Den utvalde

90.

"Jag förstår inte." Suckade Evelyn "Är Tanoria emot oss?"

"Lirias sinne är fyllt av hat." mumlade Aaron bittert.
"Men hon styr inte alla! Vi har alver här på öarna som lever bland oss som jämlikar!" Protesterade hon.
"Självklart är det annorlunda för dem som har flyttat därifrån innan allt det här hände, dom är säkert lika upprörda som vi." Suckade William och kliade sig i det vita skägget.

"Så om jag har förstått det här rätt..." började Leon "så har den som skapade Khaltor gjort samma sak med Liria?"
"Det stämmer" mullrade Sfir från sidan av det avlånga bordet där vi alla hade samlats. "Och hon är starkare."
"Starkare? På vilket sätt?" Utbrast Leon med en hint av förtvivlan i rösten.
"Hon har fallenhet för magi, hon är ung, driven och hon behöver inte lägga så mycket energi på att skapa sin armé som Kahltor behövde."
"Den nya sjukdomen smittar bara alver vad vi vet." Tillade Aaron och Leon slog ut med armarna och såg vädjande på sin svärson.

"Du känner henne bäst Aaron, vad är hennes plan? Vart är hon på väg?"
Men han bara skakade på huvudet och suckade. "Hon är helt förändrad Leon, hon är arg, bitter och fylld av hat gentemot alla människor. Jag misstänker att hon kommer slå till där hon kan göra mest skada."
"Nya Ravenworth"
Allas blickar riktades mot Sfir och William nickade instämmande.
"Jag skulle gissa på att hon skickar dit smittbärande alver och väntar på att de sprider sitt gift till sina fränder. Plötsligt förvandlas hela alv distriktet och börjar attackera människorna inifrån."
"Så hon skulle offra sitt folk!"
"Vi har redan varnat Mira och den Tanoriske ambassadören."
"Men de kommer behöva hjälp." Inflikade Aaron.
"Hur många soldater har ni här pappa? Hur många kan ni avvara?"

Leon suckade och började vandra runt i rummet. "Inte mer än två tusen."
"Det räcker inte." Suckade Aaron
"Ni behöver bara uppehålla dem." Avbröt Sfir lugnt. "Se till att de aldrig kommer fram."
Jag hade suttit tyst under hela samtalet men nu reste jag mig och såg mig blygt omkring på dem alla.
"Sfir och jag har en plan." Jag vände mig mot min väktare och väntade på att han skulle berätta vidare och han nickade kort.

"Jag är inte den ende levande draken."
Allas blickar riktades uppmärksamt på honom när han uttalade orden.
"Den mörka makt som försöker förgöra oss var en gång en del av min familj. Men han förändrades och blev fylld av hat och ondska, en drake som är så stark att ni aldrig kommer att kunna besegra honom. Han är allt för kraftfull."
Rummet var helt knäpptyst och fylldes av förtvivlan.
"Så dramatisk..." muttrade jag och himlade med ögonen åt honom. "Ni kan inte, men vi kan." Började jag uppmuntrande.

Min far såg på mig och nickade "Berätta er plan."
"Vi skall ge oss ut och leta efter Sfirs syskon, när de vaknat så har vi en armé av drakar på vår sida."
"Undertiden vill jag att ni letar upp fe- folket, dvärgarna och kentaurerna. Skicka meddelanden att vi behöver deras hjälp." Fortsatte Sfir medans han tog upp ett sigill ur sin ficka. "Märk breven med detta, jag misstänker att de kommer att ta de skrivna orden på mycket större allvar när de ser det."

"Vet du vart dina syskon ..eh..sover?"
Sfir vände sig mot Aaron och nickade. "Det är en lång flygresa."
"Daniels son har ridit i förväg för att varna Mira och de andra." Sammanfattade Will "Ayana och Sfir ger sig snart iväg... och Aaron och jag-..."
"Följer med oss." Avbröt Sfir vilket ledde till stora förbryllade ögon från de båda männen.
"Jag trodde..."
"Vi kommer att behöva er hjälp."
Jag sneglade på Sfir och sen på mina pappor och insåg att det fanns saker som han inte ville säga inför alla.
William nickade kort "Då ska ni få den."
Evelyn såg oroligt på mig och sen på min far "När far ni?"
"Vi behöver några dagar på oss att skriva breven och laga våra rustningar."
Aaron kliade sig i nacken och funderade innan han såg frågande på Sfir "Om fyra dagar?"
Drakmannen nickade och lämnade rummet.
"Be dina pappor att möta oss i biblioteket."
"Visst.. "
"Vi har något viktigt att diskutera."