därför jag valt honom.

Jag gjorde ett första utfall, jag var snabb och smidig i mina rörelser. Patric tog emot slaget mot sin sköld och snurrade för att sikta mot min höft. Mitt svärd gled av skölden och ljudet av stål som rispade i stål ven genom luften.
Jag flyttade mig smidigt och undvek honom, innan jag gjorde ett nytt utfall.
Vi slogs länge, Patric var uthållig och stark men jag var snabb och smidig. Alla omkring oss var tysta, mumlet hade slutat och alla som gick förbi stannade för att se vad som pågick.

Solen stod högt på himlen och det började bli riktigt varmt, men vi var båda i bra form.
Jag tog emot emot ännu ett slag från Patric och vände mitt korta svärd så att bladet låg längs med underarmen som skydd.
"Klang"
Jag tryckte undan honom med all kraft och tog ett steg framåt. Vi stannade till för att syna varandra och beräkna nästa drag.
Det var Patric som rörde sig först, hans slag var kraftfulla men jag visste att han höll tillbaka för min skull. Det visste även alla andra, Patric var känd för sin styrka och han hade kunnat klyva mig med ett slag. Dock var detta inte ett slagsmål som avgjordes med döden, det var en uppvisning i skicklighet.
I ögonvrån såg jag någon närma sig bakom mig, ett svärd som blänkte till i solen och jag snurrade runt.
Leon.
Han såg utmanande på mig när han gick till attack. Patric backade inte undan och nu kom deras attacker i vågor. Vi krävde större utrymme och soldaterna gjorde mer plats åt oss.
Jag andades häftigt, nu var jag tvungen att röra mig ännu mer för att ha koll på dem båda två och räkna ut deras nästa drag.