Den utvalde

41

"Så er plan var att hitta en grupp såna soldater?"
Gus såg tvivlande på oss där vi satt runt brasan i kvällsmörkret. Ljuset från elden spelade i våra ansikten och jag såg hur Aarons ögon glittrade i skenet när han svarade "Precis, men det var innan fåglarna hittade oss."

De båda hade diskuterat i timmar, Aaron hade berättat om våra planer och Gus hade frågat om vår resa. Jag hade suttit tyst hela tiden, det enda jag tänkte på var Aarons mardröm, det måste ha varit fruktansvärt att se sim mamma dö mitt framför honom. Jag synade min vän med nya ögon, han hade förändrats under de senaste dagarna, han kändes äldre och lugnare. Jag lutade mig framåt för att studera honom närmare, hade hans ögon ljusnat? Fanns det inte en aning orange i de annars mörkbruna ögonen?

De båda unga männen tystnade och vände sig frågande mot mig, Aaron höjde ett ögonbryn när han insåg att jag stirrade honom rakt i ögonen. Jag rynkade pannan fundersamt och mina ögon blev smala som streck, men jag vek inte undan blicken från honom.
"Är han alltid så här?" Gus såg tvekande på Aaron och kliade sig i nacken, osäker på hur han skulle agera.
"För det mesta" retades han och lutade sig närmre mig. Nu satt vi ansikte mot ansikte och det var bara en centimeter mellan våra nästippar. Hans ögon såg rakt in i mina och såg jag det tydligt, en liten ring precis runt pupillen, den hade blivit alldeles orange. Jag drog efter andan och lutade mig bakåt.
"Fick du svar på din fråga?" Undrade han och lutade sig tillbaka med armarna i kors.
"Det vet du."
"Så vad såg du?"
"Du förändras."
Aaron suckade djupt och dramatiskt.
"Är det så hemskt?" Flinade jag.
"Att se ut som dig? Kanske, men så länge du är i närheten kommer jag alltid vara snyggast."
Han skrattade och jag tog upp en hoprullad filt som låg bredvid mig och kastade den mot honom men han undvek den smidigt och la den istället som en kudde bakom sig.
Jag flinade tillbaka och sneglade mot Gus som satt och studerade oss.

Jag kände att han var värd en förklaring, om han nu skulle följa med oss.
"Så vad tror du Gus, vill du följa med?"
Han drog in ett djupt andetag och såg på mig. Hans breda axlar lyftes och sänktes i ett ryck "Har inte så många andra alternativ."
"Du kan resa till öarna" Föreslog Aaron.
Gus såg på honom och skakade på huvudet. "Det finns en mening med att vi fann er halvdöda ute i sjön."
Jag försökte att ta det lugnt, att inte pressa honom men jag ville verkligen att han skulle följa med oss.
"Okej" fortsatte jag "då har vi lite mer att berätta."
Gus ändrade ställning där han satt lutad mot grottans vägg och väntade på att jag skulle fortsätta.
"Har du hört talas om profetian?"
Han skakade på huvudet.

Jag stirrade intensivt in i elden när jag började berätta. "Allt började på min sextonårsdag. Jag märkte hur jag började förändras..."
Gus satt tålmodigt och lyssnade när jag tog allt ifrån början, att jag bestämt mig för att lämna alla för att jag trodde att det var det enda sättet att skydda dem. Jag ville jaga allt ont jag mötte på min väg, men mitt främsta mål var att tillslut döda Khaltor.
"Men först är det någon vi måste hitta."
"Vem då?"
"Jag tror att han ska bli min lärare" fortsatte jag "att han kan träna mig i ljusets magi, så jag blir starkare."
"Vi tror han finns i Tanoria." Mumlade Aaron när han la på mer ved på elden.
Gus lyssnade och nickade.
"Så vad har det här med dig att göra?" Han vände sig mot Aaron som ryckte på axlarna till svar.
"Sir Daniel tränade mig till riddare, så när han skulle följa med Kung Leon och leta upp Will så fick jag följa med, det var en ära." Han sken upp vid minnet och jag förstod hur stolt han måste ha känt sig.
"Tills du blev min barnvakt." Skrattade jag.
"Mmm, värsta dagen i mitt liv" gnällde han sarkastiskt innan han fortsatte. "Kungen gav mig en order att följa med William, så det gjorde jag."
"Men varför förvandlas du med?" Gus såg på oss, från den ene till den andre.
"För att jag har använt min magi på honom."
"Hur?"
"Jag var död, nu lever jag." Konstaterade Aaron kort.
Gus ögon blev större och större när orden sjönk in. Han stirrade ner i stengolvet framför sig en stund.
"Så ni har samma krafter som Khaltor? Ni kan återuppliva de döda."