Den utvalde

92.

"Jag misstänker att det var lättare för mig för jag hade bara elden att tänka på."
"Men jag förstår inte, hur kunde du plötsligt få krafter?"
"När din far gav mig nytt liv så fylldes jag av hans kraft och lite av den stannade kvar antar jag."

"Det är fel."

Aaron vände sig förvånat om och sneglade på Sfir som klivit in i den utsmyckade kammaren där jag och Aaron hade spenderat hela förmiddagen.
"Vad menar du? Det var din far som förklarade hur det gått till."
"Han hade fel." Fortsatte draken självsäkert "efter flera tusen år ifrån sitt eget land och källan till vår kraft så måste hans minne ha börjat fördunklas. Magi är något man föds med."
"Men den är borta nu, efter sista striden med Khaltor så försvann allt vi skapat, vårt utseende, vår förmåga att höra och se varandras tankar och drömmar. Allt var som bortblåst."
Den långe mannen klev fram och satte sig bredvid Aaron "ge mig din hand."

Med höjt ögonbryn, men utan tvekan gjorde han som draken önskade och Sfir tog den mellan sina händer och slöt ögonen.
Ett mörkt hummande läte kunde höras från hans kropp innan han började tala.
"Kraften fanns alltid inom dig, det var mötet med din älskares kraft som väckte den."
"Men den försvann när.."
"Nej." Avbröt han.
"... nej? Du menar att den finns kvar inom mig?"
"Säkert i er båda."
Jag såg hur ett stort leende spred sig över Aarons ansikte. "Hur aktiverar jag den?!" Frågade han ivrigt.
Sfir öppnade sakta sina ögon och log mot honom "Jag kan hjälpa dig, ställ dig upp."

De båda männen ställde sig mitt emot varandra och Sfir sträckte sig fram och la sin högra hand över Aarons kind, med en av de långa klo liknande naglarna tryckt mot punkten precis mellan ögonbrynen.
"Rat'reol rokkata merokk." Viskade han lågt och jag kände magins vibrationer i luften runt omkring honom. Hans ord lät så främmande men genom länken förstod jag precis vad han sa.

Sök inom dig och du skall finna.

Orden kändes mer som en befallning men jag vågade inte fråga, inte ens i tanken, utan satt tyst och väntade.
Sfir rörde handen sakta neråt tills han nådde sitt mål, i mitten av Aarons bröstkorg stannade han och oblygt knäppte han upp knapparna i hans skjorta.
"Du har burit något runt din hals."
Aaron nickade "Hälften av Williams magiska halsband. Det var en gåva som han fick på sin sextonårsdag."
"Från vem?"

Aaron såg fundersam ut och rynkade pannan "Jag är osäker men jag gissar att det var när Evelyn och hennes bror blev ledda till en grotta. Det var innan Will blev deras son, hur som helst, där fanns en kvinna som gav henne flera saker. Bland annat halsbandet."
"Det var stenen som väckte er magi, den hjälpte er att känna av magin i er kropp."
"Som en länk?" Undrade jag och Sfir nickade
"Precis."

Aaron såg på mig och log innan han vände sig mot Sfir igen " Så vi behöver en ny?"
Sfir skrattade när han skakade på huvudet "Nej, ni har mig nu."
Så började han rita ett osynligt mönster i luften bara centimeter ifrån Aarons överkropp. Jag såg hur skinnet glödde på honom och det tog inte länge innan mönstret blev synligt i hans hud. Det var som eldsflammor som spred sig över hans kropp. Slingriga mönster formades i hans hud, mönster som tydligt funnits där förut.
När Sfir var klar så hade även Aarons ögonfärg förändrats, nu hade de eldens sken och jag såg hur lyckan spred sig genom hans kropp.

"Det är inte möjligt!" Utbrast han och kavlade upp ärmarna på skjortan och inspekterade sina armar som nu var täckta av orangea mönster.
"Använd dina krafter."
Han gav Sfir ett stort leende och knäppte med fingrarna. Direkt fanns där en liten flamma som svävade över hans hand. Han lät flamman växa till ett klot innan den försvann.
"Dom finns där, och jag känner mig starkare på något sätt."
"Du är äldre, vilket betyder att du är starkare."
"Det är fantastiskt!"

Sfir nickade och slog sig ner på stolen igen.
"Kanske din far vill ha tillbaka sina?"
Jag nickade kraftigt och skulle just rusade ut ur rummet för att hämta honom.
"Vänta Aya, låt Aaron kalla på honom."
"Du menar att..."
Aarons leende blev ännu större när han slöt ögonen.

Några minuter senare smälldes dörren upp och William rusade in i rummet. Min fars reaktion till Aarons nya utseende var oslagbar och jag hade svårt att hålla mig för skratt.
"Aaron! Men hur?!"
Aaron skrattade och kramade om honom hårt "du hörde mig!"
"Jag höll på att sätta maten i halsen, för guds skull!"
Han såg fortfarande lika häpen ut och drog fingertopparna över de ny formade glödande mönstren i hans armar.

"Det är tack vare Sfir." Började Aaron förklara "våra krafter finns fortfarande kvar inom oss Will och han kan väcka dem." Han la båda sina händer på min fars axlar och såg kärleksfullt in i hans ögon "Du kan snart bli dig själv igen Will!"

William såg storögt från Sfir till Aaron och sen tillbaka på Sfir igen.
"Visste du om det här hela tiden? Men du sa inget förrän nu?"
Sfir nickade lugnt "All magi lämnar spår som är lätta att hitta. Dessutom visste jag inte om jag kunde lita på er."
"Vi skulle aldrig göra något som skulle skada Ayana på något sätt."
"Jag vet det nu."
"Men du är fortfarande tveksam?"

Sfir gick plötsligt bort till dörren och stängde den ordentligt innan han ställde sig nära min far och började tala med ytterst låg röst.
"Om du bryr dig om din familj så håll ett extra öga på kvinnan."
"Sarah?"
"Förhäxad eller inte, så är hon påverkad av mörkret och du kan räkna med att hon omedvetet, eller medvetet, skickat information om alla i slottet till vår fiende."
Min far slöt ögonen och suckade tungt "Jag borde ha förstått."
"Mörkret påverkar sinnet på olika sätt och jag kan försöka att frigöra henne."
William nickade "Mina föräldrar, de berättade om min morbror som blev förhäxad på samma sätt. Han blev galen och bad min far att..."
"Det behöver inte gå så långt." Avbröt Sfir samtidigt som han la en hand på min fars axel. "Men om det inte fungerar så borde ni ha en annan plan."
"Ayana, vad tycker du?" Min fars plötsliga fråga fick mig att rycka till där jag satt, obekväm och osäker på om jag ens ville lära känna min mamma så drog jag till med ett säkert kort.
"Det är nog bättre du pratar med farmor och farfar."
Min far nickade " om det är vad du vill."
Jag nickade tveksamt och jag visste att de såg igenom min vita lögn men ingen sa något.
"Så, Trisin'dal. Vill du ha tillbaka din magi?"
William vände sig mot den huvudet längre mannen och blinkade med ena ögat.

"Gör det ont?"

----
Ett kort kapitel den här gången, hoppas ni tycker om det!